Midnattssolen

Jag är redan så trött på november. Så himla trött på denna evinnerliga mörkhet. Det är ju natt  tjugofyratimmar i dygnet. Det är helt galet att en år efter år ens orkar och bara accepterar detta. Eftersom jag inte alls ens är lagd åt detdär hållet att jag tycker det är mysigt att sitta hemma med tända ljus varken själv eller ens i gott sällskap är dethär endast en stor pina. Missuppfatta mig inte, jag tycker det är fantastiskt att det finns 4 olika årstider och september/oktober har nästan börjat bli mina favoritmånader. Men november alltså, jag vill inte ens försöka förvandla det från depp till pepp för jag vill helst bara bryta ihop och genomlida djävulskapet.

Men, då kommer jag att tänka på det exakt tvärtoma, dvs ljust dygnet runt som jag upplevde i en hel vecka på sommaren. Hur en egentligen aldrig blev trött och det inte fanns en sorg i världen att reda ut. Bara att återblicka till dessa bilder gör att det kanske finns en liten chans att en överlever även detta år. Det är så ofattbart att förstå när en tittar ut nästan vilken tid på dygnet som helst just nu att det verkligen finns något som ens heter solljus. Lika ofattbart som det på sommaren är att förstå att detta mörker kommer varenda år.

Vill alltså poängtera att alla nedanstående bilder är tagna mellan klockan 00 och 04, PÅ NATTEN!!!!

Vi körde och körde.

Här gör vi en avstickare påvägen upp och tittar på en damm som byggts där någon gång på 50-talet. Jag var lite trött så lyssnade kanske inte riktigt noga på vad vi egentligen gjorde där. Men det var i alla fall så ljust att de behövdes solglasögon på näsan.

Resan var inte sponsrad av Adidas.

Finisarna.

 Spanade efter Rudolf.

Det sedvanliga nattdoppet intogs i detta landskap. 

Kanske min crazygaste outfit ever, men matchade i alla fall rätt bra med målningen bakom. 

Från Gällivares Dundret kan en på klara dagar se 1/11 del av hela Sverige. 

Fast i Boden, på perrongen mitt i natten fick vi sitta. 

Vi fick vänta och vänta men glada i hågen var vi ändå. Jag ser dock ut som om jag blivit inlåst i ett solarium lite för länge. 

Till slut fick vi kliva in i vår sovkupé och vi kom vi iväg, lagom när solen steg upp igen. 

Jag har väl sagt att jag på allvar tänkte söka ett jobb i Jokkmokk? Ett jobb jag vågar påstå hade en rejäl chans att få (samma jobb som nu fast på Jokkmokks kommun). Tills jag kom ihåg att det inte tyvärr är midnattssol där året om...