Sängen och väskan

Idag har jag äntligen fått en ny säng. Jag är ju inte direkt en do:er så efter att ha tjatat om det (främst med mig själv) i 3 år tog jag på min första lediga dag på denna absurda fallbreak en tur till IKEA. Tänkte att det skulle vara tomt en måndagsförmiddag. Jag hade fel. Det är nog aldrig tomt på IKEA.  Men fick den i alla fall hemlevererad redan samma dag. 

Om det inte var för att jag imorgon åker till Berlin skulle det vara svårt att motivera mig att göra annat än att läsa Maria Svelands bok till slut, bläddra i Fjällboken jag fick till 30-års present, och titta på Netflix (eh Dawson´s Creek) I MIN NYA SÄNG!

Jag måste även panikköpa en ny resväska idag då min förra gick sönder men mot alla odds först exakt sekunden när jag klev ut från tunnelbanan på Telefonplan efter att ha släpat med mig den under en veckas tid. 

Jag gissar jag gör tyskarna galna med min nya resväska.

Varje gång jag är på IKEA tänker jag på denna Rocky-strip. Och ja, jag har gått med i IKEA family. 

Guten Nacht!

Häj häj

Pyjamasbyxorna är på, satsumasäsongen har börjat och på TV kommer Min Sanning som idag har som gäst advokaten Elisabeth Massi Fritz. Jag har många förebilder men få inom mitt exakta yrke, men just hon är en av de viktigaste, om inte den enda. Hon är kontroversiell (herregud gon försvarar ju våldsutsatta kvinnor) och håller inte med om allt hon säger men har stor respekt för henne som den absolut viktigaste experten inom hedersvåld i Sverige. Då och då blir jag kontaktad av någon från hennes byrå och varje gång blir jag lite starstucked och vill helst kapa de ärenden som har det minsta lilla att göra med henne från mina kollegor. Återkopplar också gärna och helst flera gånger med förhoppning om att hon kanske kanske skulle råka svara i just den telefonen jag ringer till.

Anyway, spännande samtal väntas som en liten tröst idag då det påstås redan vara höstdagjämning och mer mörker är bara att förväntas.

Och jag som skulle förflyttas bort från soffan....

Det otippade svaret

I dessa dagar, då även både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg letar nytt jobb, har jag gått i jobbytartankar då jag blivit erbjuden ett nytt och kallad på intervju till ett annat. Det har inte varit lätt och jag har gått i valen och kvalen om jag borde stanna kvar eller prova mina vingar på ett annat. Men nu är det klappat och klart och jag packar ihop sakerna på ett ställe och flyttar in till ett annat, overkligt snart. 

Men idag på en minst saft utpumpande arbetsintervju (det är ingen hemlis längre) hörde jag mig själv svara på frågan vad jag tycker om att göra på fritiden "gå ut i skogen". Ingen har nog någonsin blivit mer förvånad över ett sånt svar än jag. Jag vet inte om detta spontana svar beror på att jag var totalt slut efter all velande eller om jag helt enkelt har tagit rollen som mp-röstare lite för seriöst. 

Galet fint med dimman igår på morgonen. 

I skog och mark vill jag tydligen vandra. 

För vem det inte går lika bra just nu är staten Sverige med en statsöverhuvud som har svårt att vidga sina vyer och se över blockgränserna för att bilda en regering. Skärpning, jag kan också vara kompis med en borgare, så kan ni!

Men framförallt för att 13 % av folket verkligen har röstat på ett rasistiskt parti. Alltså 13 % som inte kan tänka sig att rösta på något annat parti än just detta. Jag tror inte att alla dessa är rasister och inte har något emot att sin granne, kollega, vän eller konsumkille har ett utomeuropeiskt ursprung. Jag tror däremot att många har varit missnöjda med styret de senaste mandaten men såg inte att de trötta sossarna skulle komma med en förbättring eller kunde tänka sig lägga sin röst på något av de andra mer nischade partierna. Jag tror inte heller att alla står för allt som sverigedemokraterna gör och säger, såsom inte jag heller håller med om allt med miljöpartiet. Men ändå, att så många har röstat på ett parti som har både har bråttslingar på höga poster och med rasistiska värderingar är fullständigt oacceptabelt. 

Så jag säger det igen, tretton fucking procent! Då måste vi resterande 87 % helt enkelt fortsätta att kämpa! Varje dag tills vi är 100 % (eller åtminstone 96,1 %). 

Aggressionen. Och valet.

Dessa fina sensommardagar har jag inte kunnat motstå frestelsen av att ta en extra runda med cykeln genom stan efter jobbet för att maximera Detta innebär en fantastiskt fin vy från många broar som jag måste ta mig över, men även en sannolik livsfara. Denna livsfara orsakas av alla cyklister dvs majoriteten som cyklar från  stan till ytterstan och hem, istället från tvärtom som jag (eller jag åker ju också till en ytterstad, men via stan). Den första bron jag åker över har emellanåt endast ca 1,5 meters bred cykelväg. Och här är det dubbelriktat, dvs jag möter alla som kommer emot. Som sagt är jag i minoritet och måste bannemej ibland stanna påvägen upp eftersom jag ser en massa galningar raceande i sån takt att det inte finns mycket utrymme för varken väjning eller att bromsa om det skulle krisa (vilket jag antar det skulle göra om inte jag var på vakt varenda sekund).

Min agg har medfört att jag börjat föra inofficiell statistik på vem dessa galningar är. Min statistik har kommit fram till att det nästan undantagslöst är 50-årkrisande brommavillaägande män med sina tiotusentalkronors cyklar med smala däck och övriga toppupprustningar. Har hört rykten om att det till och med finns en APP som mäter varje dag vem som korsar denna långa bro snabbast. Väldigt moget beteende av dessa 50-åringar....

Jag kommer att skriva en arg insändare om detta i Bromma lokaltidning. Jag och alla andra med pensionärfasoner.

Har jag sagt att jag är nyss fyllda 30 år?

Nu till något helt annat, kanske lite viktigare. Om några dagar är det val här i Sverige. Jag har redan röstat (i kommun och landsting alltså pga ej ansökt medborgarskap). Har röstat på ett parti som kan bli det tredje största. Det står mellan detta parti och SD. Humanister eller rasister. Järnrör eller språkrör. Jag tycker hela valet är så spännade så jag nästan spricker men ser även lite framemot att valet är över (förutsatt rätt resultat) eftersom jag numera kan kalla mig en riktig soffpotatis. Kan inte låta bli att följa varenda kväll på någon debatt eller partiutfrågning som basuneras ut varenda kväll. Det är helt otroligt hur mycket tid jag lägger på politik numera, utan att ens vara på något sätt politiskt aktiv. Jobbar dock med (riktiga) politiker och valet är ju på tapeten vareviga fikarast. Vem som har makten efter söndag är förståss en viktig fråga men det mesta tyder på att vinden kommer ÄNTLIGEN att vända. ÄNTLIGEN för att välfärden i detta land ska få en chans igen. ÄNTLIGEN slut med omotiverade visstidsanställningar. ÄNTLIGEN mer bostäder. ÄNTLIGEN för att framtiden kan bli mer hållbar (jämfört med en hållbarhet som enligt Emil Jensen är med regeringen Reinfeldt lika komiskt som ett avsnitt av Seinfeld).  Det ska vi se framemot. Det som vi däremot inte kan se framemot är att ett rasistiskt och fruktansvärt populitistisk partis siffror mer stor sannolikhet kommer bli det högsta någonsin. Det som vi alla är rädda för (eller ja, inte de som röstar på dem) kommer att bli verklighet. Men kanske med en välfärdsorienterad statsmakt som inte glömmer bort dem som står utanför samhället socialskydd kommer missnöjet att minska och liknande partiers popularitet sina ut. Hursomhelst, vi håller tummarna!

En till grej bara, nytt från Hello Saferide. Hurra!