För några veckor sedan sa jag något väldigt dumt. Jag sa att tisdagen är den värsta dagen i veckan.
Såhär resonerade jag:
Måndag morgon är det tungt att stiga upp men jag tröstar mig med att måndagar faktiskt brukar gå snabbt.
Onsdagar är det lill lördag (även om jag säkert aldrig har firat det) och efter onsdagen har vi redan avklarat mer än hälften av veckan, ljuset i tunneln börjar skymta.
Torsdagar kan kännas jobbiga på jobbet men torsdag kväll är min favorittidpunkt under veckan. Då har en nästintill övervunnit arbetsveckan och vetskapen att dagen därpå brukar vara en lätt arbetsdag gör det lättare.
På fredagar brukar folk vara på så bra humör inför den stundande helgen, det går att smita lite tidigare plus att vi brukar ha fredagsmyz på jobbet.
Och så är det 2 heliga dagar och då får man (oftast) göra vad jag vill (fast söndagen har tendensen att förvandlas till måndag redan under eftermiddagen)
Detta leder till att tisdagar är det egentligen ingenting att se framemot och därmed den värsta dagen i veckan. Resonemanget gör det dock inte lättare för mig att ta mig upp på tisdagsmorgnar. Damn....
Men nu är en tisdag av resten av mitt liv åtminstone avklarad.Om det nu ska vara en bra tanke.
// Tydligen stans största slacker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar