Jag tror ju att jag är så himla pk och gör allting på så pk sätt att det inte finns ett bättre exempel på en pk maffia än just jag. Tills, jag en dag blev påkommen av mig själv hur fruktansvärt vitt medelklassigt jag ändå tänker. På mitt jobb är jag dagligen i kontakt med folk som vill få mitt namn nerskrivet. Detta betyder att jag alltför ofta måste bokstavera mitt efternamn för att t.ex. mejlen ska hitta fram. Inte ens bokstaveringen räcker alltid till och då får jag köra den klassiska A som i apa grejen. Och då märkte jag att jag själv sitter och rabblar upp typexemplen på vita medelklassiga män för att göra mitt yttersta för att bekräfta denna norm.
Såhär brukar jag förklara mitt efternamn "P som i Peter, E som i Erik, N som i Niklas, N som i Niklas, A som i Anders, N som i Niklas, E som i Erik, och N som i Niklas". Det fattas bara ett J som i Johan och G som i Göran i mitt namn så har jag rabblat upp namnen på största delen av de svenska bolagsstyrelserna.
Så, från och med nu ska jag kvotera in lite utomeuropeiska och tjejnamn i mitt förklarande. Exempelvis ska jag använda A som i Ahmed eller Aysha, N som i Nina eller Nour (så fruktansvärt många N jag har), E som i Ellinor eller Emir, P som i Petra eller Pablo (helst skulle jag också behöva ett genusneutralt ord men har inte riktigt kommit på ett sådant ännu för mina bokstäver)
 |
| Hej hej här sitter jag och blundar för min egen blindhet för normativt tänkande, samt påväg på en Tillsamans/70-tals tema fest. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar