Livet i de 34,5 kvadraten, livet i röda linjens tunnelbana, livet i "the Capital of Scandinavia", livet i kvarterskrogen, livet i pulsen, livet på kontoret, livet på besök hos andra, livet i allmänhet, mitt liv i synnerhet.
På lördag var det Kulturens Natt här i Stockholm och jag hade en fotograf med mig i natten. Firar detta med att visa många bilder i storlek extra stor.
När jag blev trött med posandet hoppade vi i en gammal buss som tog oss runt halva stan.
Jag var såklart social som vanligt med min mobil.
Likt en spårvagn såg det ut inifrån.
Fotografen får också vara med.
Blev inte så mycket mer kulturellt än så, förutom typ en sväng i några öppna musér och storkyrkan.
Och ja, jag hade endast en jeansjacka på mig i APRIL (var kanske lite (för lite) att ta i men klarade mig)!!!
Hurraaa för den varma våren!
Ni har säkert alla vänta med spänning på livstecken från mig. De som inte redan har hunnit se mig livslevande kan jag berätta att ni inte väntat förgäves för har tagit mig mer än helskinnad tillbaka från äventyret. Jag blev väldigt imponerad och inspirerad av ökenlivet. Till och med i sådan måtta att jag redan hade storslagna planer att byta namnet på bloggen till ca1ökensand för att bosätta mig med beduinerna i Wadi Rum öknet för att sova i grottor alternativt under bar stjärnhimmel, rida på kameler, valla får, KLÄTTRA PÅ BERGEN, och ha det allmänt soft (i sanden, höhö). Dock skulle jag vara lite för rädd för detta levnadssätt pga de "ylande vargarna" vi kunde höra under natten i öknen.
Grottkvinnan
Sista kvällens lite väl sena shisha rökande samt efterföljande nattens resande har gjort att jag veckan efter släpat med en del sömnskuld vilket jag knappt lyckats ruska ur mig efter påskens ledigheter. Dock med lätta steg har jag ändå tagit mig framåt när jag blickat tillbaka till alla skrattattacker resan även erbjöd.
Lite vackra bilder tänkte jag ännu slänga in.
Skattkammaren i Petra.
Jag finns nuförtiden på ett vykort.
Skådar solnedgång.
En kamel som tog oss runt.
The camp.
En liten semesterdrink hanns också med.
Klassisk semesterbild.
Lite gatukonst i Aquaba.
Visste inte jag var en så bra mobilkamera fotograf.
Mellanlandat i någonslags flygknutpunkt med massa män i kostymer (inte mig emot).Flyget hit levererade med gratis vin och flygplatsen här levererar med grattis kaffe (gratis är gott) och "liggläge"stolar. Annars är det ganska grått och trist, både ute och inne.
Dagarna innan har jag manat mitt öde då jag precis råkade få i mig en förkylning.Men lojal som en är fanns det no chance in hell att jag hade stannat hemma och vilat. Iväg kom jag i vilket fall som helst och bara hoppas att jag lyckades packa ihop någon slags vettig utrustning.
Vad som jag tycker (nästan) mest med att resa iväg med goda vänner är att en vet att det finns oändligt mycket tid atr gå igenom allt detdär en tänker på att en vill prata om. Att inte behöva känna sig stressad att över en fika eller middag snabbt behöva förklara hur detegentligen står till. Det blir oftast så tröttsamt ytligt för jag orkar helt enkelt inte gå in på jobb, privatliv, klättring, skvaller, politik och allt detdär andra viktiga. Att istället kunna berätta om dendär ena roliga kvällen eller jobbiga arbetsdagen hur länge den andra bara orkar lyssna.
Så är det ju trevligt att se (kameler), höra (böneutrop) och uppleva (flyta i döda havet) tillsammans också!
Har blivit rapporterad att min resekompanjon har tryggt anlänt till Bucharest. Till näst blir det en dejt i Amman natten!
När jag gick i lågstadiet:ish var måndagar en speciell dag eftersom då rusade jag hem för att hinna se My so called life som gick på Yle (Svt) klockan ca 15:30. Den hade allt jag tyckte jag behövde i mitt liv då, den 15-årige Angela som i första avsnittet färgade håret rebelliskt rött, de astråkiga föräldrarna, den töntiga grannpojken, den irriterade lillasyrran (det var ju typ jag), den vanliga bästisen som hon dissade när hon kom närmare de coola kidsen (varav en var bög/queer), de rutiga flanellskjortorna, de långa klänningarna, Eastpack ryggsäckarna, hela grungestilen etc.
Och framförallt, Jordan Catalano. Skolans svåraste kille med de största och brunaste ögonen.
Jared Leto, som då spelade denna Jordan Catalano, gästade Skavlan för ett antal veckor sedan. Han applåderas in med det långa håret fladdrande och med en rutig röd flanellskjorta runt midjan. Det är typ så jag minns honom, med långt hår och en flanellskjorta. Han gästade då förståss inte för rollprestationen i just denna serie, utan verkar ha varit nominerad till en Oscar för bästa biroll, måste jag bara tydliggöra.
Just nu önskar jag inte mycket annat denna söndagkväll att jag lika mycket som då kunde springa hem från jobbet för att sätta mig fastklistrad framför TV:n för att få ta del av denna realitet (förutom att jag minns att den gick på hösten och nu skulle jag nog ändå välja vårsolen framför TV:n.).
Ska kanske åtminstone då gräva fram och hänga några idolaffischer på honom att ha på väggen som tröst.
I veckan besökte jag Finlands ambassad. Ville vara först på plats (vilket jag inte var) för att sköta mitt ärende smidigast möjligt vilket resulterade i att jag måste vänta en kvart (!! säkert aldrig varit en kvart i förväg till någongting någonsin) utanför i den vackra vårsolen. Utanför lade jag dock märke till detta:
Alltså, det finns två alternativ på ambassaden. Antingen vill en nå receptionen. Eller bastun.
Jag har inte kunnat släppa detta under hela veckan. Grubblat fram och tillbaka om detta är ett så kallat skämt. Det tror jag inte.
Orsaken att jag besökte denna annars rätt så stiliga hus var ju naturligtvis att jag om prick 3 veckor åker till JORDANIEN (och har knappt ett giltigt pass)! Vi ska se och vandra bland ruiner, rida på kameler, sova i tält med beduiner, flyta på döda havet och lära oss en massa nytt.
Jag tror jag behöver detta nu mer än någonsin!
Och kan INTE få mig att förstå att jag får gräva fram lite sommarvärme kläder och solglasögon fram ur garderoben!!!!
Favoritgenre: Svårt att definiera vilket genre jag tycker mest om för tror inte jag har någon genre jag gillar framför en annan. Men eftersom jag är med i en feministisk bokcirkel blir det ju mest kvinnliga författare. Och vad jag inte läser är deckare och science fiction.
Favoritbokhandel: Aspuddens bokhandel, för att det är närmast och det måste stödjas (plus att jag faktiskt har pluggat med hen som öppnat affären). Eller antikvariatet Haralds Hylla som ligger på andra sidan vägen, som har öppet viss tid från torsdag till lördag och även som det står på hemsidan "andra när han råkar vara där" (det står också att det finns en kaffebryggare där). En gång köpte jag tre pocket-böcker från en låda som stod utanför med 5 kronor i styckpris och när jag skulle gå in och betala med min hundralapp sa försäljaren (oklart om det var Harald själv) "jag har ingen växel, kom tillbaka när du har mindre pengar".
Senast köpta inbundna bok: Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.
Favoritbibliotek: Stockholms stadsbibliotek. Åtminstone just nu, helt fantastisk. Annars har jag ju hängt mycket på Carolina Redviva, Karin Boye och Dag Hammarskjöld bibblorna under mina pluggisdagar. Vågar inte ens gissa hur många timmar tillsammans (cirka 8 timmar per dag, 6 dagar i veckan, under 4-5 år) jag spenderat där.
Favoritplats att läsa (i hemmet): I soffan. Läser också ibland vid spisen (där ju jag hör hemma) samtidigt som jag med andra handen försöker laga något ätbart.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): Egentligen varsomhelst utomhus, så länge det finns sol. I parken, på en balkong, på stranden, på klippor. Och så länge åksjukan inte stör även i tunnelbana, bussen och TÅGET. Och flygplatser och flygplan (många favoritplatser).
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: När jag är bland folk brukar jag lyssna på musik, och det har nästan blivit så att jag har lyssnat på en viss skiva till en viss bok. Det är ganska nice för det ger en slags åteblick tillbaka till boken när jag lyssnar på en viss låt pånytt. Men hemma föredrar jag nästan ingen ljud alls.
Bästa lässnackset: Njaa, inte så fokuserad att äta när jag läser men godis går ju alltid ner.
Bästa läsdrycken: För att stärka på stereotypen av bokmal säger jag te.
När på dygnet läser du helst: Inga preferenser, men kan ibland på jobbet att längta till att åka hem och läsa på tillbakavägen.
Bästa bakfylleläsningen: Haha, inte min grej. När jag är bakfull läser jag nog sämst.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Boken jag läser för stunden. Kan nog läsa allt (om det inte är något väldigt pinsamt, eller en fantastiskt bra bok som jag inte vill slösa bort i kollektivtrafiken).
En bok du läst på sistone som inte var så bra: Läste sista delarna av Katarina Wennstams trilogi, Alfahanen och Dödergöken, kändes inget för mig längre, även om jag fattade poängen och läste dem pliktskyldigt till slut.
Boken/böckerna du läser nu: 2 stycken just nu, More fire av Karolina Ramqvist och Jag vill ju vara fri om Lena Nyman av Johanna Persson. Däremellan läser jag också olika handböcker för gode män och förvaltare.
Nästa bok du kommer att läsa: Scener ur ett konstnärsäktenskap, av Märta TIkkanen. Såg den på biblan och kunde bara inte låta bli att låna.
En bok du ska läsa igen: Egenmäktigt förfarande. Jag vet att jag tjatar om den men alltså även om det bara var några månader sedan jag läste den har jag redan saknat att läsa den igen.
En bok du inte läst klart: Eh, de är faktist väldigt många, men de som jag inte gett upp än än Shantaram, Stalins kossor, och Bastarden av Istanbul.
En författare du beundrar: Många, men de som jag på rak arm kommer att tänka på är Märta Tikkanen, Lena Andersson och Amanda Svensson.
Den bästa boken du läst det här året: Torka aldrig tårtar utan handskar, Kärleken. Få böcker får mig att gråta (faktiskt), men redan första delen av trilogin fick mig det. Till och med i tunnelbanan. Sen tycker jag inte att resten av trilogin riktigt höll måttet.
På lördag var det 8e mars, alltså internationella kvinnodagen. Jag tycker fortfarande det är problematiskt med en sådan dag men jag tycker också fortfarande att det behövs och att det är bra att det uppmärksammas. På aftonen, alltså på fredag, var jag och lyssnade på landets främsta feminister i hela tre timmar och blev återigen påmind om varför det är nödvändigt att det uppmärksammas. Jag var även på demonstration på självaste dagen med en fackla och allt, (som jag köpte av en ung tjej som hade gjort den och jag undrade vad jag gjorde i hennes ålder, förmodligen satt hemma och lärde mig hundraser utantill) och hade tur för att jag inte blev knivhuggen. Hade även eftersnack häng med film dagen efter för att få ut det sista av helgen.
Idag är det 10 mars och jag vill lika mycket som jag ville på lördag att alla ska få lika lön för lika arbete, att alla ska ha samma möjligheter oavsett kön (och allt detdär andra, förståss), att inte bli betraktad som ett objekt och bli tagen på lika stort allvar som alla andra osv. Jag vill helt enkelt att samhället blir jämställt och så länge det inte är så tänker jag inte sluta tjata och demonstrera.
