Idag var jag på ett core-pass eftersom det började kännas att min rygg håller på att gå av efter att ha endast legat på soffan i två veckor förutom då jag varit tvungen att jobba pga förkylning. Efter passet frågade jag instruktören om en sak om själva passet, och hen säger efteråt: "Du kör mycket yoga eller hur?". Sen sa hen typ något att man märker det på mig men jag hade slutat lyssna för svävade redan på någon slags endorfinmoln. Det var typ den bästa komplimangen jag någonsin hört någon säga även om jag inte direkt eftersträvar till att se ut som en yogande medelålders hemmafru i LA. Mera sånt åt folket, att ge komplimanger alltså. Jag kunde ju ha kontrat med att säga att min kost under helgen innefattat uteslutande av pizza, chips, godis och kanske t.o.m. en kanelbulle. Och helgen innan det också när jag nu tänker efter.
Anyways, mitt mål för förra sommaren var att kunna stå på huvudet. Det gick inte alls även om jag lovade och svor att jag skulle träna på det hemma. Nu idag kan jag det med lite assistans. Såhär kunde det se ut en random vardagskväll förra våren hemma hos mig:
