Halvvägs i semestern

Hej från en semesterfirare!

Nu har jag haft prick 2 veckor semester, och har prick 2 plus 1 dag kvar. Jag har haft det så himla bra och hoppas ha det fortsättningsvis. Det kanske är lite vansinnigt att åka upp till nordligaste Sverige (Stockholm är redan tillräckligt norr för mig som det är) men det var nog ändå en så bra grej att göra. Att hänga med ett så bra gäng så många dagar i sträck, att vakna mitt i naturen och bara dra på sig sina träningskläder och dra ännu längre ut i naturen är det bästa för mig för att direkt koppla bort från vardagen. Redan andra dagen vi anlände besteg vi Kebnekaise och det var så himla fucking häftigt, tror det är en av de bästa grejer jag gjort. Tyvärr var det för molnigt när vi kom upp så vi inte såg något. Men, vi var så himla pepp ändå att ha kommit upp, dagen innan hade 3 grupper av 5 behövt återvända eftersom det blåste för mycket. Ja, enligt vår guide hade folk t.o.m. blåst omkull på den berömda Björlings glaciären. Men vi fortsatte vår expedition genom stenskravel, glaciär, via ferrata klättring och snöstorm, och tog oss upp utan större problem.

Sen när jag kom hem sov jag nästan i tre dygn. Jag var så fruktansvärt utpumpad av både veckorna på jobbet innan och hela fjällupplevelsen. Jag vaknade, gjorde något, somnade pånytt. Sen släpade jag mig iväg till parken/stranden och somnade där. Pallade inte ens helst läsa utan klarade högst av att  ha en sommarpratare i hörlurarna. Kommer knappt ihåg vem jag lyssnade på.

Men sen efter några dagars vila blev jag uttråkad. Och då drog vi. Först lite till skogen. Sen till havet. Jag sa säkert hundra gånger till Mia "tänk att vi bor i ett land där man kan göra sånhänt. Allemansrätten alltså" och "jag är så tacksam att ha en kropp som gör det möjligt att göra såna saker och som att bl.a. bestiga Sveriges högsta berg". Hon måste tro att jag var hög alternativt blivit religiös.

Tänk att jag blivit en sån trädkramare! :)

Utlandsfinnen

Jag kommer att tvinga alla läsa om vår expeditionsresa till Kebnekaise men först ska jag börja med en lista  över tio + 1 fråga till utlandsfinländare. När jag först såg den tänkte jag inte alls på att jag skulle passa in på att svara på frågorna men kom på sen att jag ju visst tillhör gruppen utlandsfinländare. 

1. Vad är det bästa med ditt nuvarande hemland?

Människorna, den lättsammare stämningen (nu menar jag jämfört med Finland), mentaliteten att alla är lika värda. Allsång på Skansen kanske inte är mitt favoritprogram men blir alltid lika glad i hjärtat och börjar nästan gråta av glädje när jag tittar på det. Det är verkligen Sverige i ett nötskal, glatt, lekfullt, mysigt och javisst får alla vara med och sjunga (oberoende hur sämst man är). 

2. Och de sämsta?

Att jag ibland känner att jag inte riktigt tillhör här, har liksom inget sammanhang. Saknar förstås också min och min systers familj och att jag inte är med i mina syskonbarns vardag. Sen också som den trumfa finnen jag innerst inne är så tycker jag att det är jobbigt att behöva alltid vara glad och att människorna inte är ärliga i sina svar. Plus lite ibland mentaliteten "alla ska få vara med" vilket ju egentligen är fantastiskt men också förödande opraktiskt t.ex. om ett stort gäng ska få plats vid samma bord på en restaurang (slutar med att alla blir missnöjda eftersom alla bra ställen inte har så stora lediga bord). 

3. Om du fick resa vart som helt i världen på två veckor, gratis, vart skulle du då åka?

Eh eftersom jag är så fjällfrälst just nu svarar jag till norska fjällen. Det är galet med tanke på den soldyrkare jag är och kunde komma på hundratals varmare ställen att åka till. 

4. Vart skulle du vilja resa tillbaka?

Förutom fjällen (nu måste jag ge mig) så är det Buenos Aires. 

5. Vilken finländsk mat saknar du mest?

Färskt rågbröd och kardemumma i rör. Sen även mummus makaronilåda och mammas jordgbbstårta. 

6. Tror du att du kommer att flytta tillbaka till Finland en dag?

Aldrig säga aldrig men det känns inte så aktuellt just nu. Skulle kunna bli aktuellt om jag skulle få drömjobb eller hitta stora kärleken där (båda typ lika osannolika). Men gör inte direkt något aktivt för att något av de två skulle bli aktuellt.

7. Vilken är den roligaste högtiden i landet du bor i?

Valborg var ju förr en stor favorit men firas ju i Finland också. Förutom det då så alla de andra dagarna som "firas" som t.ex. kanelbullans dag och semmeldagen. Fast inser nu att de kanske inte är högtider. 

8. Vad var det svåraste med att flytta utomlands? 

Jag var endast 18 år när jag flyttade till Sverige och hade absolut inte trott att jag 14 år senare fortfarande skulle bo i Sverige. Hade siktat på att stanna en/två terminer så det kändes inte jättesvårt för stunden att flytta till Uppsala. Men kommer ihåg att jag visst saknade massor min familj och det trygga med att bo så nära dem även om jag så envist ville visa att jag klarade mig på egen hand. Sen var det en del praktiska saker som var svåra t.ex. att hitta boende, studera på universitet för första gången och i viss mån även att förstå och göra sig förstådd för svenskar på mitt svenska. 

9. Kunde du tänka dig att bo i ett annat land än det du bor i just nu eller i Finland?

Absolut, tänker lite samma där som under frågan om jag kunde flytta tillbaka till Finland. Tröskeln att börja ett nytt liv i ett annat land är förstås större nu än bara 5 år sedan men skulle absolut överväga möjligheten om det blev aktuellt. 

10. Vilket var år 2016’s mest minnesvärda ögonblick?

Vet inte om det är en bra eller dålig sak men kan inte komma ihåg att något extraordinärt hände under 2016. Jag började visst i slutet av året få lite "gå in i väggen"-symptom men är säker på att massa bra saker också hände under året som jag i min post-fjäll utmattning just nu bara inte kan komma på.

+ 1. Ska du resa nånstans i år?

Till Öland ännu denna vecka (jag vet, i samma land som jag bor i men aldrig varit där) och Finland om några veckor. Ska förmodligen även till Rom i september och kanske om ekonomin och ledigheterna tillåter även längre bort under mellandagarna/nyår.

Mot Kebnekaise!

Dagen har äntligen kommit, tåget mot Kiruna drar om ca 2 timmar. På onsdag är det meningen med topptur till Keb, så länge väderförhållandena tillåter. Jag hade nog inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag drar för 1 värdefull sommarvecka till breddgrader strax under 10 (kanske minusgrader på toppen till och med). Men det är väl fråga om prioriteringar...

Nu har jag inte tid att uppdatera mera från min semesters första dag utan lämnar allt hängande i luften och delar bild från midsommar, jag vid grillen med sparris i handen och min traditionella midsommarklänning (under svart collagetröja).

Keb, min kärlekshistoria.

När livet ger dig citroner

När allt känns tokigt, ja då är det bara luta sig bakåt, ta ett glas vin och lyssna på Frida Hyvönens senaste, Kvinnor och barn. Eller helst, om man har turen som jag i fredags, se henne spela live.

Det är också bra om man dagen efter kan springa en mil. Det brukar också ge resultat till en orolig själ.

Må sådär

Då har jag kommit till den punkten som jag absolut inte ville komma till. Jag har erkänt för mig själv och för några andra att jag inte mår så bra just nu. Eller det är snarare att jag inte orkar få mig att må så bra just nu, för jag är så förbannat utmattat att jag inte orkar med något som gör att jag mår bra. 

Faktumet är väl att jag redan ganska länge gjort det och satt all energi på jobbet vilket ju alla vet inte är så hållbart. Förra veckan var det två saker jag försökte koncentrera mig på, det ena var att försöka ta mig igenom veckan till på lördag. För efter på lördag skulle jag få vila i två hela dagar. Bara jag skulle få vila dessa dagar utan måsten skulle allt bli bra igen. Det andra var att andas. Jag kunde stundvis inte andas ordentligt utan kände att mitt hjärta satt i halsen och höll på att strypa mig. Jag känner fortfarande som om jag är på 3000 meters höjd för att jag inte kan ta ordentliga andetag. Att ta en långdistanslöptur är det enda jag vill men bland saker jag inte kan. Efter att dessa två vilodagarna gått men jag kände mig nästan tröttare var det bara en sak att göra och det var att säga som det är. 

Det började för någon vecka sedan med att jag inte fick någon struktur med livet omkring och kände hur väggarna höll på att rasa på mig. Jag blev orimligt vansinnig (alla vet att jag egentligen inte är en pedant) när jag t.ex tittade in i kylskåpet som jag inte vet när jag rensade sist och såg bara kaos. Förr kunde jag ducka för sånt och tänkte att jag tar det väl när jag hinner. En kväll satt jag på tunnelbanan och var förstås redan lite sen och irriterad över det när jag fick 3 olika meddelanden som var vanliga frågor men som jag istället upplevde som krav. Jag kunde inte hantera att få tre meddelanden där och då och var nära att hyperventilera varav jag steg av en station tidigare än jag skulle för att lugna ner mig och inte komma fram som ett psychovrak. När jag till slut fattade att något inte riktigt stod rätt till var en kväll när jag satt på bussen hem och tårarna rann ner utan att jag egentligen visste varför och hoppades bara att folk trodde jag läste en alltför sorglig bok. Jag fick småpringa hem för att jag var rädd att jag vilken sekund som helst skulle bryta ihop. Sen väl hemma kollapsade jag. 

Jag har alltid lidit av en fruktansvärd FOMO (fear of missing out) samtidigt som jag hela tiden vill hitta på nya saker att göra och utveckla mig själv. Jag måste helt enkelt hela tiden berättiga min existens samtidigt som jag får så förbannat dåligt samvete om jag inte kan finnas till för någon som ber mig om det. Detta ledde till att jag under början av hösten fick lätt panik när jag insåg att jag inte har en endaste lucka ledigt framtill att jag skulle åka på min semester. De få luckorna jag hade måste jag ändå försöka julklappsshoppa och planera semestern. Jag ville ju så gärna hitta de perfekta julklapparna, ha den bästa semester och ville ju så gärna fira in julen med varenda en för att även om jag ogillar julen så måste det mysas med bak och pyssel och glögg. Jag måste ju även hinna träffa alla innan jag åkte och passa på att göra det ena med det andra samtidigt som jag bara måste MÅSTE jobba undan så in i helvete mycket eftersom jag ju ändå visste att jag kommer att ha en stor hög med ogjort arbete när jag kommer tillbaka. Det kom ju en liten varningsklocka redan innan julen men bet ihop och tänkte att bara jag klarar mig tills jag åker så kommer allt att bli bra igen. 

Det blev bra men det var något som satte sig djupt inom mig som nu har gjort sig påmind och tvingar mig till reflektion. Det fortsatte med att jag inte längre kunde hantera det minsta nederlag eller minsta förfrågan om att planera in något eftersom jag fick panik av att inte orka med det. Jag kände helt enkelt att mina krafter började sina och allt utöver det nödvändiga (läs, jobb) som fanns på mitt schema var inget jag skulle klara av. 

Idag har jag varit hemma, lite på min chefs beordran, på alla hjärtans dag. Det är inget jag vill fira men ändå känns det som ett nederlag att inte vara ute bland folk. Att vara hemma mitt i veckan utan att jag enligt mig är sjuk är något som inte har existerat för mig tidigare. Jag tycker om att arbeta och jag tycker även om mitt jobb och det är få saker i vardagen som ger mig genuin lycka än när jag lyckas med att göra något bra på jobbet. Jag har ett beroende av att känna ett flow och ett beroende av att hjälpa andra. Jag tycker det är sjukt att någon annan ska göra en utredning på mig när det är jag som går igenom andras utredningar med liknande symptom. Men som min kloka vän på andra sidan jorden skrev till mig, det är klart det inte är kul för dig men om det är så så är det så. Punkt. 

Det kanske är bra så. Det kanske är precis vad jag behöver, att någon reder ut detdär något som sitter inom mig och som gör mig så orolig. Och det kanske är bra för mig att förstå att inte få dåligt samvete om jag inte fördelar min tid rättvist till de jag känner och vill vara med mig. Jag förstår ju att det egentligen är höjden av självupptagenhet att tro att någon blir arg om jag inte följer med på en AW eller kan delta på varenda fika. Och det kanske är bra att jag förstår att jag inte behöver berättiga min existens genom att antingen jobba, träna, vara social eller se en jävla serie som alla pratar om för att få ha en plats i dethär samhället. Det kanske också är bra för mig att höra att jag har ett behov av att få vara själv och pyssla med mina egna saker och att det faktiskt är okej att säga ifrån från annat för att just kunna få detta behov tillgodosett. 

Jag är inte deprimerad eller känner någon ångest över framtiden. Egentligen tvärtom. Jag vill ju bara att det ska vara över så fort som möjligt så jag kan fortsätta som vanligt. Ha en fantastisk vår med massa bad och med folk omkring mig som bara vill mitt bästa. Men jag har förstått på andra med liknande upplevelser att det är inget man kan stressa sig till utan måste ge tid. Tyvärr ligger det inte bara i min natur att vara stilla och vänta att det blir bra igen, jag vill ju åtgärda skiten direkt. Men lovar att lyssna på detta nu och inte envisas med att pressa mig själv. 

Hursomhelst, på söndag var det ju soligt och jag bestämde tidigt att jag 1)inte ska öppna messenger för att bli stressad av något annat, 2) tar på mig min Marimekkomössa och går på en långpromenad, som råkade bli 3 timmar lång. Var ju så soligt ute och därmed även fint ljus inne hos mig så jag tog en snabb bild på mig även om jag ser ut som ett vrak. Men kanske just därför, för att minnas sen när jag inte längre är det att det går att nå botten men att det går att ta sig ur det också. Bara man känner efter och säger ut hur det är. Även för en envis och alltför uthållig jävel som jag. 

Årets topp 10 i bild

Åh nu är det bara några få dagar kvar av denna år och JAG LÄNGTAR. Jag längtar alltid till något nytt. Hösten har varit tung som vanligt, eller rätt ut sagt var det en skithöst. Inte kanske lika tung som förra, men två jobbiga höst i rad gör inget bra. Ska verkligen försöka vända på dendär trenden till nästa år för såhär kan en ju inte ha det. Men, som tur är det hur långt dit som helst och innan dess blir det ju riktig vinter, vår, sommar och COLOMBIA! Ja, Colombia redan IMORGON!

Men innan jag drar vill jag ta upp de topp 10 bästa/roligaste bilderna. Och inte enligt Instagram eller någon annan sådan tjänst utan vad jag tyckte var bäst.

I väntan på Patti Smith. PATTI SMITH. Hela denna helg med massa bra musik och sol och öl och massa vänner var en av höjdpunkterna i sommar. 

 Att jag har varit friluftsig har väl inte undgått någon, och att göra det med så bra typer har gett mig så mycket mer livskvalle. Till näst ska dessa två nyfrälsta naturfreaks på ett av sitt livs bästa äventyr.

 Att hänga så mycket som jag gjorde med dessa små kids var nog en av det bästa med hela året. Bilden symboliserar nog mycket hur de tänker om mig, "den galna moster med håret på vift".

Detta är nog lätt den roligaste bilden på hela året. Så ni vet, jag har inte en hemlig familj i Sverige. Men om man bildgooglar på bastufamilj så LÄR ju denna bild komma upp. Eller som A-C som tog denna sa, "det är lite Pip Larsson över det"(googla om ni inte vet).

En rolig avslutning på kvällen i Cadiz, alltså så välbehövlig semester där på vårkanten. Och vi bodde exakt mittemot denna katedral.

Coolaste kidsen in town, jag skrattar så jag dör lite varje gång. 16-åriga fransmän påtvingade i samma bild med tanterna.



Team-Tuborg i Köpenhamn.

Detta kanske inte är den mest smickrande bilden av någon av oss, men utsikten. UTSIKTEN!

Att efter en arbetsdag göra något kul med vänner OCH avsluta dagen ännu med ett dopp på denna citystrand var nog ett av de bästa med att hösten och vardagen kickade igång. Det måste jag nog ändå ge denna höst, att den var så mild så länge.

Att välja en skidort som sommarsemester, kan ha varit det bästa med år 2016.

Hatlistan

Well, detdär med att ta månad för månad verkar inte riktigt heller fungera :( Men jag tänker att jag tar igen alla månader en regnig söndag i november. 

Till dess, har jag snott en lista från Ellen som kan vara det roligaste på Internet just nu och som gör att även denna storstadshipster vill flytta till Jakobstad, och kanske t.o.m. skaffa katt (er). 

Min äckligaste mat.

Allt som har med blod att göra. Fy farao, svimmar nästan bara nu när jag skriver detta. Både plättar (i Finland) och pudding (i Sverige). Varför???

Fika jag tackar nej till.
Chokladpudding. Jag får på allvar huvudvärk när jag bara tittar på det. 

Hatväder.

Antagligen all väder som exkluderar solen. Förutom ibland får det regna och vara ruskigt på en lördag så man får vara inne utan att få dåligt samvete. Och dessutom så gillar jag ju egentligen lätt duggregn, ibland. Men också tryckande värme som gör att jag får migrän när åskjäveln lurar bakom knuten. 

TV-program jag aldrig skulle titta på.
Allt som har med kroppar att göra, alltså alla sjukhusprogram och typ "Våra äckliga kroppar". Sen har jag råkat se några gånger nu på Idol när de väljer ut dessa blivande Idoler och bara insett vilket vidrigt program det är. Inte bara för att det är ren mobbningsTV men också för att man verkligen endast vill göra en produkt av dessa stackars människor och att det det så lätt är för "sköna snubbar" komma vidare eftersom det ändå är tonårstjejer som kommer att rösta och ses som målgrupp för dess "produkter". Okej, spårade kanske lite ut från frågan....

Då tappar jag humöret helt och hållet.
I större perspektiv när man inser att ingenting har någon betydelse för det finns så mycket ondska och hat i världen ändå. mindre när saker och ting inte går som jag vill (jag vet, är osympatisk). Och är stressad både på jobbet och hemma samtidigt och inte har tappat kontrollen. 

Sämsta musiken.

Kanske, barnmusik. Och i detta räknar jag med dessa redan ovannämnda producerade Idolmusiken. Samt en del snubbmusik med massa långa gitarriffar. Jajajaj, en del är väl påriktigt skickliga gitarrister men det är så gjort för snubbar från snubbar så jag vill spy ibland. 

Värsta tiden på dygnet.

Förutom första halvtimmen efter att klockan har ringt också kanske en timme efter lunch. Vilorummet på jobbet känns aldrig så lockande som då och tror VARJE GÅNG att jag inte pånytt kommer att bli pigg under dagen igen.  

Mitt sämsta humör.

Vet att jag inte är unik men förmodligen när jag är hungrig. Funkar dåligt då. Kan inte påstå heller att min morgonhumör är den bästa. Under klättringsresan insåg jag att jag blir ganska så otrevlig när jag är rädd, och samma gäller nog också när jag är superstressad. 

Sämsta grejen jag äger.

Undviker att spontanshoppa onödiga grejer men köpte en sån reservbatteri till mobilen inför vår helghajk för gissade att det inte kommer att finnas möjlighet att ladda mobilen under tiden. Bara det att jag inte ens kom på tanken att den inte funkar för Iphones. 

Värsta personlighetsdragen.
Såna som inte tänker mer än på sitt eget välbefinnande. Oärliga personer och "sköna snubbar" får mig ofta också att se rött. Sen stöter jag tyvärr ganska ofta på folk i mitt arbete som verkligen vill missförstå och som har en attityd från början att jag (eller vi) är ond. Sen har denna stressierkki oftast problem med folk som är tröga (flåt) och typ går sakta. 

Det var all hat för denna gång! 

Juni

Hej,
Nu har jag kommit på ett sätt att hålla detta igång och det är att göra en summering av månaden som gått. Så när jag nu sitter och väntar på att Island-Frankrike herrfotbollsmatchen börjar så kan jag ju lika bra slänga in lite bilder och frågor jag hittat på en annan blogg.


Godaste maten jag lagade: 
Pizza jag slängde ihop  till M och C innan den konstigaste hemmafesten ever. På pizzan getost, sparris, päron, hasselnötter, och lite tomatsås. Recept från självaste Ernst Kirchsteiger.

Efterrätt/godis:
Inget jag kommer på just nu såhär på rak arm.

Jobbar från: 
Well, endast från mitt arbetsrum. Inser att detta kommer att vara ett väldigt monotont och tråkigt svar varje gång,  passar kanske bättre till en freelancande bloggare. Kanske tar bort detta. Men bild har jag i alla fall när jag halvtomhalvt jobbade och halvtomhallt kollade på Sverige-Italien matchen. Vi är förresten alla väldigt nöjda med lösningen att använda lagboken för att höja upp datorn ca en tegelsten.

Resa: 
Finland, närmare bestämt Joutsa på midsommaren med en avstickare till Helsingfors.

Bästa jobbgrejen: 
Att vi fått två ekonomistudenter som sommarjobbare, OCH allas darling P. Han kommer på allvar att rädda hela förvaltningen för han gör gladeligen just det viktigaste vi bör göra just nu men som ingen orkar/har tid/vill/whatnot göra, och inte minst mitt personliga kaos med alla papper som ska insorteras.

Upptäckt: 
Spela olika känslor i fotoautomater

Sinnesstämning: 
Både glad och ledsen men what´s new liksom?



Kläder: 
Kimono!




Musik:
Mycket Veronica Maggio.

TV-serie:
Fotbolls EM

Film:
Tror inte jag sett en endaste film.

Bok: 
Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski. Lätt den bästa på länge.

En selfie: 

När hände detta?

Hallå!
Var ett tag sen. Faktist så länge sen att när jag skrev ca på webbläsaren så föreslog den Café (herrtidningen alltså) istället för att ta mig direkt hit. Crazy.

Hur som helst så är det ju förståss därför att tiden bara flyger iväg igen och jag fattar ingenting. För ett tag sen trodde alla att vårvärmen aldrig skulle komma då det snöade ute i slutet av april Men sen plötsligt började värmen smyga sig lite inpå och vi åkte till Köpenhamn och äter frukost utomhus och när vi kom tillbaka var det redan varmare och plötsligt har man en långhelg framför sig där jag bara ser en massa sol, bad och klippor framför mig. Och inte nog med det, nästa vecka åker jag dessutom till södra Spanien!

Livet leker helt enkelt just nu!

Helgen var inte sponsrad av Tuborg även om det lätt kunde missuppfattas som så då någon var femte minut skrev Tuboorg! 

Fin och sorglig text

För att inte ha mig försökande att stå-på-huvudet som första bild när en loggar in här bryter jag in här och visar det mest finaste och sorgligaste som finns just nu:

Okej, tyvärr var videon kanske lite sådär. Men texten, lyssna och ta till!

Varning för super egengod skryt!!

Idag var jag på ett core-pass eftersom det började kännas att min rygg håller på att gå av efter att ha endast legat på soffan i två veckor förutom då jag varit tvungen att jobba pga förkylning. Efter passet frågade jag instruktören om en sak om själva passet, och hen säger efteråt: "Du kör mycket yoga eller hur?". Sen sa hen typ något att man märker det på mig men jag hade slutat lyssna för svävade redan på någon slags endorfinmoln. Det var typ den bästa komplimangen jag någonsin hört någon säga även om jag inte direkt eftersträvar till att se ut som en yogande medelålders hemmafru i LA. Mera sånt åt folket, att ge komplimanger alltså. Jag kunde ju ha kontrat med att säga att min kost under helgen innefattat uteslutande av pizza, chips, godis och kanske t.o.m. en kanelbulle. Och helgen innan det också när jag nu tänker efter.

Anyways, mitt mål för förra sommaren var att kunna stå på huvudet. Det gick inte alls även om jag lovade och svor att jag skulle träna på det hemma. Nu idag kan jag det med lite assistans. Såhär kunde det se ut en random vardagskväll förra våren hemma hos mig:

Dagens betraktelser

- Igår var jag på Moderna museet och såg den hyllade utställningen med Olafur Eliassons. Jag har faktiskt tänkt på det ganska mycket idag, och det var nog länge sedan konst gjorde så stort intryck på mig (om någonsin). Så om någon mot förmodan läser detta i tid rekommenderar jag verkligen att se detta som går sista veckan nu. Men gör det då typ på en förmiddagen mitt i veckan för att slippa massa rastlösa barn och vuxna som vill ta selfies. Fantastiskt att ta med sig barn och uppleva kultur men det blir lite svårt att ta till sig konsten när det springer en massa kids runt fötterna. Mindre fantastiskt är att se massa vuxna överallt vars enda syfte är att få en snygg selfie istället för att uppskatta verken. Gör det lite svårt att ta till sig konsten när det enda man ser är massa mobiler överallt.


(okej jag tog också en bild)

- Idag ringde en person på jobbet i ett ärende som är ett av dedär ärendena som har fått mig att vakna mitt i natten av ren ångest och som jag haft dåligt samvete sen typ juli. Nu har jag näääästan rott detta i land men en lite klump lyckades formas när jag slog numret till personen ifråga. Efter lite diskussion och sa dock hen "sen har jag en liten nyfiken fråga ännu, var kommer du ifrån med din dialekt". En gång en finlandssvenska alltid en finlandssvensk.

- Jag har officiellt blivit en mormor (okej moster),  det var så snorhalt ute idag så på hemvägen funderade jag resvägen hem med den absolut kortaste vägen att promenera mitt i halkan. Och att sen stanna inne resten av kvällen för att inte riskera halka och bryta något.

- Dethär med Bowies död är förståss tragiskt även om han finns i mitt liv idag lika lite som igår. Jag har inte riktigt haft någon relation till honom men det känns att det inte finns många tillfällen där hans musik inte passar in. Och så var han ju råcool. Vill alltid hylla personer som vågar gå sin egen väg och sticker ut från normen. Mitt ABSOLUT starkaste minne av honom är nog när min hyresvärd i Buenos Aires envisades spela typ 3 låtar på högsta volym varav en var Life on mars i den massiva lägenheten där den sötsliskiga lukten var så påtalande att t.o.m. hunden var passivt hög jämt. Kan inte tänka på något annat än den tiden när jag hör låten. Som nu:

2015 - hur gick det egentligen?

Känns att jag kommer att nostalgisera resten av året 2015 eftersom jag tycks aldrig komma till skott med en summering men tänkte åtminstone börja såhär. Jag skrev ju en liten lista på saker som en slags nyårslöfte och tänkte se hur det gick under året: 

- resa till New York - Jajamen! 

- åka till Gotland, hoppeligen. - Noup, inte denna gång

- börja använda ordet hoppeligen i Sverige - Eh, ja kanske några fler gånger. Lobbade dock åtminstone mycket för det när DN tog upp en artikel om finlandssvenska ord och där just detta ord fanns med!  

- arrangera (omvända) charader på fester, väldigt roligt för alla delaktiga och ger en väldigt trevlig gemenskap - hmm, kan nog inte säga att jag gjorde det. Å andra sidan tror inte jag var på liknande fester förra året, hoppas på fler sånt år 2016. 

- springa halvmaraton - oh yeah! 

- trots ovannämnda, träna lagom, dvs inte tro att jag går sönder om jag inte kan träna var och varannan dag men inte låta annat komma före om kroppen skriker efter just träning. - jag tror jag lyckats skapa en bra balans mellan träning och livet i övrigt. Och vad jag var lite rädd för var att jag skulle stressa ihjäl inför halvmaran gick faktiskt ganska bra. Stressade inte alltför mycket, enda saken jag ville hinna med innan var att testa att springa ca 20 km. Och det gjorde jag prick 2 veckor innan loppet. 

- fortsätta mitt eviga nyårslöfte att heja och prata med folk som jag inte riktigt känner, men känner igen från förr och typ vet att personen också vet vem jag är. Kan inte komma på att det någonsin inte hade varit lyckat och har resulterat i att jag åtminstone har 3 personer som jag möter sporadiskt och hejar och småpratar med. Trevligt. Tråkigt men jag tror faktisk inte jag sprungit på dessa människor förra året. Får bli sedd mer bland folk detta år. 

- börja gå i terapi. Väldigt populärt i bloggsfären. - Nej det blev faktiskt aldrig av även om jag tänkt på det men det föll nog ironiskt nog på tidsbristen. 

- börja hjälpa kidz med läxor. - inte det heller gjorde jag men hoppas jag lyckats förändra en hel bunts ensamkommande barns liv. 

- våga mera. - På sätt och vis svarar jag ja. 

Och några lite mer självkritiska:

- inte vara så slarvig. Hmm, förmodligen inte om en frågar mina kollegor som tittar in i mitt arbetsrum, men tycker att jag åtminstone har försökt. Kan säga såhär, får inte längre åtminstone påminnelser på mina räkningar hemskickade! 

- rannsaka mitt köttätande och se till att äta maximalt 2 ggr kött per vecka. - Detta är tyvärr en av skamfläckarna år 2015 . Men nya tag år 2016 då! 

Lucka 5/16

Nonejdå, jag ska inte börja ha en sporadisk årskalender. Jag missade förståss den viktigaste av dem alla, julafton. Men det blev lite hektiskt morgon (eftersom jag inte hade varken packat eller ställt det värsta i ordning) på självaste julafton när jag skulle åka iväg ganska tidigt. Så är jag ju inte heller direkt någon proffsbloggare som hade gjort i ordning ett inlägg redan i förväg och sedan bara tryckt på "enter".

Jag tänker återkomma med en slags årssummering samt förväntan på året 2016 som ju faktiskt redan har pågått i hela 5 dagars. Men framtills dess tänkte jag endast introducera min nya pipo (mössa) jag haffade till mig från Marimekkos rea minuter innan det var dags att go to gate på Vanda flygplats. Jag lovar, det är inte flygbiljetterna som är dyra när jag ibland pendlar Stockholm-Helsingfors utan alla de impulsköp jag råkar göra vid respektive flygplats. Men om jag får bestämma (vilket jag ju har fått på mellandagarna) så åker inte mössan av, hade den t.o.m. på när jag satt på bio häromkvällen. Så jag gissar att denna impulsköp inte var helt av det tokigaste slaget.

Dock ser jag lite ut som valfri hipsterkille från götgatsbacken trots den klassiska skolfotograferingsposeringen.



Mössan kom åtminstone väldigt lägligt till för fasiken vad Stockholm har blivit kallt dessa dagar.

Lucka 23

Glad dag före doppardan.

Idag har jag som ni kanske förstått mest legat på latsidan. Men jag passade i alla fall på att ha lite kokosolja i mitt hår. Så om ni inte hört det förr så är kokosolja jag varmt rekommenderar att alla köper och har hemma. Jag använder det som sagt till att ha i håret emellanåt (om möjligt en hel natt), som hudkräm, till matlagning som i när man gör detoxbollar eller funkar säkert bra i typ kokosbollar, och även vid stekning. Man kan även pensla rotfrukter med kokosolja och slänga dem i ugn så blir de sådär lite sötaktiga. En kompis till mig använde det även en sommar (inte denna sommar då det knappt behövdes någon utan sommaren 2014) som solkräm eftersom det faktiskt har en skyddsfaktor motsvarande 30 spf och hon fick en hel fantastiskt solbränna. Häftigt, men så långt har jag faktiskt inte vågat. Att ha det i håret en hel natt kanske inte är så hett eller praktiskt men håret blir liksom av en konstig anledning mycket tjockare nästa dag. Inte alltså bara slemmigt, som en kanske skulle kunna tro. Ett till tips är att ha det på sommaren på t.ex. playan och på så sätt även skölja det första lagret av redan i Mälaren (eller där en befinner sig) så slipper en pekpinnar (sm jag fick) av några lite mer bildade kompisar att en inte ska skölja olja i avloppet....



Den som jag använder är inte alltför kokosaktig utan är ganska mild så om en inte diggar kokos sådär jättemycket kan jag rekommendera Kung Markattas kokosolja. Finns i en välsorterad livsmedelsbutik nära dig.

Men tillräckligt om kokosoljan, imorgon är det julafton hörni! Jag har som vanligt inte ens börjat packa väskan eftersom det är alltid lika komplicerat att göra det dagen innan avfärd. Ska åtminstone försöka få med mig de julklappar jag hunnit köpa innan magsjukan slog till. Nu ska jag knyta mig i sängen och hoppas hoppas hoppas jag är piggare imorgon.

Lucka 22

Dåliga nyheter, jag har drabbats av någon slags kräksjuka. Alternativt en rejäl utmattningssyndrom.
Det känns jäkligt tråkigt för jag är inte alls klar på varken jobbet, eller inför julledigheten. Har inte köpt alla julklappar heller. Känns lite som att snubbla precis vid mållinjen. Men det är inte mycket att göra åt, bara att gilla läget. Sms:ade min granne och frågade om hon råkade vara hemma under dagen och svarade nej men hennes sambo var. Så efter 5 minuter fick jag ett sms från honom där han frågade vad jag ville ha. Efter 10 minuter hade jag bananer och Fanta utanför min dörr. Så trevligt att ha vänner runt hörnet som ställer upp på ett eller annat sätt.



Bilden har förståss inget med min sjukdom att göra, det var något jag tog när jag var på en svartsoulklubb för några veckor sedan och tyckte lamporna var så fina.

Lucka 21

Gokväll på årets kortaste dag.

Spotify har en tjänst som gör att man kan se vad man har lyssnat på mest under året. Tycker det var lite spännande, fast inte så jätte överraskande. Men så här var året tydligen:

Började året väldigt starkt, kan vara för att kvällen innan (alltså nyårsafton) danceokade vi ganska mycket till denna låt. Så eh, nästa morgon kan jag tänka mig att jag gick igenom dansstegen igen.

Mest lyssnade artisterna var:

1. Jonathan Johansson

2. Vasas Flora och Fauna

3. Alt J

4. Belle & Sebastian

5. Jose Gonzalez

Orsaken till just dessa kan vara att jag såg alla dem minst en gång spela live under året. Men måste säga att José Gonzalez var nog en stor överraskning, de andra kunde jag nog nästan gissa. 

Och de två mest spelade låtarna var:

 

Nästa 3 mest spelade låtar tillhör också samma artister. En kompis frågade mig en gång när vi inte setts på ett tag vad jag haft för mig på senaste tiden "förutom att om och om lyssna på Jonathan Johansson" (det syntes tydligen på Spotify). Nästa gång sa han "nu har du i alla fall börjat lyssna på Vasas flora och fauna". Så det kanske säger redan en del.

Annan rolig fakta var att enligt spotify då så har jag lyssnat 73 tusen minuter musik, att detta var hela 42 % mer än år 2014, lyssnade på 1188 olika artister (så alltså inte endast på dessa två ovan nämnda), och 3469 olika låtar. Tror denna 43 procentiga ökningen beror mest på att jag nu har ett eget arbetsrum och att lyssna på musik gör mig faktiskt lugn, ergo är mer effektiv.

Detta får man kanske inte säga i en julkalender, men säger det ändå. Jag saknar sommaren!