"Kärlekskriget som blev en skatt i svensk litteratur".
Artikeln fick folk att tro att makarna Tikkanens skulle vara svenska. De är de inte.
Först måste jag poängtera att jag blev pinsamt upprörd över rubriken. Och jag är inte nationalist, om nu någon skulle tycka det. Men, jag kunde inte låta det vara heller. Jag skrev ett argt kulturpretto mail* till redaktionen. Att det var Ebba Witt-Brattström som hade skrivit artikeln hindrade mig inte. Snarare tvärtom. Kände lite, som så ofta, att get your facts right innan ett uttalande görs.
Men lugn allihop, jag använde inte ordet "kränkt" i mitt mail. Jag inser också att detta inte är den viktigaste frågan i världen just nu. Jag är bara förvånad att en professor i litteratur inte vet bättre. Och lite upprörande att svensk media såhär snor Finlands kulturarv och förmodligen anser mitt mail vara en bagatell. Det är det inte, att makarna skriver (eller skrev) på svenska betyder inte att det är svenskt. Bara svenskspråkigt. Tror inte Märta Tikkanen tycker annat heller. Eller fråga i så fall Jörn Donner, som varit så mycket på tapeten här på sista tiden. Jag gissar han skulle säga att de är "helt dumma i huvuden" de som har publicerat artikeln.
Bilden i artikeln tycker jag var så fin så om de kan kalla makarna Tikkanens verk som svenskt tyckte jag ha rättigheten att sno den:
Jag känner att mitt samhällsengagemang har bytt riktning, inte nödvändigtvis mot det bättre.
Jag har heller inte fått något svar från DN...
Mvh
Vän av ordning
* Jag fick medhåll från andra upprörda att skriva mailet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar