MEN, än är det inte klart och egentligen är faktiskt augusti den bästa av månaderna. Så mycket som händer i stan. Pride (som ju redan vart, mer om det sen), Kulturfestivalen och Parkteatern i kombination med de ljumma (har inte varit ett problem hittils) men mörka augustikvällar och nätter tillsammans med det varma Mälarvattnet (har iofs inte heller varit ett problem hittils).
Och i Göteborg. Nämligen på torsdag morgon tuffar vi mot Göteborg och Way Out West, som enligt rykten ska vara den bästa festivalen.
Kan inte sluta se på detta och hoppas att vi också blir bjudna på takfesten tillsammans med Håkan.
http://elsa.elle.se/wow-2014-pepp/
Så himla smart av mig att ha en liten brejk från jobbet ännu på sommaren efter min egentliga semester. Så. Himla. Smart!
Men värmen alltså, det är ju helt otroligt. På löpsedeln kunde vi även läsa att det kommer att bli en brittsommar och varmt framtill oktober. Min första tanke var:
"Jag vet inte om jag klarar av detta värme så länge".
Det är sällan det händer men jag har finner mig själv drömmande tillbaka till det ruskiga höstlovssvädret som jag förbannade i början av min semester i juni.
För att överleva att leva konstant i ett växthus (igår sa jag att jag inte kan tänka för intensivt utan att börja svettas på mitt arbetsrum) har jag en badkit i bakfickan blivit en standardutrustning jag släpat med mig lite överallt. Har liksom blivit lika vardagligt som att borsta tänderna, äta frukost eller att klä på sig.
En kompis till mig skrev även en himla rolig kommentar om allas klagande av denna tropiska hettan:
"Nu får det fan vara nog! Först ska invandrarna komma hit å invadera, ta våra kvinnor och våra jobb! Som om det inte vore nog med det, nu tar dem me sig sitt jävla väder också!? Kunde inte dem lämnat det där jävla vädret i sitt Kongo eller vart fan den här tropiska hettan kommer ifrån. Fyfarao säger jag bara!"
Detta exotiska vädret från Kongo är väl något en får se tillbaka till när det väl är ruskig och mörkt och eländigt.
Och apropå åskvädret så lyckades min dator få en riktig dusch på sig från fönstret som var halvöppet vid ett av åskvädren vilket gjorde att jag för tillfället är datorlös. Sorgen är total med tanke på att jag älskar min vita Mac som inte verkar tillverkas längre. Jag ber till Mac-gudarna (vill dra ett dåligt Steve Jobb skämt här men låter bli) att den ännu kan återhämta sig, trots att den redan mist ett antal liv. Så blir om möjligt ännu färre gånger jag loggar in här på ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar