Tvåtusenfjorton, första delen

Gör ett försök med någon slags summering av hela stora året. Mest för mig själv att minnas att det nog var en helt okej år. Fast de tre första månaderna minns jag knappt något av. Vet inte om det inte hände något, om det hände något och jag har förträngt det eller om de bara var en genomfas till våren. Men håll ut, det blir bättre! 

Januari började med att jag ännu var i Helsingfors, gick runt halva staden den första januari med en god kompis och konstaterade att denna stad ändå är rätt nice och att det finns ändå många minnen där.  Och att dessa minnen verkligen är gamla. Överlag vill jag minnas att det inte var nämnvärt kallt, minns t.ex. att jag skrattade åt ett gäng som spelade sommarleken kubb i parken bredvid och att träderna blev lite crazy och började redan då producera små knoppor. Annars tog jag grönt kort i klättring och började ganska seriöst och klättra. Lyssnade mycket på feminisitisk hiphop medans jag satt i tunnelbanan till Vällingby och var även på en tema fest med Tillsammans-tema. Fick även en ny kollega som jag blev mycket god vän med.

Läst bok. Hey Dolly av Amanda Svensson.

Mest lyssnade låt: All or nothing av Au devoir Simone.

Mest likeade bild på Instagram:

Nyöppnade restaurangen runt hörnet från mig. 

Andra bilder:

Det eftertraktade kortet. 

Jäklar vilken rolig fest detvar, här trots allt ännu hemma hos mig för uppladdning. 

Det var mest grått och dimmigt. 

Köpte den omtalade fågeln för 10 kronor. 

Februari minns jag verkligen inte vad jag gjorde med mina (lediga) dagar förutom en ledig dag minns jag att jag satt ute i solen och drack kaffe läsande andra delen av Torka aldrig tårar utan handskar. Så soligt och varmt kunde det vara. En annan helg bilade vi ner till Gryts skärgård och bosatte oss på en ö mitt i den dystraste februarin och satt inne och huttrade, spelade spel, drack vin, åt godis och pratade mest politik hela helgen. Var även på en punk-spelning och såg Frida Hyvönen i publiken samt fortsatte min klättrarkarriär.

Läst bok: Redan nämnda Torka aldrig tårar utan handskar, sjukdomen av Jonas Gardell.

Mest spelade låt: Happy av Pharrel Williams.

Mest likeade bilden:

Klätterskorna. 

 Andra bilder:

Katt i låda. 

Det var ganska exakt såhär ruskigt fantastiskt på ön. 

Den absolut coolaste katten i stan. Hon i vitt alltså. 

I Mars kom våren redan påriktigt och nu var det verkligen inte alls dumt att sitta ute i solen. Jag var på demonstration den 10 mars, flög över till Helsingfors en helg och maxade tiden med att hinna umgås med nästan alla jag känner i stan, besökte Finlands ambassad i Stockholm för att ansöka om ett nytt pass och var väl allmänt lite gladare att det nu verkade som om det börjades synas ett ljus i tunneln efter all eländig mörker. Det var väl någon gång här också som jag förstod att yoga är the shit för mig.

Läst bok: Bilder som inte angår mig av Felicia Stenroth.

Mest spelade låt: Jag vet verkligen inte men vi säger Sergels torg av Veronica Maggio.

Mest likeade bilden på Instagram:

Andra bilder:

Långpromenad i Helsingfors. 

Flickorna i rad i kampen för jämställdhet. 

Solen tog sig in till lägenheten lagom till frukost. 

I början av April åkte jag till Jordanien och vandrade mest bland ruiner och samlade kraft tillsammans med min bästa resevän. På sista resemålet i Aquaba låg vi på en lyxhotells strand vid Röda havet varifrån vi kunde spana till både Israel och Egypten. Mäktig och samtidigt läskig känsla.   När jag kom hem var jag så uppspelt och kände mig så mycket starkare likt en supermänniska på så många olika planer. Vi firade påsk och det var så varmt den helgen att vi både solade och satt ute på piqnique. Var ute på stan på konstnatten i endast en farkkurotsi (jeansjacka) och klädde på mig finklänningen en söndag för jag skulle på homeparty med Gudrun Schyman.

Läst bok: Jag är Zlatan Ibrahimovic: min historia av David Lagercrantz

Mest spelade låt: Kan ha varit Det kommer aldrig va över för mig av Håkan Hellström pga vårkänslor.

Mest likeade bilden på Instagram:

Andra bilder:

.

Resepartner in crime. 

                                      
                                                        Här står jag och hänger helt casually mot Petra. 

Lite sorgsen bild men jag gillar den. 

Matdags. 

Tillbaka i Sverige, kulturnatten. 

Redan nästa dag var det dags att klä på finklänningen. 

 Där är hon (Gudrun)! Och Sorya förståss!

Fortsättning följer. 

Säg bara JA!

Imorgon kommer Finlands riksdag att rösta för eller emot en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Enligt mig finns det, föga förvånande, absolut inga argument mot en sådan lagstiftning. Det handlar om mänskliga rättigheter och jämlikhet för alla och dessutom ingen skada för någon alls (att homosexuella ska få gifta sig kränker absolut ingen annans rätt till något alls, så är det bara). Ni vet ju säkert alla redan allt detta. Möjligtvis kan jag förstå religiösa argument, även om jag inte håller med.
Dessutom tycker jag det är rent ut sagt pinsamt att det inte redan är så i Finland, då alla andra nordiska länderna har haft denna lagstiftning redan i evigheter. Pinsamt bara därför att Finland är känd för att värna de mänskliga rättigheterna och var vägvisare för resten av världen om allmän rösträtt. Diskussionen var säkert lika het redan då (kanske lite mindre i de sociala medierna), och se hur det gick. Rätt bra, eller hur?

Ibland är jag dock inte bättre själv. En kollega till mig berätta att hennes pappa hade ramlat i simhallen för några veckor sedan och hon hade inte först fått veta något om det. Det hade till slut gått bra och tur i oturen var att hon med detta fick "hennes pappas pojkväns mobilnummer".
Min första tanke var "nu sa hon nog fel", tills jag uppmärksamma min egna skrämmande sätt att reagera.

Och förresten, de som argumenterar för att barnen kommer att bli mobbade om de har homosexuella föräldrar kan jag berätta att hennes 8-åriga son hade sagt en dag att "mest av alla saknar han hans morfars pojkvän". Inget konstigt alls för denna 8 åringen att hans morfar har en pojkvän, jag tycker han borde få rösta imorgon.

Denna skylt hängde i kommunhusets hiss där jag jobbar på (alltså inte endast i hissen). Jag har redan gått kursen HBTQ på jobbet - att agera inkluderande med mitt fackförbund och kan rekommendera alla andra att också göra det.

Ingen har väl missat att jag fick ögonkontakt med självaste (dåvarande) statsministern på Pride paraden. 

Tunneln

Igår inkasserade jag min sista födelsedagspresent av alla de tre upplevelsefödelsedagspresenter jag fick i år. Eller inkasserade och inkasserade, det var alltså dags för THE TUNNEL RUN!

Innan loppet laddade jag med min nya superdryck, innehållande fänkål, banan, ett ägg, soijamjölk och saft ur en citron. Slänger i lite honung för att bli lite sötare och hampaprotein för att få ännu mer styrka också. Fänkålen gör att det smakar som lakrits, så himla gott

Det var seeeega asfaltbackar (både upp och ner) men kom i mål med bättrad personligt rekord. Men nästa gång måste de fanimej gå under 55 minuter. Mer hampaprotein i drycker nästa gång alltså.

Nu hinner jag inte stanna här mer, det är SOL ute! Carpe diem!

Midnattssolen

Jag är redan så trött på november. Så himla trött på denna evinnerliga mörkhet. Det är ju natt  tjugofyratimmar i dygnet. Det är helt galet att en år efter år ens orkar och bara accepterar detta. Eftersom jag inte alls ens är lagd åt detdär hållet att jag tycker det är mysigt att sitta hemma med tända ljus varken själv eller ens i gott sällskap är dethär endast en stor pina. Missuppfatta mig inte, jag tycker det är fantastiskt att det finns 4 olika årstider och september/oktober har nästan börjat bli mina favoritmånader. Men november alltså, jag vill inte ens försöka förvandla det från depp till pepp för jag vill helst bara bryta ihop och genomlida djävulskapet.

Men, då kommer jag att tänka på det exakt tvärtoma, dvs ljust dygnet runt som jag upplevde i en hel vecka på sommaren. Hur en egentligen aldrig blev trött och det inte fanns en sorg i världen att reda ut. Bara att återblicka till dessa bilder gör att det kanske finns en liten chans att en överlever även detta år. Det är så ofattbart att förstå när en tittar ut nästan vilken tid på dygnet som helst just nu att det verkligen finns något som ens heter solljus. Lika ofattbart som det på sommaren är att förstå att detta mörker kommer varenda år.

Vill alltså poängtera att alla nedanstående bilder är tagna mellan klockan 00 och 04, PÅ NATTEN!!!!

Vi körde och körde.

Här gör vi en avstickare påvägen upp och tittar på en damm som byggts där någon gång på 50-talet. Jag var lite trött så lyssnade kanske inte riktigt noga på vad vi egentligen gjorde där. Men det var i alla fall så ljust att de behövdes solglasögon på näsan.

Resan var inte sponsrad av Adidas.

Finisarna.

 Spanade efter Rudolf.

Det sedvanliga nattdoppet intogs i detta landskap. 

Kanske min crazygaste outfit ever, men matchade i alla fall rätt bra med målningen bakom. 

Från Gällivares Dundret kan en på klara dagar se 1/11 del av hela Sverige. 

Fast i Boden, på perrongen mitt i natten fick vi sitta. 

Vi fick vänta och vänta men glada i hågen var vi ändå. Jag ser dock ut som om jag blivit inlåst i ett solarium lite för länge. 

Till slut fick vi kliva in i vår sovkupé och vi kom vi iväg, lagom när solen steg upp igen. 

Jag har väl sagt att jag på allvar tänkte söka ett jobb i Jokkmokk? Ett jobb jag vågar påstå hade en rejäl chans att få (samma jobb som nu fast på Jokkmokks kommun). Tills jag kom ihåg att det inte tyvärr är midnattssol där året om...

Drömmen

Nu har det kanske hänt lite mer spännande saker här i livet (ett nytt liv t.ex) men en stor sak för mig har varit att ett av mina stora drömmar har gått i uppfyllelse. Jag har fått GLASÖGON! Som jag väntat och suktat efter att få se lite klokare ut.
Allt detta pga att jag de senaste veckorna har lidit av en FRUKTANSVÄRD huvudvärk där väldens yoga och badskum inte hjälpt. Har istället fått konsumera Alvedon som om de skulle vara lyckopiller. En dag t.ex. visste jag på allvar inte om jag skulle klara mig hem från jobbet utan att sprängas i tusen bitar utan att ha just en endaste Alvedon i fickan. Påvägen gick jag också förbi kvarteskrogen och trodde mig se en vän som inte hör hemma i dessa hoods sitta där inne. När jag kom hem pågick detta sms-flöde:

Jag: - Är du på Tre vänner eller ser jag syner?
Hen: - Ja, jag är här. Kom hit!
Jag: - Nä, ligger under täcket och tror jag spricker.

Så tog första steget och beställde tid hos en optiker och förklarade att jag "för ett tag"* sedan har varit på synundersökning och då sades till mig att jag säkert någon i framtiden kommer att behöva läsglasögon (begreppet terminalglasögon fanns nog inte ännu under denna era). Optikern tittade på mig och sa "det verkar som om denna framtid är nu".

Och gissa vad annat optikern frågade mig? Om jag är jurist? Herregud det har aldrig någon frågat mig på rak arm och blev så häpen av detta så köpte säkert de dyraste bågarna med extra allt.

Men nöjd som sjutton är jag nu, speciellt för att slippa det djävulska huvudvärket som nästan tappade min lust att läsa en endaste rad mer än nödvändigt.

Förbannat svårt var det dock att välja men behändigt med en selfievänlig dator.

Dessa blev till slut vinnaren. 

* Minst 10 år sedan. 

Levnadsrapport

Jag har inte dött, jag har bara jävligt mycket på gång just nu. Jag har t.ex. sipprat rödvin på en bar (se höstlistan, under favoritstället) och spanat in kändisar (Martin Kellerman). Försökte göra en dramatisk scen så han skulle rita mig i en Rocky-serie, men tror inte jag lyckades. Kanske ändå värt att läsa helgens DN, om det finns med en seriefigur med stirriga ögon och stora öron så är det jag.

Annars då? Jag har en ny bordsduk, som är allt annat än höstig. Men det gör inget. Lite som att visa fingret mot höstmörkret.

Lite mellis mellan det busyga livet. 

Top 3

1) På fredag inkasserade jag en av mina 30-års presenter och var på Centralbadet med kompanjonerna. Den totala avslappningen resulterade i att hela bunten somnade (!) i bubbelpoolen.

2) På lördag såg jag film på bio, Boyhood. Väldigt sevärd. Hade noggrant förberett mig mentalt att orka sitta stilla i 3 hela timmar, men sneglade knappt på klockan. Förrän på slutet, när jag försökte lokalisera vad klockan var, och trodde det fortfarande var 1 timme kvar men i nästa sekund kom redan sluttexten rullande. Samma regissör förresten som för Before-trilogin. Tips! Tips! Tips!

3) På söndag tog jag en premiär springtur utomhus med mina kassa fötter och hade klätt på mig alldeles för mycket. När jag sprungit en bit fick jag klä av mig lite för var kokande het och en man gick förbi och skrek "ska du gå och bada?". Ja ba "challenge accepted" och sprang det fortaste jag kunde till närmaste badstället och kastade mig  i utan någon som helst tvekan.

Höstlistan

Beskriv din höst med tre ord: Lugn, blöt och färggrann. 

Vad är det bästa/sämsta med hösten? Det bästa är att luften känns så otroligt frisk med all sin fuktighet tillsammans med alla färger i träden. Och hela grejen med pånyttfödsel, en blir liksom peppad att ta tag i sitt liv igen efter en seg sommar. Det sämsta är nog mörkret. Herregud så jag hatar mörkret, kan inte se många anledningar att vara vaken när det är mörkt, vilket är förödande då det ju oftast är mörkt på hösten. Klingar illa med tanken att aktivera sig med nya projekt och hobbyn, eller som i mitt fall, nytt jobb. 

Hur höstmyser du? Med böcker, te och film. Inte så originell här nej. 

Tur att jag kompenserade med min helsvarta outfit i Berlins färger. 

Dina 3 bästa hösttips – alla kategorier? Att gå ut i naturen runt färgglada parker och dimmiga skog. Att boka  biljetter till spelningar och andra kulturevenemang i stan. Att åka bort ganska exakt denhär tiden till en stad inte så långt bort där det redan finns höstfärger MEN där solen fortfarande värmer. Som exempelvis Berlin. Som bonus ännu att sova bort sommarens sömnskuld.

Hur ser din höstoutfit ut? Stor halsduk. Och helst en mössa. Är lite dålig på det fast vill ju vara bra på att ha mössa så ska försöka bättra mig på det. 

Eller som denna september, badkläder. 

Har skol/jobbstarten fört med sig några insikter? Då jag nu idag har jobbat prick 4 dagar på mitt nya jobb och det känns än så länge så bra som jag trodde inser jag att det inte är så jobbigt att byta jobb. Och att det verkar finnas humana arbetsplatser. 

Jag har börjat jobba. Det har bävern också. 

Några tips på hur man botar höstdeppigheten? Jag blir inte deppig på hösten, snarare mer på våren. Men jag får ALLTID en period under hösten då ett björn inom mig väcks till liv och jag tror att det är dags att gå i ide. Jag kunde sova dygnvis, så att jag nästan missbrukar sömnen. Men då låter jag mig sova, sova, sova och sen sova lite till för att sen vakna till liv och inse att det inte är värt att missa världen utanför. 
Ett annat tips är att se på film/serier som utspelar sig på sommaren. Förra hösten såg jag t.ex. Portkod 1525 (ny säsong finns på SVTplay nu) och Känn ingen sorg (Göteborg + sommar = sant) och det räddade mig från de mest ruskigaste höstdagarna. Lite av en verklighetsflykt, men så var det. 

Vilka serier rekommenderar du att följa? Eller kanske någon sevärd film? Jag är ju så sjukt dålig att se på serier och tittar ju endast på Dawson´s Creek lite nu och då, även om jag fattar att det finns lite mer kvalitativa serier out there. Men annars mycket SVT, som Babel, På Spåret, Historieätarna (om det nu någonsin kan börja) och allt annat som finns på SVTplay (Modellpojkar, HETT tips). Inte riktigt kickat in med filmtittandet ännu men såg en film, Take this walz, häromdan som var rätt så bra. 

Vilka bloggar frossar du i för tillfället? Egentligen bara Elsa Billgren, och hennes vänner. Så en del finlandssvenska snurrar jag också på. 

Jag säger det själv men detta är en av de snyggaste bilderna min mobil har klickat. 

Vad är den höstigaste maträtten? Gryta, över allt annat. 

Var hänger du helst under helgen?  På kvällstid vill jag egentligen svara i min nya säng men ska inte vara så sorglig så säger på en bar sipprande rödvin och spanande in kändisar (ja det är iofs också ganska sorgligt). Dagstid svarar jag ute i skogen i dimman eller på uteservering i solsken. 

Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden? Nej, verkligen inte, men måste hittepå något snart.

Hur förbereder du dig för vintern? Det finns inget sätt jag kan förbereda mig inför något jag varje år tror jag inte kommer att överleva. Eller aijoo, att klistra fast tätningslistor runt fönstren så jag inte huttrar ihjäl i min lägenhet. 

Min favorit i repris.
Andas. In. Lugnet.