Det har börjat två nya kollegor på mitt jobb. Eller nya och nya, de har jobbat där sen september, men i veckan förmådde jag mig att prata med dem för första gången. De är muslimer och bröder (alltså riktiga bröder).
I veckan hörde jag en annan kollega på mitt jobb fråga dem:
- Hur ska ni fira jul då grabbar?
- Vi firar inte jul, sa de.
- Jaha, nähe....svarade han snopet.
När jag sen hade gjort mitt för dagen (eller året blev det ju) önskade den andra mig glatt som bara den God Jul och tog sällskap av den andra ner till tunnelbanan. Han frågade mig hur jag ska fira jul och jag svarade vad jag skulle göra. Efter mitt svar kände jag ju mig lite tvungen att ställa en motsvarande motfråga men kände mig lite dum för att 1) jag ville inte att han skulle tro att jag hade smyglyssnat på dem tidigare, och 2) visste inte hur jag skulle säga det på smidigt sätt för att han inte skulle tro att jag förutsatte att alla firade jul i detta land, och sa då bara:
- Och du då, hur ska du fira, eller du kanske inte firar....
- Nej precis, vi firar inte jul, svarade han glatt.
- Så skönt, råkade jag säga, varpå han skrattade och sa, ja lite av två av de bästa världarna, slippa julstressen men få vara ledig.
- Vi firar dock på nyår och ger varandra presenter då, som t.ex. stekpannan till mamma som företaget så snällt gav oss.
När vi sen skildes åt skrek han ännu god jul till mig och jag kände mig än en gång korkad och visste inte hur jag skulle responda . Men sen slog det mig, det spelar väl ingen roll, han hade ju inte tagit illa upp även om jag sagt "tack detsamma". Han önskar mig god jul för att jag ska fira det och bara för att han inte ska göra det så behöver väl jag inte tippa på tårna för det
Varför göra så stor grej av det liksom?
Och behöver det egentligen vara mer märkvärdigt än så med att respektera varandras traditioner och vad vi ser vara meningen med livet?
I alla fall önskar jag god jul till er alla berörda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar