Bra musik, bättre humör

Med att jag förra gången sa att jag förväntade stiligt folk på Vit Päls spelningen menade jag trevligt folk*. I trevlig stämning. Och det var det. Tyvärr upplever jag alltför sällan att folk eller stämningen ute är överdrivet trevlig i denna stad. Men inte på fredagskvällen, fy fasiken så trevligt det var. Lite så som jag föreställer att det jämt och överallt är i Malmö, minus den främlingsfientliga atmosfären. Så nu blev jag igen så sjukt sugen att flytta till Malmö 

Om man vill bli på bra humör ska man lyssna på deras låt Turning Torso. Det blir man. Garanterat. När jag lyssnar på låten finns det risk att jag börjar skutta och göra piruetthopp längs gatorna, såsom Frances i filmen som jag berättade om innan. 

Smaka bara på texten:

"Om du var sextiotre, och om jag var sjuttiotvå
skulle vi gå ut ändå och dansa då och då
Skulle du bjuda upp mig så som gamla människor gör
Eller skulle vi dansa high on acid tills vi dör"

Annars såg jag filmen Känn ingen sorg, som jag tycker faktiskt var bra (eller bättre än förväntat). Men den gjorde å sin sida att jag blev sugen att flytta till Göteborg. Fast helst så att det är sommar där hela tiden. Och helst bo på ett loft i en gammal industrilokal och gå på stora fester på taken. Och vara omringad av en Håkan Hellström-musikal. Fast minus (SPOILERALERT) den danska knarkligan och knivhuggningen. 

Här såg jag filmen. Anna <3 Tellus. 

* Små mössor och stora mustascher fanns det inte heller brist på.