fredag 27 september 2013

Silent retreaten

Ikväll ska leva mitt jet set liv till max då jag flyger över till andra sidan Östersjön för att sedan dra mig till ro djupt in i mellersta Finlands skogar. Det blir nästintill en silent retreat för mig och jag förväntar mig skogen full av kantareller och björnsafari. De som känner mig vet att det är ett väldigt onaturligt beteende av mig. Men väldigt välkommet just nu (speciellt då det just nu är runt 17 grader i min lägenhet). 

Dessutom har jag i alla fall laddat med böcker och några pod:s och blir framme mött med en färdigt bäddad sägn, så det går nog ingen nöd på mig.

Scenariot för mig de närmaste dagarna.


Med mig har jag sällskap av Martin och Johan.

Ses nästa vecka om jag överlever vildmarkslivet!

torsdag 26 september 2013

Kränkthetens true colours

I början av veckan läste jag om att det finns en grupp människor som känner att de måste återställa "den köttätande heterosexuella vita mannens rättigheter". De känner sig helt enkelt kränkta av att inte få utöva sina normativa rättigheter. 

Min reaktion har varit att skratta åt idiotin för att jag inte kan förstå att någon på allvar kan tycka så. 

För ett tag sedan deltog jag med jobbet på den årliga överförmyndarkonferansen (det var för övrigt klackarna i taket, som namnet antyder). Den sista programpunkten på denna 3 dagar långa konferans var en föreläsning med en kille som satt i rullstol och var född med förlamade armar och ben utan muskler (trots detta hade han lyckats "springa" Göteborgsvarvet och slått världsrekord i simning i paraolympiks). Han berättade bl.a.. att han fick ofta svara på två olika frågor:

1) Hur kan du alltid vara så glad.

2) Är det inte jobbigt med de höga trottoarkanterna. 
Hans svar på fråga 2 var: "Ja, men jag letar mig inte till de höga trottoarkanterna, utan till de låga". 
(svar på fråga 2 leder till svar på fråga 1, att leva på ett sätt att inte känna sig kränkt som rörelseförhindrad gör helt enkelt att man kan vara glad varje dag)

Att inte aktivt söka sig till problem, som dessa höga trottoarkanter, är förmodligen något som vi alla skulle behöva ta till oss. Att istället för att känna sig kränkt stup i kvarten när vi tycker att någon eller något hotar våra s.k. rättigheter, söka oss till en alternativ lösning Eller helt enkelt försöka förstå andras sätt att leva. Att t.ex. anse att ens rättighet att äta sin korv för att någon annan väljer att äta vegetarisk mat blir kränkt är att med ljus och lykta leta sig till problem. Det kan tyckas vara ett förlöjligande av dessa "kämpare" men samma gäller faktiskt även de som anser att samkönade äktenskap skulle kränka andras rättigheter att gifta sig eller att den vita (mannens) ställning skulle kränkas av invandrare. 

Men, det finns ett kapitel om ärekränkning i brottsbalken av en anledning. Ett exempel på att ha en befogad rätt att känna sig kränkt just nu är de romer (och speciellt barnen) som blivit kartlagda av polisen i ett register som har inget syfte alls än att just kartlägga en etnisk minoritet. 

Hej storebrorssamhälle! Hej etnisk klassificiering! Hej 30- talets Tyskland!

P.s. Idag träffade jag en gammal vän, faktiskt en av de äldsta vänner jag känner i detta land. Jag beklagade att jag var sen och hen svarade "Jag känner mig faktiskt lite kränkt". 
Hahahahaha.....

(Bilden har inget med texten att göra men jag tycker det är trevligt att sluta med en bild. Idag på en tunnelbana som gjort sitt för dagen och var påväg för övernattningsparkering när jag igår joggade hem från jobbet klockan 9 på kvällen (jag fiskar inte om sympati här, utan stannade kvar på jobbet av egen vilja av rent intresse och med övertidstaxametern tickande). 

söndag 22 september 2013

Dagen

Vaknade med rödvinshuvudvärk, sprang ett välgörenhetslopp, fick akutont i huvudet efteråt, lagade en köttlinsgryta a la hipsterstyle puttrande på spisen i nästan 2 timmar, la mig på soffan under en filt och läste boken "Vi måste sluta ses på dethär sättet" till slut och åt present från Istanbul, HazerBabas. 

Vet inte om jag igår hamnade på Finlandsfärjan men denna serverades
framför mig vid födelsedagsfirande. Kan vara ett av orsaken till dagens huvudvärk.  

Lucky number 50. 
Blev gott. För en köttgryta rookie. 
Hajpade boken. Njaaa, säger jag. 
Precis så sött som det ser ut. 
Och nu väntar Babel på TV.

Tack för denna veckan!

fredag 20 september 2013

Å andra sidan.

En annan kollega beklagade sig över att allt hennes 15-åriga dotter idag verkar bry sig om är "Facebook och killar".

Jag tittade ner i bordet, och teg.

Detta, och faktumet att jag blev så glad att jag började nästan gråta när jag imorse cyklade till jobbet och det på morgonradio spelades en Håkan klassiker, gör att jag kanske ändå landar där någonstans runt 30 jordsnurr.

Snubblade på -90 talet på en soptipp. 

torsdag 19 september 2013

Cirka 110 åringen

Imorse frågade Bosse runt 60 år på mitt jobb mig hur det kändes att cykla till jobbet i iskall duggregn.

"Friskt", svarade jag.

"Haha, så brukade min farfar säga", sa han.

onsdag 18 september 2013

Sommarpratarfavoriterna

Efter att jag med livet som insats lyssnat på sommarprat cyklandes till och från jobbet tror jag ha hunnit lyssna igenom alla de viktigaste nu. Jag bara måste lista vilka gjorde störst intryck denna gång: 

Klokaste - Katrine Kielos. Om jag någonsin kan kalla mig häflten så klok som hon får jag känna mig lyckad. 

Charmigaste - Som en sann FN-nörd kan jag inte svara annat än Jan Eliasson. Såsom nu en + 70-årig gubbe kan charma mig.

Sorgligaste - Kristian Gidlund, såklart. Han finns inte heller längre bland oss. 

Roligaste - Martin Schibbye och Johan Persson. Jag vet att det inte egentligen är ett roligt ämne men deras sätt att prata om deras upplevelse i fängelset tilltalar mig. Som när de berättade att de i fängelset gjorde en slags musikförfrågan bland fångarna vilka låter de vill få in och fick till svar Justin Biebers Baby, Celine Dions My heart will go on, och Rihannas Man Down. Men de tänkte att de inte skulle klara av sådan tortyr och manipulera svaren och bytte ut en av låtarna med en av Gun´s n´roses.

Sötaste - Malik Bendjelloul. Hans berättelser, och ja, han är ju bara så söt hela han.

Trevligaste - Li Pamp. Jag visste inte ens vem hon var och lyssnade på måfå men blev väldigt imponerad. Att knyta an sitt liv med dagliga reflektioner är en sann konst.
Konstigaste - Virpi Pahkinen. Konstigt prat, bara konstigt. Men konstigt för mig är ju bra.

Tankeväckande - Theodor Kallifatides. Som sagt, jag har en fallenhet att lyssna på äldre människors berättelser och deras historia. I detta fall, hur det kändes som invandrad att försöka anpassa sig till Sverige på -60 talet   

Överraskande - Erik Haag. Så himla bra han hade förklarat till sitt barn om orättvisor i samband med brinnande bilar i Paris förorter. Och att prata om klasskillnader, solidaritet och vikten av att rösta  får alltid pluspoäng av mig. Så hade han valt bra musik (som Håkan Hellström). Men va falsett, efter någon vecka från hans prat kom det ut att han och Martina hade skilt sig. De som ju är det perfekta teamet, åtminstone i På Spåret. MEN JAG KAN KNAPPT VÄNTA ATT HISTORIEÄTARNA SÄSONG II BÖRJAR!

Annars bara bra: Jonas Gardell (roligt och sorgligt på samma gång), Maria Sveland (förståss. Detdär att försäkra sig om att personen man tänker hångla med inte är rasist har jag tagit till mig), Ellen Jelinek, Sami Said m.m.

Tack och hejdå! 

måndag 2 september 2013

Det stora problemet.

Jag har stött på ett problem. Jag har en ny bekant som tror att jag heter Malin. Jag vet inte alls hur det kommer sig eller hur det började men så har det blivit. Igår, t.ex., på 2km loppiset hörde jag någon ropa "MALIN" och vet inte om det var detta namn i kombination med hennes bekanta röst men jag vände mig direkt och såg henne vinkande mot mig. Har alltså redan anammat mig namnet i så måtto att jag börjat reagera till det. Så som man vanligtvis gör när man hör sitt eget namn...

Vet inte riktigt hur nu göra. Såsom allting blir det bara värre ju längre man låter någon vara i villfarelse. Så mina alternativ verkar vara att låtsas som ingenting? Ljuga att jag i andra namn heter Malin och säga att jag kanske för första gången presenterade mig som just Malin (tänker att det skulle vara minst smärtfullt för henne men eh, kanske inte riktigt värdigt att börja ljuga). Skicka en vänförfrågan på fejjan så hon ser vad jag egentligen heter och skratta lätt bort det nästa gång vi ses? Eller helt enkelt, byta namn?

//Än så länge Anna

söndag 1 september 2013

3 x Håkan

Det har på sistone varit mycket Håkan Hellström för mig. Någon gång under sommaren var jag på en hyllningsfest för honom där varannan låt som spelades var hans, på syrrans bröllop läste jag en av hans låttexter som "dikt", och igår såg jag honom LIVE för första gången i mitt liv! Dessutom kommer nyaste skivan alltid att påminna mig om våren/sommaren 2013, då jag gick runt med lyckliga steg lyssnande på skivan och njutande av solen. Igår kunde jag därför nästan lika gärna ha stått i timtals på första raden och väntat på honom tillsammans med alla skeppmansklädda tonåringarna, om det inte hade varit för att jag istället ville hänga på serveringsområdet och dricka vin. Däremot tänkte jag att mentalt är jag ju faktiskt i samma stadie som dessa gråtande tonåringar eftersom mitt idoldyrkande har börjat först under de senaste åren. Så vännerna i min ålder som följt honom sedan hans första glansdagar kan lika gärna rikta sina himlande ögon mot mig som de gör mot dessa gråtande tonåringar och säga "Ni kan faktiskt inte veta hur det är att påriktigt gilla honom, ni var ju knappt födda när han dö upp i rampljuset"

Men, vad som gjorde igår speciellt var ju att hade valt att ha spelningen i Stockholm PÅ MIN FÖDELSEDAG! Stor lycka i denna 30e levnadsåriga själ (som en vän utan hämningar meddela, alltså att jag går redan på det 30e levnadsåret).

Ett tag kommer jag att leva på denna sista sommarminne innan jag kapitulerar och ger vika för hösten och går tillbaka till att lyssna på Jonathan Johanssons melankoliska novembermörkmusik dag ut och dag in.
Nervöst (emo) väntande. 
DÄR ÄR HAN!
Tuffing. 
Jens Lekman förgyllde även min dag. 
Lite gubbkonstsim fick vi även se. 

Ses igen på våren, Håkan!