2015 - hur gick det egentligen?

Känns att jag kommer att nostalgisera resten av året 2015 eftersom jag tycks aldrig komma till skott med en summering men tänkte åtminstone börja såhär. Jag skrev ju en liten lista på saker som en slags nyårslöfte och tänkte se hur det gick under året: 

- resa till New York - Jajamen! 

- åka till Gotland, hoppeligen. - Noup, inte denna gång

- börja använda ordet hoppeligen i Sverige - Eh, ja kanske några fler gånger. Lobbade dock åtminstone mycket för det när DN tog upp en artikel om finlandssvenska ord och där just detta ord fanns med!  

- arrangera (omvända) charader på fester, väldigt roligt för alla delaktiga och ger en väldigt trevlig gemenskap - hmm, kan nog inte säga att jag gjorde det. Å andra sidan tror inte jag var på liknande fester förra året, hoppas på fler sånt år 2016. 

- springa halvmaraton - oh yeah! 

- trots ovannämnda, träna lagom, dvs inte tro att jag går sönder om jag inte kan träna var och varannan dag men inte låta annat komma före om kroppen skriker efter just träning. - jag tror jag lyckats skapa en bra balans mellan träning och livet i övrigt. Och vad jag var lite rädd för var att jag skulle stressa ihjäl inför halvmaran gick faktiskt ganska bra. Stressade inte alltför mycket, enda saken jag ville hinna med innan var att testa att springa ca 20 km. Och det gjorde jag prick 2 veckor innan loppet. 

- fortsätta mitt eviga nyårslöfte att heja och prata med folk som jag inte riktigt känner, men känner igen från förr och typ vet att personen också vet vem jag är. Kan inte komma på att det någonsin inte hade varit lyckat och har resulterat i att jag åtminstone har 3 personer som jag möter sporadiskt och hejar och småpratar med. Trevligt. Tråkigt men jag tror faktisk inte jag sprungit på dessa människor förra året. Får bli sedd mer bland folk detta år. 

- börja gå i terapi. Väldigt populärt i bloggsfären. - Nej det blev faktiskt aldrig av även om jag tänkt på det men det föll nog ironiskt nog på tidsbristen. 

- börja hjälpa kidz med läxor. - inte det heller gjorde jag men hoppas jag lyckats förändra en hel bunts ensamkommande barns liv. 

- våga mera. - På sätt och vis svarar jag ja. 

Och några lite mer självkritiska:

- inte vara så slarvig. Hmm, förmodligen inte om en frågar mina kollegor som tittar in i mitt arbetsrum, men tycker att jag åtminstone har försökt. Kan säga såhär, får inte längre åtminstone påminnelser på mina räkningar hemskickade! 

- rannsaka mitt köttätande och se till att äta maximalt 2 ggr kött per vecka. - Detta är tyvärr en av skamfläckarna år 2015 . Men nya tag år 2016 då!