Enligt mig finns det, föga förvånande, absolut inga argument mot en sådan lagstiftning. Det handlar om mänskliga rättigheter och jämlikhet för alla och dessutom ingen skada för någon alls (att homosexuella ska få gifta sig kränker absolut ingen annans rätt till något alls, så är det bara). Ni vet ju säkert alla redan allt detta. Möjligtvis kan jag förstå religiösa argument, även om jag inte håller med.
Dessutom tycker jag det är rent ut sagt pinsamt att det inte redan är så i Finland, då alla andra nordiska länderna har haft denna lagstiftning redan i evigheter. Pinsamt bara därför att Finland är känd för att värna de mänskliga rättigheterna och var vägvisare för resten av världen om allmän rösträtt. Diskussionen var säkert lika het redan då (kanske lite mindre i de sociala medierna), och se hur det gick. Rätt bra, eller hur?
Ibland är jag dock inte bättre själv. En kollega till mig berätta att hennes pappa hade ramlat i simhallen för några veckor sedan och hon hade inte först fått veta något om det. Det hade till slut gått bra och tur i oturen var att hon med detta fick "hennes pappas pojkväns mobilnummer".
Min första tanke var "nu sa hon nog fel", tills jag uppmärksamma min egna skrämmande sätt att reagera.
Och förresten, de som argumenterar för att barnen kommer att bli mobbade om de har homosexuella föräldrar kan jag berätta att hennes 8-åriga son hade sagt en dag att "mest av alla saknar han hans morfars pojkvän". Inget konstigt alls för denna 8 åringen att hans morfar har en pojkvän, jag tycker han borde få rösta imorgon.
Denna skylt hängde i kommunhusets hiss där jag jobbar på (alltså inte endast i hissen). Jag har redan gått kursen HBTQ på jobbet - att agera inkluderande med mitt fackförbund och kan rekommendera alla andra att också göra det.
Ingen har väl missat att jag fick ögonkontakt med självaste (dåvarande) statsministern på Pride paraden.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar