Kroppen

Som så många andra hakar jag på och skriver om människorkroppen.

Det är så lätt hänt att man uppmärksammar kroppen (och då är det ju främst endast sin egen kropp) lite extra under sommaren. Och inför sommaren, med alla Beach 2000-någonting löften. Hur man varje år önskar att man slapp köpa sig en ny bikini för att slippa stå där blek och fet i provhytten, som man alltid lyckas övertala sig själv att man är. Eller om man inte köper en ny blir i alla fall påminn om hur man bör se ut men definitivt inte gör på reklamer som hängs ut lite överallt. Och hur det på något konstigt sätt just är kvinnor och kvinnokroppar som hela hysterin koncentreras på.

Som när Jenny Strömstedt sa i sitt sommarprat att hon tänker minst 10 ggr / dag om hon är tjock. Nu överdrev hon förmodligen, men 10 gånger per dag! Det är fansinnigt, men på något plan förstår jag henne. Som offentlig person tror jag det är lättare hänt. Jag kan också oja mig om jag råkar se en bild på mig som någon annan har tagit och tänka "ser jag verkligen så stor ut". Eller när jag prövar kläder kan jag tänka "denhär är helt fin men jag ser tjock ut i den". Men, alltså, att verkligen behöva ta all den tid och kraft och tänka på sin egen kropp är ju alltid tid och kraft från att göra något annat mer relevant.

Eller hur Anna i Stalins kossor när hon var ett barn och besökte Estland blev gång på gång uppmärksammad på hur kvinnorna i landet såg ut och blev på samma gång intalad om hur de skulle se ut. Och då började hon fråga sig varför det bara är kvinnors kroppar som man uppmärksammar sig på, män får se ut exakt som de vill utan att bli stämplade till någonting alls. De som läst boken vet ju att merparten av boken handlar också om hennes fixering av hennes kropp och de medföljande extrema ätstörningarna.

Jag kommer också ihåg en tid bakom i tiden då jag skulle träffa någon som jag inte sett på en tid undrade om och hur personen skulle iaktta just min kropp. Alltså om personen tyckte under den tiden vi inte setts hade hunnit förändras. Tänkte inte alltid nödvändigtvis på det på ett dåligt sätt, var bara nyfiken hur min kropp betraktades i dennes ögon. Men, nu i efterhand önskar jag att jag hade sluppit dessa tankar.

Med risken att bli biten av en bäver (det ÄR en adekvat risk) försöker jag så ofta som möjligt såhär sommartid ta mig en dopp i Mälaren. Men trots att jag varje gång tackar mig själv efteråt ligger det en liten övertalningskampanj bakom varje gång att klä av mig (i baddräkt alltså) ute i det offentliga. Men, så tänker jag, vad ger jag för signaler åt alla Justin Bieber älskande tonårstjejerna* om de ser mig, som de förmodligen ser som en vuxen människa, känna mig osäker i mina egen kropp. Hur de i så fall tänker "blir det aldrig slut, kommer man fortfarande som vuxen att behöva oroa sig för hur man ser ut". Så nej, det försöker jag nu sluta med.

Idag försöker jag främst vara tacksam för att ha en fungerande kropp och som så ofta gör vad man säger och vill att den ska göra.

Och OM männens kroppar uppmärksammas är det bara om det är på ett positivt sätt. De andra får liksom vara i fred från betraktares ögon. Igår promenerade jag över bron från Långholmen till Hornstull och förbi mig kom två snubbar i sina bara, solbrända och pumpade överkroppar. Jag kunde känna stoltheten strålas från dem redan från många meters avstånd och jag LOVAR att de spände lite extra på sina muskler när jag gick förbi (inte för att de nu kanske ville imponera just på mig).

Ja ba "REALLY?"

P.s. Min mobil är trasig och på service och därför bjuder jag inte på bilder på min kropp. Eller andra, exempelvis somriga badbilder, just nu.

* Just dessa tjejer som hetsar varandra och skriker "DU MÅSTE GÖRA DET FÖR JUSTIN. OM DU INTE DOPPAR DIG KOMMER JUSTIN ATT DÖ". 

Dagens dopp

Idag i den fuktiga hettan gjorde jag det enda vettiga att göra efter en arbetsdag, tog en dopp i det blå. Efter att ha tagit ett tiotal kraftiga simtag och börjat rikta mig mot utkanten av det avgränsade området ser jag någon lyfta handen, vinka och skrika:

"Hej Anna, det är jag Anna från bokcirkeln".

Så, Stockholm är inte bara en stad man springer på folk, man även simmar på folk*. 

* När jag är övertrött får jag fruktansvärt dålig humor och skrattar t.o.m. till min egen ordvits. Men alltså, hela situationen var bara rolig. 

Fruktens natt

En 30-åring blev firad i lördags i den fagra sommarnatten på en gård vid Mälarens strand. Tema för festen var kort och gott, frukt.   

Det hanns med mången mingel med vänner från nära och vänner från förr, grillning, frågesport om födelsedagsbarnet*, skålande i fruktigt bål, liten allsång för födelsedagsbarnet, knäckning av kokosnötter, knapra i sig köttet från kokosnötter, och dans till diverse fruktsånger (och lite till).  

Efter all mat och dans var det dags för ett nattbad som jag gladeligen tog kommandot för. Nångong där dog även min mobil så blev inga sena bilder denhär gången.

Sen cyklade jag hem full av all värme som levererades under festen och märkte att det inte bara lite hade börjat gryna utan solen stod redan i full gass (nästan) mitt på himlen. Det är något med att cykla hem i morgongryningen när det är så lungt i natten och man kan se hela staden stå stilla på vänstra sidan från Gröndalsbron. Så fint, bortsett då från insikten att det kommer att bli en väldigt kort nattsömn. När jag sedan var hemma tror jag hade endast någon promill kvar av min energireserv....

Men oh, those summer nights, alltså!

Lugnet innan stormen, kunde beskriva detta:

Jag kände mig som en fruktsallad, men blev även kallad för Carmen Miranda (googla, det gjorde jag) av mina filmvetarvänner.

Här sades något hiskeligt roligt så jag inte kunde hålla mig samman:

'

Glada partygänget fruktsnittminglar, värt att notera att det var mest flickorna som tog temat på allvar i detta gäng

Frukt, var alltså temat

* som The Real Fruit Girls of Abrahamsberg, där bl.a. jag ingick, tog hem segern. 

Vem där?

I veckan kom en sommmarpratare emot mig när jag steg ut ur min lokala Hemköp. Hade hört från andra grannar att hen bor i knutarna så kanske inte så förvånande. Men, som vanligt, blev jag lite starstrucked.
Hen presenteras i pressen som något annat hen egentligen gör för sitt leverne och hen pratar en bred göteborgska (tror jag, eller någon liknande dialekt). Hen hör till en av de parhästar som ska prata tillsammans i Sommar i P1 och de kommer också ut med en bok snarast. Jag och min granne har även bestämt oss att bli kompis med henom för "hen verkar ju så trevlig och klok".

Jag hade köpt mörk choklad och för stunden fick jag för mig att jag skulle fråga om han ville ha en bit. Men sedan kom jag på att jag precis innan jag betalat noterat att chokladen var från Etiopien. Hade kanske vara lite smaklöst.

P.s. Jag får dethär att låta som om mitt liv skulle kretsa lite för mycket kring sommarpratarna. Så är det inte.

Lista och en liten semesterhälsning

Inköpta väskan från Marrakech fick följa med. 

Nu gör jag det, saxar en lista och fyller i:

Dagens planer: Lyssna på Peter Wolodarskis sommarprat och försöka hämta ut mitt körkort. Försöka, eftersom det egentligen krävs svenskt ID för att få ut den vilket jag inte har. Alternativt släpa med sig någon som kan intyga att jag är jag, vilket får bli min plan B om mina argumentationsskills inte håller. Sen får jag se vad som hälsan säger, om det blir spansk film i soffan eller en sväng runt staden.  

Min lunch kommer att bestå av: VATTENMELON, om jag får bestämma. 

Vädret utanför mitt fönster är: Grått. Trist. Suck. 

Inatt drömde jag: Tror inte jag lyckades drömma någonting inatt, sov mest som en klubbad säl.

Igår hände detta: Åt en helt otrolig frukost med medelhavsvy, stekte mig på stranden några timmar, lyssnade på Jonas Gardells sommarprat och grät en skvätt, läste på boken Innan floden tar oss, doppade mig för sista gången i medelhavet, åt  en vegetarisk hamburgare och flög hem. En ganska vanlig dag med andra ord.

Dagens outfit består av: Löptights, vit t-shirt och en förträfflig solbränna. Men löptightsen är på mest för att det var de närmaste jag kom åt. 

Det här är min favoritlåt just nu: Fragments of Time med Daft Punk. Fast hela skivan är ju det bästa som hänt i år. Och även Blurred Lines med Robin Thicke. Fast videon är fruktsansvärd. FRUKTANSVÄRD. Eller så har jag inte bara fattat poängen med kostymklädda snubbar och nakna brudar. 

