Igår var jag på Trädgården. Jag hyser ingen stor kärlek till stället eftersom det är så tillgjort. Visst, det är trevligt och mysigt och hippt, men allt detta gjort med sådant besvär. Fast ändå inte för ingenting brukar fungera där, även om man i värsta fall får köa i timmar för att sen betala 150 pix för att gå på ett söndrigt toa. Men, ibland måste en väl gå dit och umgås och skryta och jämföra med andra om sitt kulturella kapital.
Men, som sagt, igår var jag där, men vad möts jag av om inte ett stort gäng av stekare. "Va, är Stureplan stängt ikväll eller vad fan har dom här att göra", frågade jag min kompis? Tror dom på riktigt att de bara kan komma hit med sina märkeskläder och solbrända kroppar och köpa en helrör i baren? Förmodligen inte, men det kanske inte var deras tanke från början heller.
Sedan jag flyttade till Stockholm (bott såklart endast på Söder, Kungsholmen som är på gränsen till okej, innan jag flyttade till stans hipstertätaste förort Hägersten) har jag inte annat än fascinerats över hur stadsdelarna helt uppenbart skiljer sig så oerhört mycket i just livsstilar. Det är väl ganska vanligt i alla städer, men just i Stockholm är det nog på gränsen till extremt. Jag tror det beror på medvetandet om just hur det är. En vill så gärna passa in i något och eftersom så vi är olika så identifieras stadsdelarna med olika livsstilar. Detta har lett till att vilken än en har valt så känner en förakt mot det motsatta. Tänk så himla pinsamt det skulle vara för en söderkidd säga sig på på Grev Sturegatan i Östermalm eller för en stureplansprofil säga bo på Telefonplan.
Det skriver även Mats Jonsson om i sin senaste krönika i min lokaltidning. Han har blivit tvungen att vistas just på Östermalm pga jobbet och känner sig inte passa in alls bland alla fula märkeskläder och bodypumpade, yogae och bodypeelade kropparna. Men så frågar han sig hur en person från en hårdare förort tänker när hen (han skriver alltid i hen) går runt i området var vi bor. Hur personen måste känna en blandning mellan förakt och vara nära till skratt till hur folk här tror sig vara så speciella och unika och på alla möjliga sätt ta avstånd från just mainstreamstureplan.
Det är precis en sådan förakt jag kände igår till de alla snygga bratsen som tydligen hade gjort en kupp och vågat ta sig till knivsöder (förmodligen med taxi). Men det finns verkligen inget fog för mig att känna sådan klasshat när jag själv om jag är tvungen att välja då identifierar mig (fast en ska inte kalla sig för det) till en viss subkultur som vill vara så hipp det bara går genom att bära ironiskt de fulsnygga kläderna, lyssna på musik som ingen annan har hört, gå på konstmuseum minst 1 gång i veckan, skryta med att äta maten som är väl och på alla sätt etiskt tillagat alternativ själv odlat och framförallt vars största rädsla är att uppfattas som mainstream. Inget fog eftersom det är just en sådan tankesätt som gör att folk klassas i "vi och dom" och folk ställs mot annat folk och som i slutändan inte leder till något annat än just hat.
Jag fick förresten också ett test på fejjan skickat till mig, "How hipster are you?". Även om jag just stoltserar mest med kläder som jag köpt i Berlin på någon marknad eller från någon loppis ute på vischan i Sverige eller Finland och läser och sedan gärna pratat om att jag läste något i DN Kultur scorade jag bara 65 % med en följetong "you are trying too hard". Fast tröstet kom när det sedan stod att endast 2,5 % av befolkningen är true hipsters. Och att hipsters även kan sammanfattas med Andreas Rolfers ord i DN för länge sedan som "inte alltid så unga människor som försöker vara coola". Eh, så kanske det är och det är ju bannemej inte ens lätt att försöka vara hipster.
För att ändå slå ett slag för alla hipsters ska jag avsluta med att dela med mig att än en gång citera Mats Jonsson:
"Hur kan jag se mig själv som en individ, med massor av försonande drag, samtidigt som jag betraktar Östermalmsborna som ett monokelbärande, Lundin Oil-aktieägande kollektiv? Hur har jag mage att känna klasshat?
.........................
Kanske för att jag i alla fall har vett att skämmas över att jag har det bra."
True that!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar