M.A.T.

Mat är verkligen något som jag har börjat fascineras över. Inte bara för att jag uppenbarligen tycker om att äta utan hur personligt det har blivit. Mat och olika dieter och metoder går ju som många redan förstått i trender och mat väcker väldigt starka känslor hos nästan oss alla. Inte helt oväntat, även hos mig.  T.ex. känslan över att hur alla LCHF anhängare inte har en tanke över att tänka på planeten vi lever på och kanske kunna undvika kött bara av en sån sak att det tär på vår jord och att det skulle säkert vara trevligt om det fanns en lika fin jordklot för deras barn och barnbarn att leva på. Det går inte heller att bortse ifrån att just kött uppfattas som en högstatussymbol och att det är något de flesta vill uppnå går ju även lite hand i hand.

Hur en hel folkgrupp har fångats att tro på LCHF metoden och att man just nu får onda ögat av att äta vitt bröd eller pasta är även lite skrattretande. För det är precis det man får, jag vet för jag har testat. Det är nästan lika syndigt att säga att denna diet inte har långsiktiga positiva resultat på offentlig plats som att vända korset upp och ner i en kyrka. Vart vanlig (och bokstavlig) magkänsla försvann vet jag inte, det går inte längre att lyssna på den utan istället ska man låta någon annan tänka och berätta hur man på bästa och snabbaste sättet blir smalast i världen. Jag är ingen dietist eller Anna Skipper men t.o.m. jag hade kunnat säga för ca 5 år sedan att ja, vi äter alldeles för mycket kolhydrater, och nej, det inte är hållbart att äta pasta med pesto eller tomatsås dag ut och dag in (som det lätt kunde bli för mig i en period som mindre vetande).

Men om jag förstått rätt så ger en lågkolhydratdiet mindre hjärnkapacitet och i det långa loppet gör en rätt ut sagt dum i huvudet. Så om det är något jag inte aktivt vill bidra till så är det just att bli mindre begåvad. Därmed tänker jag fortsätta att äta jag min pasta när jag känner att kroppen skriker efter kolhydrater.

Och för att inte bara måla fan på väggarna så kunde man även för ett antal veckor sedan läsa om 97-åriga Brita som har varit vegetarian sedan 30-talet. Så härligt med folk som vågar motstå pressen och inte minst i en tidsepok som hon har levt i. En vardagshjälte för mig, med andra ord!

I juni ska jag deltaga i en utbildningskurs i Berlin om hur internationell lagstiftning kan appliceras för den fundamentala mänskliga rättigheten att människor världen över kan åtnjuta sig rätten till mat och försörjning. Det ser jag framemot och är arrangerad av FIAN, som för övrigt kämpar mot världens viktigaste sak, nämligen just rätten till mat. Jag kan ha fel men något säger mig att LCHF metoden inte är något som kommer att diskuteras under kursen....