Reseberättelsen vol. 1

Eftersom en del av resan är både förberedelsen och eftersnacket tar jag friheten och återberättar om resan. Så bear with me de som orkar, de andra som tycker det är lite väl självgott kan väl hoppa över följande 2-3 inlägg.

Efter konferanser och fotografering (VILKEN ÅNGEST det var idag att logga in på jobbet och se hur min profilbild hade blivit. Proffsig vet jag inte om jag ser ut som men åtminstone behöver jag inte dra till skämskudden varje gång jag ska dra iväg ett mail) och oktoberfest (i mars!) och blaa blaa blaa var vi klara för fritid och jag hoppade på ett gäng som ville mest bara strosa runt på Berlins gator och resulterade bl.a. i att vi trängde in oss 5 stycken i en fotoautomat. Senare, efter middag, fest och alldeles för starka drinkar hamnade jag med en väldigt random kollektion av kollegor i barmekkat Friedrichshain för att tjatra och påbörja den viktiga rädda världen diskussionen. Efter att jag sedan snubblat tillbaka till rummet behändigt samma tid som min stackars kollega skulle stiga upp för att hinna med ett tidigt flyg hem och fått i mig några timmars sömn hoppade jag På Spåret*  (tröttnar aldrig på detta ordlek) för en lite mer än 6 timmars tågresa till Amsterdam. Hade förväntat mig en Before Sunrise incident under resan, istället fick jag agera fotograf till två pakistanska snubbar som ville dokumentera sin tågresa och "kallprata" med en tysk tant (på tyska, "ja ja, genau, danke schön, auf Wiedersehen" var väl ungefär det som jag använde). Men alltid något, antar jag. 

Sedan var det bara att söka rätt person på A-dams tågstation vilket i och för sig visade sig vara svårare än jag trott. Efter alltid lika trevligt återseende och spatserande genom stan kunde resan sedan påriktigt påbörjas. 

Packad och klar för avfärd! Kistan följde dock inte med. 

Bodde på sjukt lyxiga rum, med t.ex. inbyggd TV i spegeln. Detta var dock inte vårt rum, vårt var MYCKET större.

Som sagt, sjukt stora rum där badrummet var närapå lika stort som min lägenhet. Jag bad till gudarna att rummen dock bestod av  olika färger och att det bara var ren slump att det var just två tjejer som bodde i detta rum. 

Trist väder, men glada i hågen ändå!

Mycket mer A-dam än såhär blev det inte denna gång, men kroken från min värds fönster symboliserar väl tillräckligt.

Det var väl det mest spännande som hände hittils!

* En del vet att detta är tyvärr en sanning med modifikation.