Den här sommaren har jag lärt mig något nytt: Mycket, på det nya jobbet. Annars hörde jag att av ens tankar som går runt i huvudet varje dag är det bara 3 procent som man inte tänkt på förr. Deprimerande. 

Nästa fest jag ska gå på är: Blev bjuden på en födelsedagsfest nästa fredag. Glad och tagen för jag visste inte att vi var så pass nära att jag blir bjuden på födelsedagsmiddag och efterföljande fest för personen, även om jag kände att vi bonda direkt (och vi har faktistk dejtat samma kille) och tänkte att det är en person jag vill bli kompis med. Det blev vi, tydligen. 

Just nu är jag så irriterad på: Att jag är lite sjuk och tung i huvudet på mina sista semesterdagar.  Och att jag aldrig lär mig att om jag inte smörjer mig med solkräm så bränner jag mig. 

Däremot vill jag rekommendera: Att inte åka iväg och bli sjuk. Skämt åsido så kan jag även ännu i semesteryran rekommendera att ta tåget till Sitges om man är i Barcelona och vill hänga på en fin strandby (speciellt för de homofoba läsare), ha på sig en keps på den stekheta stranden (lite konstig rekommendation men att köpa en keps är det klokaste jag gjort på länge), att prata med taxichaufförer, läsa böcker och prata om dem med sina vänner i förslagsvis en bokcirkel, att prata med äldre personer om deras livserfarenhet, och att omge sig av goda människor. 

Och till slut en del semesterbilder:

Perfekta måltiden efter en dag på stranden. 

Hade införskaffa samma semesterläsning. Just saying, great minds think alike.

Glada turisten i Gaudihuset.

Upptagna turisten. 

Spännande historia i hörluren. 

Himlans bra tapasställe, vegetarisk sådan, som grabbsen hade kollat in tidigare i veckan. 

Sista kvällen i Barcelona. 

Fotoautomater har blivit kul igen. 

Lägesrapporten

Läget är bra. T.o.m. stabilt just nu. Jag har inte hunnit med så mycket mer än jobba, jobba, jobba men det är helt okej. Att lära mig nya saker är nog min grej. Jag blir lite high på det. Framförallt när det är något som jag verkligen verkligen vill veta. 

Nya jobbet. Utifrån. 

I ett av fönstren sitter jag.

                          

Där emelllan har jag varit på examensfest, druckit en drink på högsta baren på södra teatern, varit på springtur HALV TIO PÅ FREDAGKVÄLLEN efter att det blixtrat och dundrat som om det var domedagen, tagit mig en kvällsdopp, hjälpt med barnvaktandet, läst Stalins kossor, hälsat en ny granne in i huset, köpt en ny spegel samt köpt en frukthatt. Det var ungefär det. Den sista kommer till användning på en 30-års fest senare i sommar med tema frukt, om nu någon undrade. 

Till näst står det Barcelona (och Sitges) på agendan och det behövs knappt nämnas men jag kommer inte att göra mycket mer än äta tapas, dricka sangria, och ligga på stranden med en bok eller två i handen.
Fan va jag är bortskämd...

Staden från ovan. 

Frukthatten.

Min älskade vän som tar mig överallt på no time. 

En moster och en syskondotter och himlans mycket barn i bakgrunden. 

Examensfesten mitt i metropolen Stockholm (inte jag i vattnet)

Kjollängden

Förra veckan fick jag i uppdrag att vattna min grannes tomatplantor och blommor. När jag tog mig in i lägenheten fanns det en hög med kläder placerade på golvet i sovrummet med en uppmaning om att rota och ta vad jag ville ha. Tog tillfället i akt och haffade till mig några plagg och var väldigt nöjd med dagens fångst.

Idag skickade jag en bild till henne med en fråga "Har du gjort denna själv?".

Får som svar "Åh du tog den, fint! Nä men har sytt om den, tyvärr gjorde jag den lite för kort för mig...."

Där satt jag då mitt på dagen på mitt nya jobb med denna alldeles för korta kjol. Var inte direkt jag som sprang runt och erbjöd kollegorna att hämta kaffe från övre våningen där även högsta chefen sitter.

Fast, de flesta vet ju att det kanske inte var första gången jag hade en (för) kort kjol på mig.

Denna skickades. Notera väl även de nya skorna!

P.S Blev även tackad för omvårdnaden, tomatplantorna hade t.o.m. börjat blomma. Otippat, säger jag.