måndag 11 januari 2016

Dagens betraktelser

- Igår var jag på Moderna museet och såg den hyllade utställningen med Olafur Eliassons. Jag har faktiskt tänkt på det ganska mycket idag, och det var nog länge sedan konst gjorde så stort intryck på mig (om någonsin). Så om någon mot förmodan läser detta i tid rekommenderar jag verkligen att se detta som går sista veckan nu. Men gör det då typ på en förmiddagen mitt i veckan för att slippa massa rastlösa barn och vuxna som vill ta selfies. Fantastiskt att ta med sig barn och uppleva kultur men det blir lite svårt att ta till sig konsten när det springer en massa kids runt fötterna. Mindre fantastiskt är att se massa vuxna överallt vars enda syfte är att få en snygg selfie istället för att uppskatta verken. Gör det lite svårt att ta till sig konsten när det enda man ser är massa mobiler överallt.


(okej jag tog också en bild)

- Idag ringde en person på jobbet i ett ärende som är ett av dedär ärendena som har fått mig att vakna mitt i natten av ren ångest och som jag haft dåligt samvete sen typ juli. Nu har jag näääästan rott detta i land men en lite klump lyckades formas när jag slog numret till personen ifråga. Efter lite diskussion och sa dock hen "sen har jag en liten nyfiken fråga ännu, var kommer du ifrån med din dialekt". En gång en finlandssvenska alltid en finlandssvensk.

- Jag har officiellt blivit en mormor (okej moster),  det var så snorhalt ute idag så på hemvägen funderade jag resvägen hem med den absolut kortaste vägen att promenera mitt i halkan. Och att sen stanna inne resten av kvällen för att inte riskera halka och bryta något.

- Dethär med Bowies död är förståss tragiskt även om han finns i mitt liv idag lika lite som igår. Jag har inte riktigt haft någon relation till honom men det känns att det inte finns många tillfällen där hans musik inte passar in. Och så var han ju råcool. Vill alltid hylla personer som vågar gå sin egen väg och sticker ut från normen. Mitt ABSOLUT starkaste minne av honom är nog när min hyresvärd i Buenos Aires envisades spela typ 3 låtar på högsta volym varav en var Life on mars i den massiva lägenheten där den sötsliskiga lukten var så påtalande att t.o.m. hunden var passivt hög jämt. Kan inte tänka på något annat än den tiden när jag hör låten. Som nu:


2015 - hur gick det egentligen?

Känns att jag kommer att nostalgisera resten av året 2015 eftersom jag tycks aldrig komma till skott med en summering men tänkte åtminstone börja såhär. Jag skrev ju en liten lista på saker som en slags nyårslöfte och tänkte se hur det gick under året: 

- resa till New York - Jajamen! 

- åka till Gotland, hoppeligen. - Noup, inte denna gång

- börja använda ordet hoppeligen i Sverige - Eh, ja kanske några fler gånger. Lobbade dock åtminstone mycket för det när DN tog upp en artikel om finlandssvenska ord och där just detta ord fanns med!  

- arrangera (omvända) charader på fester, väldigt roligt för alla delaktiga och ger en väldigt trevlig gemenskap - hmm, kan nog inte säga att jag gjorde det. Å andra sidan tror inte jag var på liknande fester förra året, hoppas på fler sånt år 2016. 

- springa halvmaraton - oh yeah! 

- trots ovannämnda, träna lagom, dvs inte tro att jag går sönder om jag inte kan träna var och varannan dag men inte låta annat komma före om kroppen skriker efter just träning. - jag tror jag lyckats skapa en bra balans mellan träning och livet i övrigt. Och vad jag var lite rädd för var att jag skulle stressa ihjäl inför halvmaran gick faktiskt ganska bra. Stressade inte alltför mycket, enda saken jag ville hinna med innan var att testa att springa ca 20 km. Och det gjorde jag prick 2 veckor innan loppet. 

- fortsätta mitt eviga nyårslöfte att heja och prata med folk som jag inte riktigt känner, men känner igen från förr och typ vet att personen också vet vem jag är. Kan inte komma på att det någonsin inte hade varit lyckat och har resulterat i att jag åtminstone har 3 personer som jag möter sporadiskt och hejar och småpratar med. Trevligt. Tråkigt men jag tror faktisk inte jag sprungit på dessa människor förra året. Får bli sedd mer bland folk detta år. 

- börja gå i terapi. Väldigt populärt i bloggsfären. - Nej det blev faktiskt aldrig av även om jag tänkt på det men det föll nog ironiskt nog på tidsbristen. 

- börja hjälpa kidz med läxor. - inte det heller gjorde jag men hoppas jag lyckats förändra en hel bunts ensamkommande barns liv. 

- våga mera. - På sätt och vis svarar jag ja. 

Och några lite mer självkritiska:

- inte vara så slarvig. Hmm, förmodligen inte om en frågar mina kollegor som tittar in i mitt arbetsrum, men tycker att jag åtminstone har försökt. Kan säga såhär, får inte längre åtminstone påminnelser på mina räkningar hemskickade! 

- rannsaka mitt köttätande och se till att äta maximalt 2 ggr kött per vecka. - Detta är tyvärr en av skamfläckarna år 2015 . Men nya tag år 2016 då! 

tisdag 5 januari 2016

Lucka 5/16

Nonejdå, jag ska inte börja ha en sporadisk årskalender. Jag missade förståss den viktigaste av dem alla, julafton. Men det blev lite hektiskt morgon (eftersom jag inte hade varken packat eller ställt det värsta i ordning) på självaste julafton när jag skulle åka iväg ganska tidigt. Så är jag ju inte heller direkt någon proffsbloggare som hade gjort i ordning ett inlägg redan i förväg och sedan bara tryckt på "enter".

Jag tänker återkomma med en slags årssummering samt förväntan på året 2016 som ju faktiskt redan har pågått i hela 5 dagars. Men framtills dess tänkte jag endast introducera min nya pipo (mössa) jag haffade till mig från Marimekkos rea minuter innan det var dags att go to gate på Vanda flygplats. Jag lovar, det är inte flygbiljetterna som är dyra när jag ibland pendlar Stockholm-Helsingfors utan alla de impulsköp jag råkar göra vid respektive flygplats. Men om jag får bestämma (vilket jag ju har fått på mellandagarna) så åker inte mössan av, hade den t.o.m. på när jag satt på bio häromkvällen. Så jag gissar att denna impulsköp inte var helt av det tokigaste slaget.

Dock ser jag lite ut som valfri hipsterkille från götgatsbacken trots den klassiska skolfotograferingsposeringen.



Mössan kom åtminstone väldigt lägligt till för fasiken vad Stockholm har blivit kallt dessa dagar.