Jag vet att jag har hajpat om honom förr men ska göra det igen. Två ord, ett namn. Emil Jensen.
Såg honon för några veckor sedan när jag på ett event som handlade om bistånd. Här ska jag även bara snabbt inflika och svara på frågan varför jag egentligen skulle vilja vara över 70 år som jag tidigare antydat. Då skulle jag varit född på -40 talet, potentiellt varit med om att starta biståndet till andra länder (svenskt bistånd fyller 50 år i år), arbetat med frågor och i spännande länder, sett hur biståndet vajat fram och tillbaka och hur det nu varje dag som går skärs ner mer och mer, främst för att vi har en biståndsminister som inte tror på bistånd (bra logik där, regeringen). Vilken historia jag hade varit med och skapat (har höga tankar om mig själv).
Men i alla fall, Emil Jensen uppträdde där också på slutet. Ja, han är en naiv idealist som dör på slutet (som i filmen Maria Larssons eviga ögonblick där han även medverkar). Och ja, t.o.m. jag satt där och skratta främst till hans skämt men samtidigt tänkte "men så kan man ju inte säga, om inte Migrationsverket eller Försäkringskassan fanns med sina regler skulle ju inget fungera". Men samtidigt blir jag så otroligt rörd över vad han säger och sjunger att jag börjar nästan gråta varje gång jag ser honom.
För om det inte fanns människor som han med så idealistiska tankar hur skulle världen då vara? Vem skulle då vara på de allra svagaste sida? Med moståndet så kraftig är det nödvändigt att ha så idealistiska och naiva tankar. Jag vill ju så gärna tro på vad han säger är det enda rätta men vet samtidigt att det inte är möjligt. Men det spelar ingen roll med vad jag vet för att det åtminstone existerar folk som "ställer sig på svagas och utsattas sida i kampen mot fördomar, hyckleri och maktmissbruk"1 gör det redan att världen känns lite vackrare.
Så ärligt talat, om alla åtminstone tänkte på att det handlar om Survival of the Nicest tror jag allt skulle vara så mycket bättre!
Så varsågoda, ta och lär vidare (gäller även, och kanske främst, mig) !
P.s När jag ser på facebook vad jag har senast lyssnat på på spotify är det ganska undantagslöst Emil Jensen, Jonathan Johansson, Markus Krunegård, Jens Lekman, Joel Alme & Mando Diao som dyker upp. Borde kanske införliva ett genusperspektiv på detta.
1 Motiveringen till när han fick Gustav Fröding- sällskapets lyrikpris år 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar