Första dagen i veckan (alltså måndagen, rimligtvis) när jag klev ut ur huset fick jag dendär ångestkänslan som man fick första skoldagen efter det långa sommarlovet. Inte för att jag egentligen någonsin avskydde att gå till skolan men den känslan att inte få vaka hursomhelst och äta vadsomhelst och alla plikter hit och dit var ångestfullt. Luften var exakt sådan krispigt fuktig som den brukade vara och det var också så förbannat mycket trafik på vägen. Staden har liksom väckts upp till liv igen. Jag kände ångesten riktigt djupt i magen och kunde nästan känna doften från skolköket, som fortfarande ger associationer till skolpliktsåldern.
Noväl, för mig är det ju bara positivt att alla återvänder från semestrarna och att få lite mer rutiner på folk.
Likt en skolflicka kände jag mig också på måndagen när jag cyklade iväg till jobbet med min nya ringklocka* fastskruvad på cykeln:
Senare i veckan stolt ledande cykeln med stans snyggaste ringklocka på kvällspromenaden blev jag fast av att (tydligen) spana in en strechande man lite väl uppenbart:
 |
| Den noggranna ser något i vänsterhörnet. OBS, det är ingen kändis, bara en random snubbe. |
Nu blir det omgång 2 av bröllis slash semsester för mig!
Hejdå!
 |
Regnbågen missar och siktar lite förbi slottet, det är ju där skattekistan med pengarna finns!!
|
* Tack till dig som släpat med den till mig från cykelmeckat Amsterdam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar