Kroppen

Som så många andra hakar jag på och skriver om människorkroppen.

Det är så lätt hänt att man uppmärksammar kroppen (och då är det ju främst endast sin egen kropp) lite extra under sommaren. Och inför sommaren, med alla Beach 2000-någonting löften. Hur man varje år önskar att man slapp köpa sig en ny bikini för att slippa stå där blek och fet i provhytten, som man alltid lyckas övertala sig själv att man är. Eller om man inte köper en ny blir i alla fall påminn om hur man bör se ut men definitivt inte gör på reklamer som hängs ut lite överallt. Och hur det på något konstigt sätt just är kvinnor och kvinnokroppar som hela hysterin koncentreras på.

Som när Jenny Strömstedt sa i sitt sommarprat att hon tänker minst 10 ggr / dag om hon är tjock. Nu överdrev hon förmodligen, men 10 gånger per dag! Det är fansinnigt, men på något plan förstår jag henne. Som offentlig person tror jag det är lättare hänt. Jag kan också oja mig om jag råkar se en bild på mig som någon annan har tagit och tänka "ser jag verkligen så stor ut". Eller när jag prövar kläder kan jag tänka "denhär är helt fin men jag ser tjock ut i den". Men, alltså, att verkligen behöva ta all den tid och kraft och tänka på sin egen kropp är ju alltid tid och kraft från att göra något annat mer relevant.

Eller hur Anna i Stalins kossor när hon var ett barn och besökte Estland blev gång på gång uppmärksammad på hur kvinnorna i landet såg ut och blev på samma gång intalad om hur de skulle se ut. Och då började hon fråga sig varför det bara är kvinnors kroppar som man uppmärksammar sig på, män får se ut exakt som de vill utan att bli stämplade till någonting alls. De som läst boken vet ju att merparten av boken handlar också om hennes fixering av hennes kropp och de medföljande extrema ätstörningarna.

Jag kommer också ihåg en tid bakom i tiden då jag skulle träffa någon som jag inte sett på en tid undrade om och hur personen skulle iaktta just min kropp. Alltså om personen tyckte under den tiden vi inte setts hade hunnit förändras. Tänkte inte alltid nödvändigtvis på det på ett dåligt sätt, var bara nyfiken hur min kropp betraktades i dennes ögon. Men, nu i efterhand önskar jag att jag hade sluppit dessa tankar.

Med risken att bli biten av en bäver (det ÄR en adekvat risk) försöker jag så ofta som möjligt såhär sommartid ta mig en dopp i Mälaren. Men trots att jag varje gång tackar mig själv efteråt ligger det en liten övertalningskampanj bakom varje gång att klä av mig (i baddräkt alltså) ute i det offentliga. Men, så tänker jag, vad ger jag för signaler åt alla Justin Bieber älskande tonårstjejerna* om de ser mig, som de förmodligen ser som en vuxen människa, känna mig osäker i mina egen kropp. Hur de i så fall tänker "blir det aldrig slut, kommer man fortfarande som vuxen att behöva oroa sig för hur man ser ut". Så nej, det försöker jag nu sluta med.

Idag försöker jag främst vara tacksam för att ha en fungerande kropp och som så ofta gör vad man säger och vill att den ska göra.

Och OM männens kroppar uppmärksammas är det bara om det är på ett positivt sätt. De andra får liksom vara i fred från betraktares ögon. Igår promenerade jag över bron från Långholmen till Hornstull och förbi mig kom två snubbar i sina bara, solbrända och pumpade överkroppar. Jag kunde känna stoltheten strålas från dem redan från många meters avstånd och jag LOVAR att de spände lite extra på sina muskler när jag gick förbi (inte för att de nu kanske ville imponera just på mig).

Ja ba "REALLY?"

P.s. Min mobil är trasig och på service och därför bjuder jag inte på bilder på min kropp. Eller andra, exempelvis somriga badbilder, just nu.

* Just dessa tjejer som hetsar varandra och skriker "DU MÅSTE GÖRA DET FÖR JUSTIN. OM DU INTE DOPPAR DIG KOMMER JUSTIN ATT DÖ". 

Dagens dopp

Idag i den fuktiga hettan gjorde jag det enda vettiga att göra efter en arbetsdag, tog en dopp i det blå. Efter att ha tagit ett tiotal kraftiga simtag och börjat rikta mig mot utkanten av det avgränsade området ser jag någon lyfta handen, vinka och skrika:

"Hej Anna, det är jag Anna från bokcirkeln".

Så, Stockholm är inte bara en stad man springer på folk, man även simmar på folk*. 

* När jag är övertrött får jag fruktansvärt dålig humor och skrattar t.o.m. till min egen ordvits. Men alltså, hela situationen var bara rolig. 

Fruktens natt

En 30-åring blev firad i lördags i den fagra sommarnatten på en gård vid Mälarens strand. Tema för festen var kort och gott, frukt.   

Det hanns med mången mingel med vänner från nära och vänner från förr, grillning, frågesport om födelsedagsbarnet*, skålande i fruktigt bål, liten allsång för födelsedagsbarnet, knäckning av kokosnötter, knapra i sig köttet från kokosnötter, och dans till diverse fruktsånger (och lite till).  

Efter all mat och dans var det dags för ett nattbad som jag gladeligen tog kommandot för. Nångong där dog även min mobil så blev inga sena bilder denhär gången.

Sen cyklade jag hem full av all värme som levererades under festen och märkte att det inte bara lite hade börjat gryna utan solen stod redan i full gass (nästan) mitt på himlen. Det är något med att cykla hem i morgongryningen när det är så lungt i natten och man kan se hela staden stå stilla på vänstra sidan från Gröndalsbron. Så fint, bortsett då från insikten att det kommer att bli en väldigt kort nattsömn. När jag sedan var hemma tror jag hade endast någon promill kvar av min energireserv....

Men oh, those summer nights, alltså!

Lugnet innan stormen, kunde beskriva detta:

Jag kände mig som en fruktsallad, men blev även kallad för Carmen Miranda (googla, det gjorde jag) av mina filmvetarvänner.

Här sades något hiskeligt roligt så jag inte kunde hålla mig samman:

'

Glada partygänget fruktsnittminglar, värt att notera att det var mest flickorna som tog temat på allvar i detta gäng

Frukt, var alltså temat

* som The Real Fruit Girls of Abrahamsberg, där bl.a. jag ingick, tog hem segern. 

Vem där?

I veckan kom en sommmarpratare emot mig när jag steg ut ur min lokala Hemköp. Hade hört från andra grannar att hen bor i knutarna så kanske inte så förvånande. Men, som vanligt, blev jag lite starstrucked.
Hen presenteras i pressen som något annat hen egentligen gör för sitt leverne och hen pratar en bred göteborgska (tror jag, eller någon liknande dialekt). Hen hör till en av de parhästar som ska prata tillsammans i Sommar i P1 och de kommer också ut med en bok snarast. Jag och min granne har även bestämt oss att bli kompis med henom för "hen verkar ju så trevlig och klok".

Jag hade köpt mörk choklad och för stunden fick jag för mig att jag skulle fråga om han ville ha en bit. Men sedan kom jag på att jag precis innan jag betalat noterat att chokladen var från Etiopien. Hade kanske vara lite smaklöst.

P.s. Jag får dethär att låta som om mitt liv skulle kretsa lite för mycket kring sommarpratarna. Så är det inte.