Utmaningen

Jag lyssnar på en poddradio där flickebarnen utmanar varandra varje vecka till att göra något nytt. Nu tycker inte jag att deras utmaningar kanske är superroliga men efter ett tag tänkte jag att jag ska ta efter lite och komma på en ny utmaning för mig själv varje vecka.

Om man inte tar det gravallvarligt är det faktiskt ganska givande och även roligt. Och som jag har förstått så är det ju så att något som känns alldeles för främmande eller läskigt blir lättare bara man har tagit detdär första steget. Och om det går åt helvete så vad gör det om hundra år. Det är faktiskt inte själva resultatet som är det viktigaste utan egentligen bara att ha det i åtanke i vardagen. Kanske bara är nyhetens behag, men än så länge är jag ganska nöjd med mig själv.

Så därför min frånvaro, detta utmanande har tagit merparten av min vakna tid.
Nonejdå, har även ätit macarones:

Och annars har jag också varit väldigt upptagen, Backstreet boys* har varit i stan!

Nu är det för övrigt bara 1 dag kvar tills det är världens bästa himla helg!

Puss!

* Att spana på dem har inte varit en av dessa utmaningar. 

Förnekelsen

Jag lever i total förnekelse. Jag tror fortfarande att det är sensommar. Varmt och ljust ute. Mycket på grund av att på dagarna sitter vi inpaketerade i plast pga fasadrenovering av huset jag jobbar i (jag hoppas ju i hemlighet att det egentligen är en megastor julklapp till mig från kungen, detta fantastiska hus) och tror att det är hur ljust och fint ute som helst. Att det bara är en tillfällighet om det är mulet och regnigt någon dag. Och när jag går hem tror jag att jag jobbat över lite väl länge och att det typ redan är natt för att det är så sanslöst mörkt. Eller när jag lyssnar på Hela huset (Veronica Maggio & Håkan Hellström) tror jag ju att jag är med på denna sommarfest de sjunger om, att det lika bra kunde vara jag som sover där på gräsmattan i sommarmorgongryningen. Ser detta så bra inför mig. Hur luften är ljummen, solen har precis gått upp, man känner sig trött men lyckligaste i världen. 

Lite för bra inför mig. Kanske. 

Vet inte om det är bäst för mig att leva kvar i denna drömvärld eller bli väckt på något ruffigt sätt att det faktiskt är NOVEMBER!!! För det är ju faktiskt så vansinnigt deprimerande att det verkligen kan vara såhär och att det är milsvid mängder av månader till våren. Jag blir nästan lite arg.

En tom badstrand borde ju säga mig något, men icke.

Bara några veckor sedan satt jag på en klippa och läste.
Kvinnorummet, ja den hänger nuförtiden med mig lite överallt. 

Annars då?

Annars har jag upplevt det typ bästa med att jobba som en statlig tjänsteman* och känt mig ganska exakt lika high on life som Maria på Österrikes kullar då jag med min inarbetad flextid kunde vara ledig HELA JÄVLA FREDAG.

                         

When you can use inarbetad flextid to be ledig on a vardag.

Den lediga tiden använde jag med att känna mig som en lyxig hemmafru (med barnen hos barnflickan) och spenderade förmiddagen hos frisören. Nu ser jag dock, om möjligt, ännu mer lik min mamma.

Fortsatte även lyxlivet med att sitta på ett café och läsa Kvinnorummet mitt på blanka arbetsdagen.

Inte fredagens måltid men ni fattar. 

Så har jag insett att jag fattat tycke för hiphop efter att två helger i rad hamna på en
hiphop/r n´b klubb och i lördags återupptäckte jag till och med denna låt. Lite otippat kanske med tanke på mina principer, mitt yttre och yrke. Lite white girl going wild känner jag mig på dansgolvet. 

Med passande sneakers försökte vi uppnå inspiration inför hiphop klubben. 

Råkade även hitta en hundralapp på min skogslöparrunda i lördags. Andra håller sina ögon öppna för att hitta svamp, jag ser tydligen bara pengar. Men kunde ju ha köpt svamp för pengarna, som någon smartis sa.

Se där, jag behöver inte någon skattesänkning för att få en extra hunka i plånkan. 

Så med en ledig dag, fräschare hår, hiphop och en extra hundralapp kan man konstatera att det inte går någon nöd på mig.
.
* Don´t get me started om vad jag anser om alla dessa föråldrade byråkratord jag dagligen använder, uppfunna av män, till män. 

Dagens värld

Ibland blir en bara mörkrädd på allt som sker.

Hur högervinden inte vill avta och regeringen hittar på skattesänkning efter skattesänking så att vi arbetande kan få "några hundralappar extra i plånboken" men där arbetslösa istället får tar smällen.
Hur det i övrigt är bara att konstatera att med dagens politiska påhitt går allting bara rakt ut åt helvete för dessa välfärdsstater. 

Hur arbetsmarknaden bara blir sämre och sämre och att kortsiktiga lösningar verkar vara det nyaste nytt. 

Hur jag en dag insåg att majoriteten av de ensamkommande flyktingbarnen är pojkar vilket tyder på strukturen att pojkar är viktigare än flickor (det är inte billigt att skicka sina ungar smugglande bort) och därför prioriteras att skickas iväg. 

Hur främlingsfientligheten ökar och hur en kompis till mig berätta att hans mamma ringde och var orolig för honom för att han skulle råka illa ut på Malmös gator på kvällarna för att han har en annan etnisk bakgrund än "de galna skåningarna".
Det är så lätt att bli alldeles matt och inte helt enkelt ORKA och istället sticka ner huvudet i sanden när man tänker på allt detta.

Men, samtidigt läste jag en artikel om hur vi egentligen har en väldigt fel bild av världen. Det är lätt att glömma det goda som åstadkommits och att det egentligen ändå går ganska bra. Eller åtminstone finns det förbättringar. HIV betyder inte direkt dödsdom, cancerforskningen går framåt. Det finns Malalan som vägrar acceptera sitt öde som att födas som flicka och inte därför ha rätt att gå i skolan och det finns organisationer som MenEngage (boys and men for gender equality) samt dess paraplyorganisation Congo´s Mens Network som vill få killar och män att engagera sig i att uppnå jämställdhet runtom i världen. Internet och övrig teknologi gör det möjligt för omvärlden att blir varse om vad som pågår i världens alla hörn. Unga har framförallt dragit nytta av detta som i t.ex. den arabiska våren. Medellivslängden och läskunnigheten ökar. Jag kom också att tänka på en sak som att när jag var liten så var att slänga skräp på gatan eller låta lamporna lysa i onödan det värsta man kunde göra för miljön. Idag gör ingen det eftersom varför skulle någon få för sig att slänga sitt godispapper när det finns papperskorgar att slänga den i. Vi har helt enkelt blivit medvetna om miljöriskerna och dagliga handlingar görs per automatik i förmån för miljön.

Så jag tror att ibland ska man försöka koncentrera sig på allt det goda som finns. Se det som en delseger i kampen om att en dag eröva dendär världen.