Åldersfördubblingen

Igår var det exakt två saker som uppmärksammades, exakt två. Den första var Maddes & Chrisses förlovning och den andra den första snöfallen. Idag på morgonen när jag gick till tunnelbanan påmindes jag inte endast av hur kallt det är när den första snön kommer utan att det värsta med vintern är nog att det blir så hiskeligt halt. Dvs att jag inte utan problem längre kan ta mig snabbt från plats A till plats B.

Exakt där tror jag att min ålder fördubblades bara av en sån tanke !



Mardrömsvägen



Hej

Egentligen skulle jag vilja skriva om ämnen som vad jag tycker om årets Nobels fredspristagare, vad jag tycker om hen (spännande), hur det känns att vara "plastvänster", och varför jag egentligen skulle vilja vara 70 +.

Istället visar jag en bild från en lyxig lunchpromenad jag tog häromdagen

Dessutom, har jag lärt mig från den bästa att man ska ta ut glädjen i förskott, annars kanske det inte blir någon glädje överhuvudtaget så då är det bättre att ta ut glädjen i förskott!

Plus att det inte handlar om Survival of the fittest, utan om Survival of the nicest!
Kom ihåg det!

(Eller åtminstone borde handla om det!)

Retuscheringen

Idag var det den måndagen i månaden då någon av oss på jobbet bestämmer ett ställe att luncha på och sedan går vi dit för att prata business (yeah right). Stället ska vara väldigt hemligt in i det sista. Idag var det jag som bestämde och hade bokat in oss på Dramatens anrika lunchrestaurang.

När restaurangen började fyllas på vid 12 snåret klev det in en kostymklädd viktigare person efter en annan och vi kände oss plötsligt lite som fel personer på fel ställe.

Men, för att lätta lite på stämningen, utbrister min (manliga) kollega till mig:

"Anna, kolla mot höger, man skulle kunna tro att IKEA har varit här och retuscherat bort alla kvinnor".

Det skulle man, synen var endast en hel hög med kostymklädda gubbar (ja, han hade snott skämtet från Soran, men ändå, ganska roligt).

Strucked by stars

För några helger sedan velade jag fram och tillbaka (och fram och tillbaka) om jag skulle följa med ut i Stockholmsnatten. Ett av förargumenten var "tänk OM Skarsgård är i stan" (har hänt att jag har missat), då kommer alla att prata om det resten av deras liv och jag ångra resten av mitt liv. Jag stannade hemma. Och inga kändisspaningar den kvällen så vitt jag vet.

Igår efter att vi varit på bio beslöt vi ännu att ta en sväng för en nattfösare. Syftet med denna rogivande dryck innan läggdags försvann då det visade sig att Sveriges kulturelit verkade ha en getogheter just den kvällen på just den random baren vi klev in i vid den mindre glammiga parken vid Medis. Ja, inkluderande t.ex. den äldsta av brorsorna i ovannämnda klan. Och som socker på toppen även min ungdomskärlek som sjöng så vackert om sin förlorade Jo.

Trodde jag kommit över den åldern men kan inte låta bli att vara liiiite starstrucked!


P.s. Filmen var också bra. Äta Sova Dö. Se den (gäller även för Sveriges kulturelit)!

Med tandkräm i håret, redo för bio, inte för kändisspaning. 

Kloka ord

Tycker detta är ett av de klokaste saker jag hört på länge:

”En köpfri dag i veckan skulle kunna ge oss mer tid att vara annat än kunder och konsumenter, vi är vänner, föräldrar, barn, älskande, fotbollspelare, svampplockare och mycket, mycket mer.”

Det sades av två MP-ledamöter.

(Läst i Dagens Industri. Ja, jag läser Dagens Industri. Nästan dagligen.)

Min energirika kusin, mamma och jag skulle kunna vara med i en demonstrationsvideo på vad man kan göra en ledig dag i fint höstväder plus utan att konsumera:

Plocka löv

Gunga

Pysslande

Resulterade i detta.

Mamma var också med. 

Lite roligt att detta uttalande i DI hade rubriken:

"Miljöpartiet: Stäng affärerna så får vi tid för kärlek och svampplockning".

Finansnissarna lite ironiska mot skogsmullepartiet, kanske?

Besserwissern attackerar

Alla som umgås med mig mer än sporadiskt (eller, kanske även de andra) får lyssna på mitt gnällande över att jag mer eller mindre blir tvungen att lyssna till en viss reklamsponsrad radiostation dagarna långa. Vad som stör mig mest är egentligen reklamen (som jag ibland tror är ironiska skämt, vilket jag är rädd för att de inte är) men även deras programpunkter. De har t.ex. en slags morgonshow som ska vara s.k. rolig. Ibland tar de upp lite seriösare ämnen, vilket de inte borde. Med risken att låta som en besserwisser så har jag noterat att de i dessa inslag inte bara någon enstaka gång har haft rejäla faktafel. Sånt händer väl, men tycker ändå att det inte riktigt är okej när det utstationeras till en så stor andel av befolkningen, som förmodligen inte intar det med ett så kritiskt perspektiv.

En dag  hade de ett s.k faktainslag om Finland. Då är det ju svårt för mig att låta bli att tycka till. Det mesta filtrerades förbi men så började de prata om finlandssvenskar. Jag vill inte bli provocerad över hur dåligt folk känner till detta i Sverige men av någon skum anledning blir jag det ändå. Det var samma visa som förr, Finland har en gång hört till Sverige och därför pratas det svenska och är obligatorisk att lära sig det i skolan. Som att vi fortfarande var i något slags beroendeförhållande till Sverige.

Njaa, riktigt så är det väl inte.

Idag är Finland nämligen självständigt (för folk i min och senare generation har oerhört svårt att förstå att det nånsin har varit något annat) men det har varit fattigt och eländigt och inte konstigt att andra har tyckt synd om oss. Vi har fått hjälp av andra (läs Sverige) länder och "Finlands sak är vår sak" är inte att förakta. Sverige har varit mer än en räddare i nöden för det stora stygga Ryssland och det kanske inte är så konstigt att Finland fortfarande idag uppfattas lite som en lillebror till Sverige. 

Men varför i är det fortfarande obligatoriskt att lära sig svenska i skolan?

När jag avslöjar här att jag gått i svensk skola (och att varken mamma ELLER pappa är svensk) och att även andra lär sig svenska i skolan är följetongen ALLTID "varför ska ni lära er svenska i skolan, det är ju som att vi skulle lära oss finska?" Med denna motfråga får jag lite av intrycket att svenskar (inte alla förstås) uppfattar Finland som om det i tiden hade varit en svensk koloni och nu när vi är självständiga tycker de synd om oss säger "ni ska inte behöva lära er svenska, vi har redan gjort tillräckligt mycket ont för ert land, nu borde ni väl redan få göra vad ni vill i ert egna land". Jag försöker sedan förklara att det beror inte egentligen på att vi en gång har hört till Sverige utan att det finns en minoritet i Finland som kallar sig för finlandssvenskar och för att bibehålla denna minoritet lär man kidsen svenska i skolan. Det är ändå svårt för de flesta svennar att förstå att denna minoritet verkligen inte har någon koppling till Sverige och svenskar utan har en självständig betydelse i Finland. Det står så i grundlagen och kommer förmodligen alltid att stå (eller ja, så länge folk orkar ta till stridsyxan i denhär hett debatterade språkfrågan).

Med detta vill jag inte säga att jag är allvetande och/eller kan utantill alla länders språkminoriteter (i somras upplystes jag t.ex. om att det i Belgien finns en tysk språkminoritet. Stackars tjejen fick så förvånande blickar när hon berättade detta och får säkert göra det om och om igen). Man kan även tycka vad man vill om det verkligen är nödvändigt att hålla denna minoritet vid liv i Finland med hjälp av lagstiftning. Det är även helt okej att tycka vad man vill om språkfrågan i Finland men att först i s.k. media informera om det på fel sätt och sedan ta ställning till det utifrån denna felaktiga information är däremot inte. Så vad jag menar är att uppfattningen om finlandssvenskar i Finland blir inte direkt mer klarare när media utbasunerar felaktig information om detta (samt annat) som (tyvärr) så stor del av befolkningen lyssnar på.

P.s. Vi har bytt radiokanal till något som alla kan samsas med så nu borde det i princip vara slut med mitt gnällande. Tyvärr är bara denna kanal även reklamfinansierad så vi får tips om att uppnå ett bättre liv t.ex. med hjälp av fettsugning.   

P.p.s Jag har inte skrivit detta på arbetstid.

Thank God för Meningslösa Märkesdagar

Det är kanelbullans dag idag!

Att få ha söndagsångest!

Inser att jag gett en lite väl negativ bild av tillvarot och vardagslunkandet.  Som om jag bara längtar till helgen knappt innan den förra ens har slutat. Så är det inte egentligen. Jag tänkte på det faktiskt häromdan. Eller det var i samband med när jag läste Hanna Hellqvist senaste inlägg "Att ha ett jobb". Jag tycker faktiskt också att det är ganska najs att förbereda sig inför veckan redan på söndagen, ställa väcklarklockan på 6.20 varje kväll, laga matlådor, vara så trött på fredagar att jag lätt skulle kunna somna före 10, att lunka ner till tunnelbanan och oftast trängas men i bästa fall få sitta mittemot andra trötta ansikten, träffa folk på kontoret varje dag som man förmodligen annars inte skulle komma i kontakt med, ta lunchrast, ta fikapaus och lyssna på dåliga skämt. Men framförallt, att ha ett ställe att gå till varje dag.

Jag tror det är lätt att glömma hur skönt det egentligen är med allt detdär. För jag vet hur det skulle kunna vara annars.

Hej färger utanför mig. 

1 oktober

Det är första oktober och bilden nedanför beskriver ganska väl hur det känns.

Say no more, tror det är dags att börja knapra D-vitaminer.

Och att jag gillar min väggkalender, om det nu inte redan har kommit fram.