Författarsamtalet

Ikväll såg jag Sofi Oksanen på Kulturhusets scen som värsta rockstaran. Så himla häftigt för en författare att dra en så stor skara människor som betala ett rätt högt pris för att sitta och lyssna på henne. Well, de flesta drog nog nytta av pensionärsrabatten.

Jag gillade när hon pratade om hur hennes böcker tas emot och analyseras olika i olika länder. I Finland och Estland uppmärksammades t.ex. trafficking inte alls i och med utgivningen av hennes mest internationellt kända verk Utrensning, medan det i Sverige, Norge och Danmark väckte stor debatt.
Jag har också nu lättare att förstå hur en författare arbetar och gör sin research, när hon t.ex. pratade om hur hon hade provskjutit med vhistoriska vapen för att få den rätta känslan eftersom hon aldrig varit i krig.
Så var det extremt hårda ord mot sannfinländarna. Helt rätt, på dem bara!

För övrigt var det sjukt konstigt stämning på Konsum idag, alla började prata med varandra i kassakön. Sånt lajkar jag. Jag blev också så tagen av den familjära stämningen och lovade kassakillen att gå med i Medmera klubben.

Check!

Heta löpningstips!!!!

Såhär roligt är det att springa!

Förra året nåddes min löpning till helt nya nivåer, då jag blev en sådan typisk stockholmare som då och då sprang hem efter avslutad arbetsdag för att maximera tiden och gick t.o.m. i löpningsskola.
Nu är jag lika glad som en hund som ska ut och rastas då man obehindrat kan springa igen på bar mark. Och finner mig på dagarna dagdrömmande om att gå ut och springa. Sjukt!
För att fylla upp tystnaden här så kontrar jag med 3 tips för dem som vill känna sig lika vild and crazy på löparstigen.

1) Tänker på mantrat "Dethär är det naturliga rörelsen för mig, människan är born to run" när jag tar mig framåt. Så är det bara att vänta adrenalinet kickar in och man känner den berömda "Runner´s high".

2) Jag brukar mental high fivea andra löpare som kommer emot, och t.o.m le vackert (nojaa, så gott det nu går med flåsandet). Om någon bekant skulle råka sig emot så lovar jag att high fivea påriktigt, eller åtminstone bjuda på ett leende.

3) Den bästa löpningsmusiken är Arcade Fire. Det är så hypnotiserande så det är nästintill omöjligt att stanna mitt i en låt. Nackdelen är att man lite som förstör musiken. Annars har jag slängt ihop en eminent löpningslista på Spotify (Spring!!!) som också nästan är så bra att man bara inte kan stanna och som jag delar gärna om man frågar snällt.

För övrigt är det så konstigt, ibland hatar jag mig själv när jag tagit mig ut och springa, ibland tror jag att jag inte kunde känna mig lyckligare.

Drama queen

Jag får ofta frågan "varför ska jag bara se på en massa djupa dramatiska filmer".

Pratade med en österrikare (nationalitet såklart oviktigt, vill bara poängtera min internationalla umgånge) om att varför man vill lyssna eller se på dokumentärer som bara är tragiska och hemska. Ett argument är förståss för att lära sig något om historien men det var inte det han var ute efter. Han menade att eftersom det finns så mycket elände i världen varför ska man grotta sig mer i sådant, och utsätta sig

Det är i och för sig en bra fråga. Jag berättade även för honom om mitt tycke över (oftast) europeiska drama filmer. Och att oftast vill jag se en film som gör mig så känslomässigt illa så att det känns som om någon skulle trycka ett kniv i mitt hjärta eller att jag skulle slängas mot en vägg. Jag bara måste få utlopp för dessa känslor och det görs fint med en bra drama.
Ganska sjukt, när man jag tänker efter.

Vi prata t.ex. om Amour, som jag såg i höstas. Han menade att det är ju inte roligt att se på sånt misär när det ändå kommer att hända en själv eller någon i närheten i slutändan. När jag satt på bion och såg den blev jag vansinnigt uttråkad och rastlös och bara väntade på att den skulle sluta. Den var så seg och dessutom visste man hur det skulle sluta, det fanns liksom inget hopp i filmen. Men, efteråt har jag tänkt på filmen, och det mycket. Det gör fortfarande ont när jag tänker på det, och jag får lite obehagskänsla. Kanske för att jag har gamla farföräldrar, eller kanske för att just för att jag går och tänker på den så ofta gör den till en så bra film. Det känns ju liksom lite mer värt att se en sådan film än en sådan som kanske behagar för stunden men som man knappt kommer ihåg handlingen om 1 vecka. Som ett kvitto på att man sett en bra film. Eller så vill jag bara inte blunda för denna diskbänksrealism som är vardag för andra.

Men, det är bara jag och min smak, som alla vet ju är delad.

