Mello 2012

Det är en dag på året då jag känner mig mer utanför i Sverige än någon annan och det är dagen efter att Melodifestivalen för Sverige har gått av stapeln. Melodifestivalen, eller "Mello" i folkmun, har redan länge tillhört, och kommer alltid att tillhöra en del av den svenska kulturen. Beskrivs även som hela folkets fest, och i sann Svensk anda även en fest som alla får vara med. Hurra! Härligt! Man skall inte behöva känna sig ovälkommen.
Fast det var som om jag hade begått ett tjänstefel på jobbet när jag inte hade följt denna tävling med en stor skara bekanta med varsin penna och papper där man kan anteckna sina favoriter. Svårt att hänga med på fikarasterna.Och inte för att jag riktigt vet vem nykomlingarna är men  framförallt när det är någon gammal goding som dyker upp och förmodligen floppar som man känner sig väldigt osvensk. Och så ska detta fenomen diskuteras och hånas eller prisas. I dessa stunder kopplar jag nog med fördel bort mig in i min egen lilla värld...

Om det inte är ett absolut krav för att få svenskt medborgarskap, så nej, det kommer nog att krävas minst 8 år till tills man ser mig ha lördagsmys med Melodifestivalen.