Je suis, Ally Mcbeal

För någon vecka sedan var jag sjuk så sjuk så att jag på allvar inte lämnade lägenheten på över 50 timmar. Efter att jag läs internets typ alla bloggar medans jag hostade och snorade och frös under täcken OCH filtar hackade jag in på USAs Netflix (ja, JAG) och började se sista säsongen av Ally Mcbeal. När det sändes första gången var det så revolutionerande med "de speciella effekterna" och framförallt att det hade unisex toa på Cage and Fish advokatbyrån. Jag var ganska såld då och såg hennes liv lite som ideallivet som vuxen. Till min stora skam kanske jag t.o.m. har lite denna serie att tacka för mitt yrkesval. Nu kan en ganska långt säga att jag liknar skrämmande mycket denna seriekaraktär, förutom då att jag inte direkt jobbar på en stor och flashig advokatbyrå och har ny vinterkappa varje vecka när jag strosar hem efter en jobbig arbetsdag som avslutas ALLTID med ett besök i baren. Men däremot kan jag inom 1-2 år förvänta mig att köpa ett stort hus för mig själv, att en biologisk dotter dyker upp vid dörren och att jag anlitar Jon Bon Jovi som min privata handyman.

Ungefär lika korta kjolar fast med x antal mer kilon (tackar gudarna för det).

Living the dream:ish!?