Vi har haft en praktikant på mitt jobb under hösten. Han måste vara den sötaste 18-åringen jag någonsin har skådat. Inklusive alla de jag var småkär i som 15-åring. Han är en riktig arbetsmyra också, kommer varje dag lika glad till kontoret och tar inga fika- eller lunchraster (vi har försökt men dragit slutsatsen att han nog inte vill umgås med oss fossiler mer än han är tvungen). En dag skulle jag försöka mig på den omöjliga uppgiften att sortera in lite gamla handlingar i vårt massiva arkiv. Gav upp efter sådär en halv minut och tyckte att jag inte alls fatta hur den fungerade. Nästa dag frågade jag om han kunde hjälpa mig, räckte honom den feta bunten papper och bad honom ge tillbaka dem han inte hittar rätt. Efter exakt 7 minuter kom han tillbaka och sa att allt var insorterat. En annan dag trodde jag jag att någon (läs, jag) hade slarvat bort en akt i vårt andra arkiv. Bad honom gå igenom hela arkivet om han kunde hitta den felplacerad. Efter 5 minuter hittade jag den på mitt rum. Täcktes först inte gå och säga detta till honom (vilket jag sen ändå gjorde nästan direkt), men var i alla fall glad att jag på morgonen hade fått för mig att köpa hubba bubba tuggummi.
Imorgon är det hans sista dag och jag vet inte hur jag ska klara av mitt jobb längre utan honom. Men om någon har bra samtalsämnen på lager vad man pratar med en 18-årig kille som gillar fotboll på hans avtackningsfika så tar jag tacksamt emot under natten. Jag har redan pratat med honom om Zlatan ett antal gånget och är ganska short of andra saker att prata om.
Med bl.a. denna tant har vår praktikant behövt leva med under hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar