onsdag 26 september 2012

Ett missförstånd blir klarlagt

Idag lyssnade jag på radio på morgonen. Tydligen har jag levt i villfarelse. Jag upplystes nämligen av Sveriges Radio om att andra versen i födelsedagsvisan "ja må han* leva!" (eller vad den nu heter) ) inte handlar om att när man har levt 100 år så då har man levt tillräckligt länge och då kan man lika bra skjutas. Jag minns så väl när jag som liten tyckte det var lite barskt men tänkte att tur är att jag fortfarande har många år framför mig innan jag blir ihjälskjuten. Men kalkyrerade nog i mitt huvud hur det var med de äldre släktingarna, och tyckte mest synd om dem.

Under morgonen tänkte jag dock, vadå, jag fattar fortfarande inte. De sa på radion att det är så alla barnen uppfattar visan. Någon sms:ade t.o.m. in till programmet och sa att hon var 22 år när hon förstod vad som menas, varpå programledarna fick sig ett gott skratt. Men först när jag fick det svart på vitt, eller ja på en datorskärm efter googlande, förstod jag att man inte blir skjuten (med pistol) ihjäl utan skjuten fram med en skottkärra.

Vilken tur! Fast att det tog mig 28-år att fatta detta är kanske lite pinsamt.

Inte mycket annat nytt hänt under solen (eller rättare sagt, under paraplyet)!


* att visan per automatik heter ja må han leva orkar jag inte ens ta upp efter en hetsk debatt i detta ämne föregående dagen, men som dock visar ett ytterligare bevis för min tes.

måndag 24 september 2012

Klart flickan ska firas!

Min vän fyllde nobla 30 -år. Som pris för denna prestation firades det med buller å bång.

På självaste D-dagen firades det med bubbel och geléhallon följt av mat från alperna på Shvejts. Jag blev så mätt av all ost så jag trodde att jag aldig nånsin mer skulle behöva äta. Tills det blev nästa dag.

På lördag samlades alla Swans (lång historia, och tydligen inte ens så rolig enligt andra, avisar) minus en australiensare och några till för tårta och mer bubbel och lite annat för att även senare ta sig ut och slå klackarna i taket our style.


Tårta och bubbel

Tydligen blir vi pryda och lite överklassiga när vi är slitna.

Dagen därpå var det en trött bunt firare som tog sig på brunch i takt till jazz följt av teater.

Jag har egentligen skärt ner på mitt kaffedrickande till 2 koppar per dag. Idag gör jag ett undantag.

onsdag 19 september 2012

Mentala explosionen

Imorse skickade min vän samt allierade en länk till mig om en TV debatt som hade tagit rum några dagar sedan, och skrev  en följetong "kanske inte bästa möjliga sättet att börja dagen med". Hon skickade länken 6.30 och t.o.m. jag tyckte det var lite väl magstarkt att skicka en debatt till mig på morgonkvisten men efter att jag vaknat till liv och masat mig till tunnelbanan slog jag på klippet.

Jag vill inte peka ut någon som inte är jätteoffentlig (som Bildt och Prins Daniel) men det har kommit ut en bok av en viss Pär som heter Mansförbjudet. Klippet som jag fick på morgonen var en debatt mellan honom och en skribent som bl.a. har startat gruppen Vita Kränkta Män.

Såhär skriver han (Pär) om hans bok på hans blogg:

"Boken ger en översikt över dagens diskriminering av män och pojkar, med ett mycket stort antal exempel från både privat och offentlig sektor.
................
Det finns också några enstaka fall av diskriminering av kvinnor/flickor med i boken. Att dessa är så få beror på att det är oerhört svårt att hitta exempel på formell diskriminering av det kvinnliga könet"

Jag orkar helt enkelt inte ens kommentera dessa dumheter men hur jävla svårt kan det vara att förstå att även om det visst existerar diskriminering av män och pojkar så ska det inte jämföras med diskriminering av kvinnor som dessutom bevisligen är mycket större och synligt (och knappast "oerhört svår att hitta", som han skriver). Ett problem åt gången, ETT PROBLEM ÅT GÅNGEN. Och om nu som han i debatten hävdar att han är en stor anhängare för jämnställdhet varför då starta krig mot de som kämpar mot diskriminering av, som i detta fall, kvinnor, och inte istället lägga energin på att göra något åt saken, se till grunden av problematiken?

Som sagt jag vill inte peka ut någon men snälla gå in på hans blogg Nya Genusnytt och se hur äckligt nöjd han ser ut posande med gröna blad i bakgrunden med hans äckliga bok i handen. Men läs inte kommentarerna till inläggen om ni vill kunna sova ostört nästa natt.

Jag skriver som en vän till mig skrev som oseriös kritik om honom:
Han ser ut som Gollum.

Jag.Tror.Jag.Exploderar!

5 seconds of fame?

Idag var jag och hämtade ut biljetterna till Ett Dockhem på Dramaten. När jag klev ut ur den maffiga byggnaden och trippade ner för trapporna kom det fram en kille och sa "hej hej, hur mår du?"

Det finns 3 tänkbara orsaker till detta:

1 ) Jag såg ut som jag närsomhelst kunde bryta ut i gråt (vilket jag har förstått att jag ofta ser ut som)

2 ) Han trodde jag var en kändis och ville pröva sin chans (vilket kanske kan vara lite långsökt, men jag blir ju misstrodd att vara lite var och varannans syster, med förtur för de som pratar finlandssvenska).

3 ) Nya höstjackan var en jävligt bra investering!


För det finns ju inget annat alternativ till ett så konstigt beteende.

tisdag 18 september 2012

Dumt sagt

För några veckor sedan sa jag något väldigt dumt. Jag sa att tisdagen är den värsta dagen i veckan.

Såhär resonerade jag:

Måndag morgon är det tungt att stiga upp men jag tröstar mig med att måndagar faktiskt brukar gå snabbt.
Onsdagar är det lill lördag (även om jag säkert aldrig har firat det) och efter onsdagen har vi redan avklarat mer än hälften av veckan, ljuset i tunneln börjar skymta.
Torsdagar kan kännas jobbiga på jobbet men torsdag kväll är min favorittidpunkt under veckan. Då har en nästintill övervunnit arbetsveckan och vetskapen att dagen därpå brukar vara en lätt arbetsdag gör det lättare.
På fredagar brukar folk vara på så bra humör inför den stundande helgen, det går att smita lite tidigare plus att vi brukar ha fredagsmyz på jobbet.

Och så är det 2 heliga dagar och då får man (oftast) göra vad jag vill (fast söndagen har tendensen att förvandlas till måndag redan under eftermiddagen)

Detta leder till att tisdagar är det egentligen ingenting att se framemot och därmed den värsta dagen i veckan. Resonemanget gör det dock inte lättare för mig att ta mig upp på tisdagsmorgnar. Damn....

Men nu är en tisdag av resten av mitt liv åtminstone avklarad.Om det nu ska vara en bra tanke.

// Tydligen stans största slacker

Pyssel

Har haft besök av en kär vän vars andra namn lika bra kunde vara "pyssel" och blev så inspirerad inför besöket att jag bestämde mig också att bli mer pyssligare. Hittils har jag åstadkommit med en bunke surdeg väntande på att matas i kylen och örter i krukor växande på köksfönstret. Har även upplagt i kommunistisk anda en femårsplan för mig. Inom de närmaste 5 åren ska jag dels ha ockuperat vår gemensamma balkong med växter och blommor och börja som gerillaodlare.  På längre sikt ser jag mig även äga en kolonilott alternativt mobil odlingslott.

Vet för övrigt inte vad som har hänt mig, allra helst skulle jag just nu bara vilja vandra i skog och mark och klappa på djur och ta in höstens alla färger och dofter. Jag som trodde jag var en obotlig city chic som köper brödet i affären och använder för det mesta torkade örter.

Självförsörjande nästa?

P.s Bara så ni vet så är det enligt olika källor helt otrendigt att baka sin egen surdegsbröd, varpå jag nu kan börja. Vad som gäller nu är att laga ryska dumpling och spela dragspel.


My little Pony.
Eller åtminstone en som bor nära mig.


tisdag 11 september 2012

Down under


Ska inte referera till allt vad jag gör men eftersom jag blev så tagen av den Skånska myllan och än en gång av Köpenhamn kan jag inte låta bli. Efter en dags passerande i Malmös olika stadsdelar (jag vill också bo i en stadsdel som heter Sorgenfri!!!) var vi på humöret att känna oss lite som globetrotters och bestämde att ta oss över till Köpenhamn med tåget på dryga 30 minuter.

Tog ju en massa bilder med min fuskiga kamera app, så varför inte dela med sig. Fast riktigt så bra är jag inte, allt blir snyggt med denna mirakulära app....

Minst sagt lummig park. 

Well hello Turning Torso!
Exakt här blir vi inspirerade av att simma över.

Så hamnade vi här.


Solen kom fram så jag intar sista solstrålarna för i år.
Medveten om att jag ser ut som en reseledare med min scarf. 
  
Och tittar på detta. 


Lokala chillar vid Nyhavn.



Tivolin finns kvar på sin plats.


Så roligt det verkar vara där inne. 

p.s. Svenskarna är fria. Bildt känner sig sådär.

fredag 7 september 2012

Bra vecka!!!!

I veckan har goda nyheter bara trillat in. En uppsving i min s.k. karriär med en tryggare och vettigare anställningsform (det går bra nu), pappa fick en roll i Svenskans Kristina från Duvemåla och sist men inte minst, Jens Lekman har släppt ett nytt briljant album!! OCH flyttat tillbaka hem till Sverige! Tror jag pratar för alla hipsters när jag säger att vi har saknat honom och hälsar honom välkommen tillbaka!

Nu drar jag till Malmö över helgen!




Ha de!

onsdag 5 september 2012

Överskattat / underskattat

Helt klart överskattat är när svenskar tror sig passa in med norrmän genom att "snakke norsk". Det är så töntigt att det borde förbjudas i lag. Signaturen nedan kan dock beskyllas för detta brott, efter att ha umgåtts med norska kollegor börjar jag automatiskt använda norska ord och klang, både i tal och skrift.

Men inte att underskatta känslornas koppling till kroppen. Något som fick mig att skratta mig till tårar var när min väninna berätta hur hon på sitt jobb (nästan f.d., hurra!!) kom in i en hetsig diskussion och blev så rasande att hon, enligt hennes egna ord, började koka inombords. Detta resulterade i att hon fick feber och var tvungen att åka hem...

Klem!

P.S Idag delades det igen flitigt ut Balance flyers utanför mitt jobb. Jag fick inget. Drar slutsatsen att Prins Daniel har slutit sig till läsarkretsen. D.S.

måndag 3 september 2012

Att få ett till år på nacken

På fredag fyllde jag år. Det är en lite märklig känsla när man fyller år. Helst vill man inte känna sig uppmärksammad men samtidigt så är blir en glad av varenda litet sms, samtal, wassap meddelande, vägginlägg på fb eller annat uppfinningsrikt sätt man nuförtiden har kontakt med. 




