Knäpper mina fingrar

Nu är jag verkligen ingen musikvetare och kanske inte ens borde säga vad som är en bra låt och vilken inte. Men har lyssnat och följt flitigt Linda Pira sen hon dök upp i etern och på SVT. Det funkade bra i mitt liv då jag påriktigt blev feminist och måste tuffa till mitt image när jag började pendla till Arabdalen (Vällingby) där de flesta av nedanstående brudar är uppvuxna. Så går hon där någon gång under tiden och gör en bra låt Knäpper mina fingrar med Stor som blir en hit. Men varför nöja sig med det, hon slänger ut Stor och av ren solidaritet och systerskap tar in en massa unga nya oupptäckta kvinnliga rappare med i låten och gör en helt FANTASTISK låt.

Och så går de och vinner årets bästa låt på P3 Guld galan!!!!! Alltså går och vinner priset framför alla  tröttsamma och förutsägbara vita medelklassbakgrund snubbar. Så himla värt!

Under jullovet lyssnade jag på Ken Ring på Värvet där han sa han tycker inte svenska kvinnliga rappare håller måttet så att en bokstavligen hörde hur Kristoffer Triumph satt kaffet i halsen......Suck så trött jag blev då. Men jäklar så missnöjd han måste känna sig nu.

Tvåtusenfjorton, tredje och absolut sista delen

I september började jag få lite nog av min arbetssituation och började söka mig till annat. Var på intervjuer och fick ett annat jobb vilket möjliggjorde att jag kunde med mindre än två veckors varsel sluta på mitt förra. Fortsatte dock mitt cyklande framtills dess till Vällingby och njöt vareviga dag jag cyklade hem i solsken och ren luft. Vi tog oss till Vintervikens klippor ännu för sista gångerna och åt take-away och badade men hamnade även i clinch med någon vilket tog alldeles för mycket energi. Åkte på höstfest med kaveris (kompisar) till ön såsom vi gjort de senaste 6 åren och återvände till en valdag lika spännande som den mest nerviga thrillern. Förlorade lite hoppet om mänskligheten samma kväll men såg möjligheter också växa fram. Var igen på Gröna Lund och såg denna gång Markus Krunegård en sen septemberkväll och konstaterade a) att det var varmare i luften än på Arcade fire i mitten av juni, och b) jag tröttnar aldrig att se honom live och c) nästan allt jag vet om livet har han lärt mig (ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det, tiden går snabbare än kattdjur springer, osv).

Läst bok: Ingen om jag minns rätt, var för upptagen med valföljandet :(

Mest spelade låt: Helli av Markus Krunegård.

Mest likeade bild:

Bild från cykelryggen en dimmig morgon. 

Andra bilder:

Sista sommarhänget. 

Sen blev det kallare vyer.

Promenad i skog. 

Gemytligt som vanligt i den gamla skolan.

                                              

                                                          Sen var det dags att åka hem.

Där är han!!!

Oktober började fint och färgglatt i Berlin innan jag började mitt nya jobb. Tillbaka i Sverige töltade  jag med en islandshäst i iskall duggregn, tog årets sista utomhusbad, var för första gången på Centralbadet och somnade i bubbelpoolen. Jag var ganska social och träffade en del nya och gamla människor och diskuterade mest det stora avslöjandet av romankaraktären Hugo Rask i Egenmäktigt förfarande. Hamnade även en kväll på en fest som tog slut först på småtimmarna och återhämtningen tog bokstavligen nästan hela nästkommande vecka med bl.a. en söndrad fot. Månaden slutade med nyheten om ett nytt flickebarn i världen samt påföljande The Knife konsert. Jag smed även ganska storslagna planer för november, t.ex. att delta i NaNoWriMo (National novel writing month, yeah right) och att ha en finsk tema-månad med att endast läsa finska böcker, lyssna på finsk musik och podd och prata finska så mycket det går.

Läst bok: Systrar och bröder av Maria Sveland.

Mest spelade låt: Nysnö av Jonathan Johansson.
(Bonuskuriosta: En dag stod Jonathan utanför mitt hus (han typ jobbar i ett härbärge där i närheten). Först trodde jag det var en kompis till mig som är väldigt lik honom och jag var en halv sekund från att säga "Vad står du här utanför och stalkar mig" tills jag fatta att det inte alls var vem jag trodde.)

Mest likeade bild:

Årets sista dopp. 

Andra bilder:

Mamma i Berlin. 

Och pappa i Berlin. 

Got to love Berlin alltså!

Inget Berlin utan Club Mate.

Islandshästarna.

Kurs där jag lärde mig massor. 

Ny cykelvy till jobbet. 

The knifen.

Nybliven moster utanför Globen (pumpan)

I november blev det dock annat men innan dess fick jag glasögon och blev tvingad (mest av mig själv) att gå på en spelning, Saint Vincent som visade sig vara det bästa tvånget ever. Sprang också tunnelloppet med förbättrad mils tid, började springa årstaviken runt ett antal gånger och såg och hörde Annika Norlin prata om sina låttexter på Aspis bokhandel. Någonstans där emellan blev jag dock otroligt trött och arg, ledsen och uppgiven. Tröttande lite på allt och alla och ville helst bara springa dendär viken runt. Blev känslomässigt lite som kastad platt på marken och orkade helt enkelt inte riktigt ta mig upp. Jag var så inspirationslös och kände mig som en trött trasa som någon hade vridit om några gånger för mycket.

Läst bok: Stål av Silvia Avallone.

Mest spelade låt: Games for girls av Say Lou Lou.

Mest likeade bild på Instagram:

Denna glada prick. 

Andra bilder:

Så jävla snygg OCH begåvad människa. Orättvist! 

Smög in innan spelningen in i en omklädningsrum och skickade MASSOR av bilder till bästisen för hade VALÅNGEST med bågarna. 

Detta var typ den soligaste dagen i hela november. 

December kom och jag fick ett eget arbetsrum med eget allt. Mamma kom på besök och vi tittade bl.a. på Finlands självständighetsbal fastklistrade på soffan. Jag fick förtroendet att dela en superhemlig nyhet (mer hemlig än CIA hemligstämplat) som gav en stor dos lycka för framtiden. Vi firade jul med gänget och åt en italiensk avsmakningsmeny med jobbet med efterföljande Häktet-besök (alltså krogen, så vilda är vi tjänstekvinnor (och några män) ändå inte). Innan jag åkte till Finland för julfirande hann jag även Kärrtorpa (dvs demonstrera) och besökte Skogskyrkogården för första gången i mitt liv och blev typ kär (ni vet sådär som en lätt blir i kyrkogårdar). Väl i winterwonderlandet Finland drack jag det obligatoriska kaffet med pappa på Salutorget i minusgrader dagen innan jul och träffade systerdottern för första gången för att lära henne allt som lillbrorsan ännu inte hunnit med. Jag delade och tog emot julklappar och badade förståss bastu också med god vän. Däremellan förfasade jag över att skogen var borthugget och måste se hästarna minst en gång per dag. Väl hemma kom jag tillbaka till en 11 gradig lägenhet och stannade på jobbet istället under mellandagarna några timmar extra i väntan på att det skulle bli mildare ute. Sista dagen av året spenderade jag ungefär 500 meter från mig i en lägenhet full med god mat och bål, vänner, charader och danceoke (dans till musikvideo). Det avslutade trots allt fint detta år.

Läst bok: Utan personligt ansvar av Lena Andersson.

Mest spelade låt: 7/11 av Beyoncé.

Mest likade bild på Instagram:

Nästan lite Elsa Billgrenisk omgivning. 

Andra bilder: 

Jag bidrog som vanligt med morotslåda. I takt till Musikhjälpen.

Helsingfors i morgongryning.

Kallt som F*N var det denna gång också men kaffe skulle vi ha (i det röda tältet till vänster).

Vi trivs ihop.

Allt var borta.

 Men hästarna är kvar

Hästselfie. 

Årets sista promenad. 

En kan om en vill. Alltså ha en stor 3-rätters middag i en Stockholmsk-lägenhet. 

Tvåtusenfjorton, andra delen

Maj bjöd som så ofta förr redan på sommarvärme och badsäsongen kunde börja. Började mitt cyklande till jobbet och fick kommentaren "du ser så mycket gladare och piggare ut när du cyklar" av en kollega. Jag tog mig pånytt till ambassaden för att denna gång rösta i EU-valet, Malik Bendjelloul gick bort och detta berörde mig kanske lite oproportionellt mycket och vi sålde på loppis i sommarvärmen där jag gick hela 200 kronor på plus. Vill också minnas att jag var extremt social och träffade folk ganska hejvilt.

Läst bok: Maken av Gun-Britt

Mest spelade låt: Knäpper mina fingrar med Linda Pira.

Mest likeade bilden på Instagram:

Loppisdagen.

Andra bilder: 

Det var ljust långt in på kvällen. 

Mamma hälsade på. 

Och fixar-farsan. 

Juni var en jäkla grå sommarmånad och vi frös utan bara den när vi med jobbet var på Gröna Lund. Trots detta återvände jag redan nästa dag för att se Arcade Fire som var helt fan-fucking-tastic. Hade detta redan på känn innan och blev riktigt otrevlig timmarna innan och i sann nazimaneér beordrade att vi MÅSTE ses på Slussen minst 2 timmar innan det börjar för HELA SÖDERMALM KOMMER JU ATT VARA DÄR för att verkligen få plats. Nästa dag var jag på en annan spelning, Niccokick som jag som många andra trodde redan var död och begraven. Även detta i runt plus 5 grader men med desto mer nostalgikänslor. Vi packade två bilar fulla med mat, dryck, folk och massa kläder och åkte till Huddiksvall för midsommarfirande. Jag började även min semester och var första helgen på en inflyttningsfest vilken drog ut på tiden så att jag vinglade hem när solen redan hade gått upp ett antal timmar sedan och jag skulle upp och resa om 2 timmar. Resemålet var föräldrarnas vilopunkt och resan dit var två flyg med mellanlandning i Riga och bussfärdar och tog alltsomallt runt 10 timmar. Jag förbannade mitt val av semestertid i den regnigaste och kallaste sommarveckan men inte kunde någon väl ana vilken värmebölja lurade bakom hörnet.

Läst bok: Ryssar är såna som gillar björkar av Olga Grajsnova.

Mest spelade låt: Wake up av Arcade fire (får fortfarande gåshud när jag hör låten pga sommarens spelning).

Mest likeade bilden på Instagram:

Mammas utekök tog hem priset denna månad. 

Andra bilder:

Eclipse (med min chef)

ARCADE FIRE!

Som sagt, ett av det absolut bästa jag sett.

Utgångsselfie.

Hemgång efter en suddig utekväll.

Midsommarfirande.

Mycket muminspel och små fötter.

Provvandring.

Sommar i stan.

För i Juli kom alla tiders indiansommar. Jag hängde och flatswapade i Helsingfors några dagar, mellanlandade i Stockholm en dag för att tvätta och äta tapas med kompisar och bilade sedan upptill 20 timmar norrut. Precis innan avfärd stod jag i lägenheten och tänkte att det kanske trots allt är lite galenskap att ta med vinterjdunackan ÄVEN OM VI SKULLE ÅKA NÅGONSTANS MED SNÖ och skippade den till förmån för ett par shorts och ett linne. Gick sedan hela veckan i samma linne och shorts. Jag tröttnar aldrig på att berätta om renmärkning, Akkajaure sjön vi (eller främst jag) badade i, fjällvandringen, att det var upptill 40 grader varmt, midnattssolen, att en same trodde att hen hade träffat oss för 30 år sedan, renarna, älgarna, den sista iskalla Jokk saften vi stred till oss med andra fjällvandrare och mina sista ord mellan att välja flyg eller tåg hem "vi tar tåget istället för flyg, det är både dyrare och tar längre tid men det är ju så mysigt att åka tåg". Denna tågresa tog nästintill 24 timmar med 3 tågbyten varvat med en bussfärd från Huddiksvall till Gävle. Mitt liv kan trots det helvetiska hemresan efter denna vecka delas upp i livet före och efter Ritsem och en del har förmodligen diagnostisera mig med lätt aspergers eftersom jag helst bara pratar om det.

Tillbaka i stan cyklade jag sedan när semestern var slut vareviga dag till Vällingby och var verkligen genomblöt av svett när jag kom fram. Förutom att jag jobbade igenom värmeböljan badade jag minst en dag per dag, packade med mat och kompisar och hängde och trängdes med andra på olika klippor i stan, var på en utomhusfest och blev salongsberusad av gin tonics mitt på blanka dan, och tyckte mycket var fantastiskt. Samtidigt jobbade jag ganska mycket och hårt för jag var i veckor nästintill ensam ansvarig för verksamheten, hur nu det gick ihop med allt annat flängande. Bägaren rann ut några gånger så att jag kunde bryta ihop på jobbet och en dag stod jag ovanför ett par trappor och förmådde inte ta mig ner eftersom jag helt enkelt hade glömt hur en går ner för dem. Men det gick, det var ju sommar.

Läst bok: Americanah av Chimanda Ngozi Adichie

Mest spelade låten: Girls chase boys med Ingrid Michelsson, det var den låt som ljöd ut från Volvon som skulle ta oss norrut när vi möttes den tidiga morgonen och den låten som jag alltid började med när jag cyklade hem från Vällingby. Även Dottningen är tillbaka av Titiyo spelades flitigt i bilen.

Mest likeade bilden på instagram:

Playa de Akkajaure.

Andra bilder (hoppas ni orkar med några till fjällbilder):

Dopp. 

On top of the world

Påväg att fånga dagens föda.

Typisk pausvy från jobbet hem.

Eller denna. 

En printscreen, men kan jag inte alltid få vara såhär pigg och glad, tack! 

I Augusti längtade jag nästan redan till hösten och lite friskare luft att springa i. Åkte dock till Göteborg på Way out West, bodde nästan gratis på ett lyxhotell med pool på taket, såg Blood orange, Robyn, Janelle Monae, Veronica Maggio, the National, Jenny Wilson och många mer, träffade barndomskompisen som bosatt sig där, var ute vareviga kväll och förfasades över att allt kändes så mycket roligare i Göteborg. Tillbaka i Stockholm var jag på Pride paraden, var på fest på kvällen tills vi ganska kort därefter  konstaterade att det var alldeles för varmt och bökigt och gick och spontanbadade på stranden bredvid istället. Jag delgav även husrum till en kompis från förr (vi har faktiskt träffats på internetz, så moderna är vi) i två veckor och jag påmindes om hur trevligt det kan vara att bo med folk. Sprang det roliga midnattsloppet och såg Mark Levengood stå och heja och high fivea påvägen. Och till slut fyllde jag även de stora 30 åren, men innan dess hann jag ännu dagen innan demonstrera mot Svenskarnas parti.

Läst bok: Vackra människor av Peppe Öhman.

Mest spelade låt: You are not good enogh med Blood orange.

Mest likeade bilden på Instagram (egentligen är det den med Reinfelt men vem orkar med den snubben hela tiden?):

Outtade att jag fyllde år med denna fantastiska födelsedagspresent. 

Anda bilder: 

Typ det coolaste bandet ever, Blood Orange.

Total kaos bröt ut bland hipsterkillarna när frontfiguren i The National hoppade ner i publiken.
Ja ba " JAG HAR VARIT PÅ EFTERFEST MED GÄNGET ÅR 2005!" 

Ah sommar och festival och random folk. 

En dag var det regnigt, tog en paus och drack ekologisk kvalitetsöl istället i stadsdelen Haga.

Poolen och Göteborgs lyftkranar.

Pride!

Midnattsloppet i farten.

Bear with me, sista delen kommer väl ännu en vacker dag.