Jag har även behövt hätsläsa Hatet inför veckans bokcirkel, vilket i och för sig inte har varit svårt för den är så välskriven och mycket är bekant så det är lätt att läsa. Men idag, måndagmorgon, läste jag på den i tunnelbanan och lyckades läsa ett avsnitt som var så otroligt tragiskt och påminde läsaren om Utoya. Plötsligt märkte jag hur gråten satt i halsen. Men där gick droppen. Inte bästa sättet att börja arbetsveckan, sitta och gråta på tunnelbanan, tänkte jag, bet ihop, svalde tårarna och stängde boken.

Lönehelg, wtf!

Idag, lördag, hade jag tänkt gå ner till en affär här i knutarna och köpa nya löparskor. Lördag därför att jag inte mitt i veckan hinner dit innan de stänger. Men innan jag går kollar jag ännu på hemsidan hur länge de har öppet idag. Men nix, istället är de inte alls öppet på lördagar, undantag för lönehelger.

Jag vet inte om jag redan tidigare har utannonsera mitt vredesmod över att denna stad lever som mest på lönehelger. Kaos i affärer och tunnelbanan mitt i natten just den ena helgen i månaden och erbjudandena från affärerna annonseras och uppmanar till att konsumera. Tycker det är helt sjukt hur tankesättet har blivit, att när det äntligen är lönehelg , då ska det köpas och förtäras och supas och bråkas. Visst erkänner jag att det kan klia någon gång lite extra just när lönekuvertet trillar ner och jag blir mer frestad att släppa de ekonomiska spärrarna. Men dettta tankesätt är precis det som har gått snett, pengarna man får har inget värde i sig, endast siffror på kontot som finns så länge som de finns och i slutet av månaden ser det illa ut så då drar man tillbaka. Tills nästa lönehelg.

Noväl, ingen fara på taket. Bara att här försöker man vara en god människa och stöda småföretagare, för att köpa varor från dem istället för stora kedjor, men vad får man som tack.

Inget spring i benen för mig då denna helg. Men det går nog ingen nöd med mig för det.

(Nu pratar Ken Ring också om konsumtionshetsen, han är inte heller en inspirationskälla för mig. Fast bra förstås att de tar upp det!).

Ett förtydligande (och lite till).

First things first, texten om konsumtionshätsen är inte inspirerad av Petters nya skiva, och framförallt, inte av låten "Håll om mig". Det är ren och skär slump. Att herr Petter just nu har blivit samhällskritisk och gör upp med konsumtionssamhället baksidor hade jag ingen aning om framtills att jag på lördag råkade höra en intervju med honom. Blev nervös att det skulle ryktas om att hans lyrik skulle ha varit min största inspirationskälla.

Den andra grejen var att jag råkade minsann vara på rätt ställe i rätt tid för att bocka av på listan att spana Skarsgårdare. Denna gång dock patriarkatet i klanen på den pyttelilla krogen mitt i söders hjärta. Innan jag fattade vem det var tänkte jag "Gubbjävel, måste du stå där hela kvällen och ta så mycket plats på bardisken", tills jag insåg vem det var och tänkte "okejdå, stå var du vill, du som gett världen dina vackra söner".

Kvällen avslutades med att jag arrmbågade honom när jag klädde på mig jackan, samt i min starstruckhet glömde kvar inflyttningspresenten jag hade köpt under dagen under bordet och fick sedan hemma telefonsamtal (inte av Stellan) att den var kvar där....

På söndag på ett snöigt loppis fyndade jag bl.a. denna:

Köpte även en snajdig jeanskavaj, som råkade tillhöra ett exkombos, men som jag tyckte hade alldeles för värdefulla minnen att låta någon annan ta med sig. 



                                                   

Förlängde även påsken med memmaätande. 

        



Veckans funderingar

Saker som jag tänkt på under de närmaste dagarna:

- Att även om jag suktat även ljuset så gör det mig alltid så förbannat sömnig när den väl kommer. Det är som om min kropp inte har hunnit anpassa sig i förvandlingen i samma takt som det faktiska ljuset har kommit. Jag tror jag skulle ärligt talat kunna somna sittandes på tunnelbanan.

- Att årets hittils sämsta textrad måste vara:
"Put your favourite dress on girl, ´cause I´m gonna rock your world".

- Att det är fruktansvärt hur folk tror att det är en slags mänsklig rättighet att sitta på uteservering året om i detta land. Ja, det är ljust och nice med solen men det är fortfarande kallt. Och vad gör man då, jo drar till en massa värmelampor till terasserna. Och det är faktiskt inte ens bara nu, på vissa ställen har de värmelampor även under december, januari och februari.

- Att folk verkligen kan delas upp i hund- och kattfolk. (Nästan) varje morgon när jag kutar till jobbet går det en snubbe med en hund tvärs över på andra sidan på gatan där jag bor. Idag hade han en keps med en massa hundar på. Jag har skrattat åt det hela dagen. Alla vet ju till vilken kategori jag tillhör.

- Att jag blivit en av dom som kollar på serier, är nu fast i både Girls och House of Cards. Båda är så förbannat bra.

- Att det är väldigt underligt att även om jag hade glömt ställa in veckarklockan igår så vaknade jag på minuten på den tiden jag hade tänkt ställa in klockan på. Och jag brukar inte ens vakna exakt samma tid varje dag utan spexar till det och varierar lite hullerombuller.

- Att jag kom på i yogan att jag är en sådan som kan ta vara på stunden och blir glad av minsta lilla småsaker, så pass att jag ibland är lite orolig att det hindrar mig att sträva till något annat och större. Detta kallas mindfullness och jag blev även lite orolig när jag såg min framtid framför och ser mig själv under mina pensionsår ha kurser just i mindfullness hemma i min new age lya.

- Att förutom att jobba ska jag bidra med att ta in lite färg till kontoret med färgglada kläder.
Lite i stil med dethär:

Det var alles!

Bokmalens bekännelse

Fick ett meddelande på lördag av en kompis som jag skulle träffa på kvällen och till vem jag hade lånat Karolina Ramqvists "Alltings början".

- Längtar tills vi ses så vi kan prata om boken.

Först, jag ba - Jaaaa, äntligen!

Sen fatta jag hur jag (vi) lät - okej, jag hoppas vi har annat också att prata om under kvällen.

Men what the heck, jag bjuder på det och bjuder även på ett annat boktips, som förslagsvis kan läsas medans rökande på en vattenpipa:

Amanda Svensson,
Välkommen till den här världen. 

Konsumtionen

Jag har tänkt mycket på konsumtion den senaste tiden. Våren brukar ha en tendens att det blir så. Jag slåss ganska mycket med mina konsumtionsvanor, och främst då hur mycket jag köper kläder. Jag tycker om kläder, jag blir inspirerad av att se nya kläder och jag känner mig t.o.m. mer självsäker i kläder jag gillar. Jag läser även dagligen niotillfem-bloggen (som är i Marrakech nu, måste ha läst inlägget innan och blivit inspirerad!) som om det vore godis med alla fina kläder och skor hon visar upp. På något konstigt sätt värderar jag inte alls hennes konsumtionsvanor även om just det gör mig illa till mods. Det gör mig kluven.

Mycket i mitt klädintresse har att göra med att jag tycker kläder är personligt och säger ganska mycket om personen, även om jag ju vet att det är väldigt ytligt. Själv blir jag gladast när jag köpt något väldigt speciellt eller känner att jag gjort en bra investering, både för mig och omvärlden. Undviker därför också så gott det går affärer som säljer endast trasor, som är trasor just i syfte att bli oanvändbara efter några tvätt. Ibland händer det dock, men får direkt ont i magen men tröstar mig med att åtminstone är jag medveten om vad jag gör. Fast, en tanke hjälper ju inte jätte mycket barnen i fabrikerna. Det gör mig förtvivlad.

Läste en artikel som handlade om att även om det är knapra tider så fortsätter folk att shoppa eftersom vi idag har en inställning om att det inte är en trygghet att ha pengar på banken (titta bara på Cypern), utan istället ska de spenderas. Och då är slår slit och släng tankesättet väl till hands för medelklassen som vill snudda vid hur det känns att höra till en högre klass genom att köpa en massa billiga prylar som inte är gjorda för att hållas i längden. Det skrevs också om "icke nödvändighetskomsumtion" som ett fenomen, det har blivit vanligare att man investerar hellre sina pengar i sådant som man inte behöver istället för att ha pengarna på banken. Det gör mig bekymrad.

En vän till mig att förr jobbade hen väldigt mycket (typ dygnet runt) och det enda som tröstade henom var att ta ett brejk under dagen för att gå ut och shoppa. Och detta mer eller mindre uppmuntrades av företaget han jobbade i, det bidrog ju bara till tillväxten vilket anses vara en bra sak. Det gör mig ledsen.

Diskuterade även för ett tag sedan med en person om vad skulle kunna få medelsvenssons att sluta konsumera. Det var inte lätt att komma på skäl. Jag tror inte ett rejält miljöhot eller att minska på inkomsten för att i gengäld få mer fritid skulle uppnå resultat. Livskvalitet är inget som skulle prioriteras inför den levnadsstandard man är van att leva i. Dessutom så jobbar vi mer för att ha råd att äta ute istället för att hinna laga mat själv, ha barnen på dyra fritidsaktiviteter, råd att ha ett dyrt gymkort för att just orka (jobba) mer, och resa bort för att koppla bort oss från jobbandet. Vi jobbar helt enkelt för att ha råd att jobba. Det gör mig irriterad.

Såg förra veckan en film igår på bio med lite samma tema som heter Godheten och handlar om människor girighet och bonussystemet och hur den sociala tryggheten i samhället har lidit pga detta. ingen speciellt filmupplevelse men helt informativ för oss hobbyekonomer. Extra kul var det för mig som kände back in the days en av ekonomijournalisterna som intervjuades. Så himla kul att se honom på vitduken och jag flög direkt bak i tiden då jag precis hade flyttat till Uppsala och han satt vid vårt gemensamma köksbord och pratade (oftast om olika band) med exakt samma övertygelse. Det gör mig glad!

Rockys bidrag till filmen. 

Världens snyggaste biobiljetter.