Förra gången fyllde jag 27 år och upplevde en mindre livskris. För mig är det svårt att uttala TJUGOSJU. Jag hade fasat för att fylla just TJUGOSJU från den dag jag flyttade till Sverige. Det är ju lite komiskt det hela, men på fullaste allvar upplevde jag ångesten dagen jag verkligen fyllde TJUGOSJU. Det handlade givetvis inte bara om det att jag nu var tvungen att behöva uttala TJUGOSJU när någon skulle fråga min ålder (fast, när jag räknade hur många jag sa det under 1 år kom jag upp till 2 ggr, varav den andra var för 2 veckor sedan. Folk har inte tendensen att fråga om åldern mera.) utan det fanns något lite djupare än så. Sen jag flyttat till Sverige så har jag alltid i "lättsam anda" sagt att när jag fyller just TJUGOSJU ska jag fly landet för ett år. Javisst, något som började med  "lättsam anda" blev med åren mer ett faktum. Då trodde ju jag att jag var odödlig och aldrig ens kommer att uppnå den åldern för då är man ju faktiskt redan gammal och så gott som med andra foten igraven. Det fanns liksom inte på världskartan att jag skulle bli det. Men, åren har ju tendensen att gå, och vips var det sommaren innan jag skulle fylla TJUGOSJU. Detdär att jag från början hade en bestämd uppfattning om att när man är TJUGOSJU år är man gammal satt så rotad inom mig att när jag faktiskt blev det var det som att tåget hade redan gått, nu fanns det ingen återvändo mer till ungdomens lättsamma år. 

Nu vet jag bättre. Nu har jag upplevt att vara 27 år och dessutom fått en ny ålder (och ja, det känns faktiskt skönt att kunna uttala sin ålder, blir ju ännu lättare efter 2 år) att handskas med. Men denhär gången känns det inte på samma sätt utan mer som ett faktum. Jag kan liksom identifiera mig med det och har uppnått en acceptans av tillvarot. Tåget till det riktiga livet har ännu inte gått, det syns knappt till i horisonten. 

Hittade en gammal mailkorrespondens mellan mig och en god vän angående hans ångest att bli äldre:

"Jag förstår vad du menar om åldersnoja och känna att man inte har uppnått det som man trodde man hade uppnått i denna ålder. Jag kan också tycka det ibland. Fast ändå inte. Eller jag tänker att om jag hade gjort det ena hade jag inte gjort det andra. Menar, om jag hade familj med barn och allt hade jag inte skolat upp mig, om jag satsat mera på skolan hade jag inte haft lika roligt under studietiden, om jag hade stadgat mig under studietiden med lägenhet och sånt hade jag inte rest runt och träffat alla de människor som gjort mig till vad jag är idag. Allt har givetvis sina för- och nackdelar, men jag hoppas och tror och önskar att vad jag gjort har haft sin mening och jag egentligen inte kunde vara lyckligare än vad jag är nu eftersom allt har sin mening. Det kanske inte är sant, men jag måste tro så". 

Ett av fördelarna att bli äldre är att man får mer skinn på näsan och, som i dethär fallet, vågar jag påstå att jag tycker det var bra skrivett, även om det var jag själv som skrev det. Efter en titt på datumet var det i och för sig ännu innan jag fyllt den magiska ångeståldern så det var ju lätta ord för mig ännu då. Men nu efteråt kan jag faktiskt se poängen i det igen. 

Men själva dagen var extremt regnig och dyster utanför fönstret men värmdes upp av allt fint uppvaktande och uppmärksamhet och fint spontanbesök från La Göteborg. Kulminerades även på kvällen till med en av de trevligaste kvällarna på ett nytt favoritställe Judit & Bertil. Och svaret är nej, de har inte rutiga bordsdukar, klientelen består inte av pensionärer och  på menyn har de inte husmanskost och lingonsaft, som namnet kanske kan antyda. Så gammal är jag väl ändå ännu inte. 
Bara för att göra livet lite mer färggrant lägger jag upp lite bilder på vad man kan få när man fyller 28 år:

Lite tvål som en vill äta.

Tydligen hände det annat också år 1984 än att jag föddes, t.ex. svängig musik.


Present på jobbet.


Inte så svårt att lyda mammas order denna gång.

Vin från en vinconnässör + fina kort. 

Fick även denna sång, Tuoll on mun kultani, i min inbox från de finaste E & M!




Jag bjöd på lingonpaj.
Både med och utan gluten.
Ganska så vuxet val.