En eloge till mina vänner

I lördags åkte jag till Uppsala för att fira lite födelsedag. Jag blir alltid lite nostalgisk för det första bara av att ta tåget dit (och exalterad över att få åka tåg), och för det andra att träffa dem som gjorde min tid där så bra. Och framförallt glad att de är så himla inspirerande och godhjärtade och jag påminns över den lyckan av att ha träffat dem. Jag tycker vi borde gå väldigt långt. Stolt, är vad jag är över mina vänner!

Födelsedagspresenttips!

Det blev även väldigt skojigt när det kom fram att det var några andra som hade ansett verket ovan passa perfekt till födelsedagsbarnet och köpt exakt samma, fast i ljudboksformat. Av alla böcker/ljudböcker liksom. Men det visar väl bara på god smak.

Efter alla dessa positiva intryck blev jag dock totalt sängliggande och febrig och inte förmått göra något av det jag borde. Och varje gång det händer fasar jag över att det inte är läge just nu. Som om det någonsin skulle finnas ett läge.