Konsumtionen

Jag har tänkt mycket på konsumtion den senaste tiden. Våren brukar ha en tendens att det blir så. Jag slåss ganska mycket med mina konsumtionsvanor, och främst då hur mycket jag köper kläder. Jag tycker om kläder, jag blir inspirerad av att se nya kläder och jag känner mig t.o.m. mer självsäker i kläder jag gillar. Jag läser även dagligen niotillfem-bloggen (som är i Marrakech nu, måste ha läst inlägget innan och blivit inspirerad!) som om det vore godis med alla fina kläder och skor hon visar upp. På något konstigt sätt värderar jag inte alls hennes konsumtionsvanor även om just det gör mig illa till mods. Det gör mig kluven.

Mycket i mitt klädintresse har att göra med att jag tycker kläder är personligt och säger ganska mycket om personen, även om jag ju vet att det är väldigt ytligt. Själv blir jag gladast när jag köpt något väldigt speciellt eller känner att jag gjort en bra investering, både för mig och omvärlden. Undviker därför också så gott det går affärer som säljer endast trasor, som är trasor just i syfte att bli oanvändbara efter några tvätt. Ibland händer det dock, men får direkt ont i magen men tröstar mig med att åtminstone är jag medveten om vad jag gör. Fast, en tanke hjälper ju inte jätte mycket barnen i fabrikerna. Det gör mig förtvivlad.

Läste en artikel som handlade om att även om det är knapra tider så fortsätter folk att shoppa eftersom vi idag har en inställning om att det inte är en trygghet att ha pengar på banken (titta bara på Cypern), utan istället ska de spenderas. Och då är slår slit och släng tankesättet väl till hands för medelklassen som vill snudda vid hur det känns att höra till en högre klass genom att köpa en massa billiga prylar som inte är gjorda för att hållas i längden. Det skrevs också om "icke nödvändighetskomsumtion" som ett fenomen, det har blivit vanligare att man investerar hellre sina pengar i sådant som man inte behöver istället för att ha pengarna på banken. Det gör mig bekymrad.

En vän till mig att förr jobbade hen väldigt mycket (typ dygnet runt) och det enda som tröstade henom var att ta ett brejk under dagen för att gå ut och shoppa. Och detta mer eller mindre uppmuntrades av företaget han jobbade i, det bidrog ju bara till tillväxten vilket anses vara en bra sak. Det gör mig ledsen.

Diskuterade även för ett tag sedan med en person om vad skulle kunna få medelsvenssons att sluta konsumera. Det var inte lätt att komma på skäl. Jag tror inte ett rejält miljöhot eller att minska på inkomsten för att i gengäld få mer fritid skulle uppnå resultat. Livskvalitet är inget som skulle prioriteras inför den levnadsstandard man är van att leva i. Dessutom så jobbar vi mer för att ha råd att äta ute istället för att hinna laga mat själv, ha barnen på dyra fritidsaktiviteter, råd att ha ett dyrt gymkort för att just orka (jobba) mer, och resa bort för att koppla bort oss från jobbandet. Vi jobbar helt enkelt för att ha råd att jobba. Det gör mig irriterad.

Såg förra veckan en film igår på bio med lite samma tema som heter Godheten och handlar om människor girighet och bonussystemet och hur den sociala tryggheten i samhället har lidit pga detta. ingen speciellt filmupplevelse men helt informativ för oss hobbyekonomer. Extra kul var det för mig som kände back in the days en av ekonomijournalisterna som intervjuades. Så himla kul att se honom på vitduken och jag flög direkt bak i tiden då jag precis hade flyttat till Uppsala och han satt vid vårt gemensamma köksbord och pratade (oftast om olika band) med exakt samma övertygelse. Det gör mig glad!

Rockys bidrag till filmen. 

Världens snyggaste biobiljetter.